Idag firar vi sankta Lucia.
Ljusets bärare.
Det är nu det är som mörkast. Innan det vänder vid 21:a december.
Det är nu vi tänder ljus. Det är nu vi ska stanna upp.
Tid för omtanke, tid för reflektion. Tid för kärlek.
Senaste tiden har präglats av samtal i möten med andra. Svåra samtal, hårda samtal. Nödvändiga samtal. Idag har jag mött mycket klokskap. Om hur vi ska bemöta varandra. Om hur viktigt det är att lyssna aktivt. Om hur viktigt det är att se varandra. På riktigt. Inte för artighets skull utan för utveckling och förbättring. Om att vi är varandras styrka och samtidigt varandras svaghet.
Ibland måste vi luta oss tillbaka och bara känna in. Inte själva stå i centrum.
Se andras behov. Se huvudrollen till andra. Ibland är vi sufflörer under livets skådespel. Ibland är vi regissörer, ibland publik, ibland statister.
Det vi har gemensamt är att göra ett gott arbete, att alla får känna sig delaktiga och att alla är lika betydelsefulla. I olika roller vid olika tidpunkter.
Nästa gång är det din tur att vara ljusbärare! Förvalta uppdraget väl och se till att sprida värme, kärlek och ljus över så många som möjligt!
