När ingen står vid din sida…

Du har ett arbete där du trivs. Du har rätt till betald semester. Du har en inkomst som täcker dina räkningar och mer därtill. Du äger hus, bil, husvagn och kan resa runt om i världen om du vill. Du är frisk. Du har ett stort socialt nätverk som du umgås med. Du kan unna dig att gå på restaurang och äta med familj och vänner. Du kan gå på bio och äventyrsbad. Du kan köpa dig och dina barn kläder, det senaste modet. Du äger laptop, Iphone, 50-tums platt-TV och har tillgång till internet.  Du har råd med privat pensionssparande och kan lägga undan pengar till dina barns framtid. Du har en sparad slant på banken som du kan klara dig på om du skulle behöva göra en större investering. Du äter dig mätt varje dag.

Du är rik.

Tänk dig då att varje dag behöva oroa dig över din ekonomi.

Att vara arbetslös och sjuk.

Att vara deltidsanställd.  

Att stå utan a-kassa och utan ersättning från sjukförsäkringen. För att du är för frisk för att vara sjuk enligt Försäkringskassans regler och för sjuk för att orka arbeta.

Tänk dig att behöva sälja hus och bil för att ha råd att överleva. Du har inte råd att vara med i facket eller a-kassa.

Du kan inte ge dina barn det som andra barn i skolan får. Tänk dig att dina barn, då de vid skolstarten ska berätta vad de gjort under sommaren, får säga att de ingen resa gjort för deras föräldrar inte haft råd. För att de varit tvungen att jobba och inte har rätt till semester.

Tänk dig att ställa klockan på 05.30 varje morgon. För telefonen kan ju ringa så du får jobba idag. Du kan inte planera din tid för att du aldrig vet hur du ska jobba. Alltid stå stand by.

Du har arbetat inom vård och omsorg i många år. Du arbetar delade turer och bemanningen är för låg. Du går hem efter ditt arbetsskift med känslan av otillräcklighet. För att du önskar att du hade mer tid att lyssna på Agnes 85 år, tid att möta henne i hennes oro, tid att dela hennes glädje och livshistoria, tid att ge hennes anhöriga trygghet. För att du ger kärlek och omtanke. För att du är välfärdsarbetare.

 Tänk dig att du skadar dig eller blir sjuk på grund av arbetet. Du får inte din arbetsskada godkänd för att ingen forskning gällande kvinnors arbetsmiljö finns. För att din arbetsgivare inte tecknat kollektivavtal med facken så du står utan avtalsförsäkring.

Tänk dig att behöva neka arbete kvällar, nätter och helger för att du inte har tillgång till barnomsorg. Bli avstängd från a-kassan. För så säger reglerna.

Tänk dig att ha arbetat som barnskötare i 25 år och bli uppsagd. Politikerna i din kommun har tagit beslut att det bara ska finnas pedagogiskt utbildad personal som förskolelärare och lärare. Du behövs inte mer. Du räknas som outbildad.

Tänk dig att du är 19 år. Du har precis gått ut gymnasiet och står redo att börja ditt arbetsliv, att ta klivet in i till självförsörjande och självständighet. Du får inget jobb. Du hamnar till slut i FAS 3. Praktikplats som inte leder till en anställning. Du kan inte flytta hemifrån. Du blir beroende av andra.

När ingen stär vid din sida. 

Då otrygghet och ohälsa beror på regler från myndigheter och politiska beslut måste vi agera.

Politiska beslut som fattas i riksdag och i din kommun.

Vi måste välja välfärden.

Vi måste välja människan.

För allas rätt till lika värde och trygghet genom hela livet.

 

Den 14 september är det val till riksdag, kommuner och landsting.

Välj välfärden!

 

Skolstart: vånda eller förväntan?

Så är det dags för skolstart.

Många skolklasser har ett alltför högt antal elever. Alla elever synliggörs inte. Skolpersonal har inte förutsättningar att utföra ett gott arbete, varken i undervisning, i skolmatsalen eller under rasterna.

Elever utsätts för stress, mobbing, hot och våld, buller och påverkas av ventilation samt bristfällig lokalvård.

Denna utsatthet förekommer, förutom i grundskolan, även på gymnasie- ovh universitetsnivå.

Elever från och med förskoleklass omfattas av arbetsmiljölagen och från årskurs 7 har de möjlighet att utse ett elevskyddsombud. Dessa har rätt att delta i skolans skyddskommitté.

Skolan är även elevernas arbetsplats.

Du som elev, förälder och anställd inom skolan kan påverka arbetsmiljösituationen till det bättre. Det är inte meningen att elever och anställda ska börja höstterminen med en klump i magen inför mötet med de som trakasserar eller riskera att bli sjuk på grund av stress eller dåligt klimat.

Arbetsmiljöverket gör inspektioner till och med år 2016 för att kartlägga arbetsmiljön på skolor vilket är positivt.

Men det krävs även att politiken fattar bra beslut gällande skolan. Tillräckligt elevantal i klasserna samt förutsättningar för skolpersonal att kunna utföra ett bra jobb genom utbildning, bra lön och en bemanning som är tillräcklig.

Skola och kunskapsbyggandet hör till vår välfärd, den ska vi värna om!


Så sprid ordet, en dålig arbetsmiljö går att förbättra om vi alla hjälps åt!

Här kan du läsa mer om arbetsmiljön gällande skolan från Arbetsmiljöverket:
http://www.av.se/teman/skola/
http://www.av.se/skyddsombud/faq/vadar_elevskyddsombud.asp

Valet blir inte svårt

Det blir så tydligt.

När jag möter bussföraren som inte fick fortsatt anställning då annat företag vann anbudet och inte ville ta över personalen, undersköterskan som arbetar tre delade turer på en vecka och sotaren som saknar skyddsföreskrifter gällande säkert arbete på snötäckta tak.

Då telefonen ringer och det är en privatanställd personlig assistent som berättar att hot, våld och trakasserier förekommer på arbetsplatsen men kräver min tystnad på grund av rädsla av att förlora jobbet samt avsaknad av meddelarfrihet och när medlemmar berättar att de fått avslag av Försäkringskassan gällande deras sjukpenning trots att läkarexpertisen sjukskrivit dem.

När anställda med lönebidrag som arbetar under beredskapsavtalet som innebär utebliven företrädesrätt, 25 semesterdagar och lägre lön utnyttjas av arbetsgivaren och får jobba år. efter år efter år, under dessa förutsättningar.

Då medlemmar krävs på läkarintyg från första sjukdagen utan att ha anpassat arbetsmiljön på arbetsplatsen, utan att ha påbörjat en rehabilitering. För att straffa, för att bli av med dem. För att undkomma sitt ansvar.

När människor blivit utslitna efter att ha arbetat inom vård och omsorg i många år och blir nekad ersättning från arbetsskadeförsäkringen. När anställda dör under arbetstid.

Då tim- och visstidsanställningarna blir mer regel än undantag.

När drygt en tredjedel av kvinnor som arbetar inom kvinnodominerande yrken är ofrivilligt deltidsarbetande. Med lägre lön. Med en inarbetad pension som inte går att leva på vid 65 års ålder.

Då främlingsfientligheten och rasismen ska rättfärdigas bakom skynket som det står ”yttrandefrihet” på.

När utanförskap och fattigdom ökar och människor vill förbjuda tiggeri.

Då utbildningsutbudet i kommunerna inte finns trots brist på personal inom välfärdsyrken.

När de som tjänar mycket vill ha mer. Trots ökade samhällsklyftor.

Detta är inte okej.

Så här vill inte jag ha det.

För jag vet att det är fullt möjligt att göra bättre. För att de goda exemplen finns.

 För mig är det lätt att gå till valurnan och lägga min röst till riksdag, kommun och landsting den 14 september i år.

Jag kommer att välja det parti som står mina värderingar närmast. Jag kommer fortsätta påverka, fortsätta kräva delaktighet och handlingskraft.

Jag vill att heltid ska vara en rättighet, att arbetsrättslagarna ska finnas och förbättras. Att sjukförsäkringen ska vara till för de sjuka med skälig ersättning, en välfärd där brukare och anhöriga kan känna sig trygga, där personalen har en bra lön, tillräcklig bemanning, drägliga arbetstider, en god arbetsmiljö, får vara delaktiga och kan påverka sina arbetsvillkor och kan gå hem efter arbetsdagens slut och känna sig nöjda. Tim- och visstidsanställningar ska höra till undantagen och de som arbetar i anbudssektorn ska kunna följa med företag utan att behöva sänka sin sysselsättningsgrad, lön eller försämra sina arbetsvillkor.

Jag vill att arbetsmiljön ska vara trygg och säker och att möjligheten till utveckling inom yrkena ska finnas. Jag vill ha en sjukförsäkring värd namnet och en a-kasseersättning som fungerar och inte placerar arbetslösa i fattigdomens djupa hål.

Så.

Jag står för allas lika värde, solidaritet, rättvisa, frihet och demokrati. Och det är jag stolt över!

Nyttja din demokratiska rättighet. Det som vi tar för given men som inte alla länder har. Värna om den. Tala om hur du vill ha det.

 

Favorit i repris

Regnet öste ner när jag slog upp mina blå i morse.

Jag satte mig i bilen med vindrutetorkarna hysteriskt vispande. Det pirrade i magen. Det var dags för besiktning av Ferrarin.

Jag kliver in på bilprovningen och anmälde mig på en sån där skärm och var tvungen att gå ut för att se siffrorna på regplåten, hjärnsläppet gjorde sig tillkänna.

Bakom disken står en leende man. "Hej och välkommen" säger han glatt.

Jag hälsar och går fram till honom och öppnar plånboken. "Jaa, nog är du som söt men du behöver inte betala två gånger".
Jag kommer på mig själv. "Ja just det ja. Jag betalade ju via nätet..." Skämdes lite.

"Däremot kan jag ta dina bilnycklar" fortsätter han lika glad.

Oj oj. Nu är det dags. Jag tar en mugg kaffe och letar efter något att läsa. Inga serietidningar! Då får det vara. Jag bestämde mig för att se på när han jobbar med min bil istället.

Han kör in bilen efter en stund. Knackar, vrider, mäter ljusen. Blinkar med halv- och helljus. Blinkers.

Han säger "Du kör inte så mycket va?"
"Ja, för all del, några mil blir det ju" svarar jag och berättar att jag är regionalt skyddsombud.
Vi kommer in på ämnet arbetsmiljö och han berättar att han är huvudskyddsombud.

Bilen går igenom besiktningen utan problem. Knuten i magen är borta.

Jag får en rekommendation att motionera bromsarna och han hälsar mig välkommen nästa år.

Det blev en favorit i repris. Jag älskar fortfarande Svensk Bilprovning!

Förändringens vindar blåser

Så har sommarsemestern nått sitt slut. Fyra veckor har passerat i en rasande fart.

Jag har badat, solat, latat mig, varit ute i naturen, umgåtts med vänner, nära och kära. Det blev till och med lite målar- och oljearbete utfört på huset.

Batterierna är laddade.

Det är bra det för i höst blåser förändringarnas vindar som kräver målmedvetenhet, tålamod och styrka. Det är val till riksdag, kommuner och landsting i höst och ingen vet vad resultatet blir.

Kampen fortsätter.

Kampen för rätten till heltid, bra arbetstider, en arbetsmiljö som är säker och trygg,en god hälsa, tillräcklig bemanning, en sjukförsäkring värd namnet samt en skälig a-kassa.

Kampen mot utnyttjandet av visstids- och timanställningar.

Kampen mot främlingsfientlighet. Kampen mot rasism och nazism.

Kampen för välfärden. Den goda välfärden. En välfärd där alla ska kunna känna sig trygga.

Min första arbetsvecka kommer att innehålla skyddsronder. Jag ska även träffa privatanställda personliga assistenter under flera arbetsplatsbesök. Jag kommer att färdas många mil i vårt vackra Norrbotten.

En bra start. Jag börjar där.

Som alla andra

Jag hör hans röst genom hela Coop:
"Heeej Zara! Jag har blivit medlem i facket!"

Han rusar fram till mig där jag står med varukorgen på ena armen och ciabattabröd i näven.
Han tar mig i hand. Högtidligt och respektfullt.

Han har ett begåvningshandikapp och jobbar i kök. Han har tidigare inte uppfyllt kriterierna för medlemsskap i Kommunal men nu har han fått inträde efter tidigare avslag.

Han tar tid på sig när han ska säga något. Tänker noga på orden. Han håller kvar min hand länge.

Han berättar att han har varit och badat med sin pappa och att han fått en tvårumslägenhet nära jobbet.

"Jag trivs på mitt jobb. Jag har bra arbetskamrater för de är snälla med mig. Tack för att jag får vara med i facket, jag tycker facket är bra!"

Han är stolt. Han är nöjd. Det är viktigt för honom för han tycker att man ska vara med i facket "för ni hjälper mig".

Nu får han vara med i facket som alla andra på jobbet.

När vi skiljs åt vinkar han länge, länge till mig. Med ett stort leende. Nu är han som alla andra.

Det är här det händer

Det minglas och knyts kontakter och många kära återseenden i Almedalen i Visby på Gotland just nu. Almedalsveckan har arrangerats i över fyrtio år och det hela började år 1968 när dåvarande utbildningsministern Olof Palme talade från ett lastbilsflak. Detta har utvecklats till Sveriges största politiska mötesplats. Genom demokrati och öppenhet ger veckan alla som vill debattera samhällsfrågor möjlighet att delta.

Viktiga kontakter knyts och förtroendevalda argumenterar för politik, ideologi och värderingar. Människor med stor makt vars beslut och inriktning påverkar en massa människor.

Men det är på arbetsplatserna det händer.

Vid förarplatsen, i garaget, vid skorstenen, vid golvpoleringen, vid dödsbädden hos den döende klockan två på natten, vid väntande patienter på vårdcentralen och de ringande klockorna på sjukhusavdelningarna.

I ladugården med mockningen, vid in- och uttagningen av hästarna, vid snöskottningen, vid gatusopningen klockan fyra på morgonen. Vid vaktandet vid bassängkanten på äventyrsbadet, på simskolan. På ismaskinen i ishallen innan hockeymatchen.

I gropen där vattenledningarna ska dras om, vid de ångande storgrytorna i storköken, på badhusen där luftfuktigheten är hög och temperaturen kliver över 40 grader. Vid bäddandet av 75 sängar på folkhögskolan.

När 20 småbarn ska få på sig galonkläderna en slaskig vårdag.

När daglönaren går hemma och väntar på att telefonen ska ringa och arbete erbjudas.

Det är när lönen inte räcker till, när kroppen värker, när dödsolyckan på arbetet är ett faktum. När det där efterlängtade mötet med barnen och partnern får vänta för att arbetsschemat säger att man arbetar delad tur.

När andra åker på semester till Grekland och man får stanna hemma för att man inte har råd. När man fyller 65 år och inser att man är fattigare än någonsin. När man är arbetslös och inte har råd med bil för att kunna ta sig till jobben som man är tvungen att ta, annars blir man avstängd och står helt inkomstlös. När Försäkringskassan avslår sjukpenningen och man får ansöka om försörjningsstöd.

Det är här hos arbetarna det händer. Det är här fackföreningarna är. Hos medlemmarna.

Det är här politikerna ska hitta näringen till de politiken. Hos medborgarna.

Genom det mänskliga mötet. Där det händer. I vardagen. I krisen. Varje dag.

Fackföreningarna möter politiken och arbetsgivarna. Fackföreningarna berättar och kräver skillnad. Politiken ska göra bättre. Skapa förutsättningar för ett bättre Sverige. Ett bättre liv. En framtid för barn, unga, gamla och sjuka.

Trygghet och tillväxt. Ett gott arbetsliv. En bra fritid. En bra miljö.

Samtalen, seminarierna och argumenten i Almedalen pågår under sju dagar. Året består av 365 dagar.

Från tanke, till ord, till handling.

I år är det valår.

Sverige kan bättre.

 

I dålig jord växer inga blommor

Kommunals medlemmar inom hemtjänsten i Bodens kommun gjort en enkät.
Enkäten handlar om medlemmarnas arbetssituation.
Av 114,4 årsarbetare svarade 111 personer. Dessa arbetar i 7 hemtjänstgrupper.

96 personer av 111 arbetar delade turer och i stort sett alla upplever detta som påfrestande i olika grad.

95 % svarar att de arbetar sena kvällar med efterföljande tidig morgon och i stort sett alla upplever detta som påfrestande i olika grad.

På frågan om de upplever att det finns tid för återhämtning, t.ex. tillräckligt med sammanhängande ledighet, i schemat svarar 41 % nej.

Hur ofta har då våra medlemmar inom hemtjänsten personalmöten?
57 personer har personalmöten en gång i månaden, 26 personer har personalmöten två gånger i månaden och två personer har personalmöten fyra gånger per år. De övriga har svarat ” två gånger per år”, ”nästan aldrig” och ”personalmöten, vad är det?”.

Så kommer nästa fråga: ”Har personalen möjlighet att delta på personalmötena?”
63 % svarar nej. 63 %!

Och hur kommer det sig? Personalmötena planeras in när personalen är ledig, de får inte ersättning om de kommer på ledig dag och vikarier får inte överhuvudtaget delta och andra får jobba så några kan gå på personalmötena.

Hur ska de anställda kunna vara delaktiga i verksamheten?

Hur ska de kunna påverka?

Hur ska de kunna utveckas?

Grunden i ett bra arbetsmiljöarbete är bl a personalmöten. Det är i detta forum de anställda ska få information om vad som händer i verksamheten och få tycka till. Det är i detta forum arbetsmiljöfrågor ska upp, hur man förebygger ohälsa och arbetsskador. Det är i detta forum de anställda inom hemtjänsten har tillfälle att få träffa varandra och chefen.

Dessa personer är proffsen som vingklipps. Dessa personer är de som står de vårdtagande medborgarna närmast. Dessa personer ger omvårdnad, ger mediciner, är många gånger vårdtagarnas enda kontakt i samhället.

Det är dessa personer, Kommunals medlemmar, som är länken mellan de anhöriga och vårdtagaren.

Att jobba inom hemtjänsten innebär att jobba mot klockan. Hämta nycklar, snabbt skaffa sig information om vårdtagarna. Sedan fort iväg, till fots eller med bil. I ur och skur, snö och kyla eller somrig hetta. Lunchen ska inmundigas. Dokumentation ska göras. Dagar, kvällar, vardag som helgdag. Året runt.

Då är personalmöten och sammanhängande ledighet jätteviktigt. Att få vila och att få reflektera över sin situation. Att få berätta hur man har det och hur man vill ha det.

Det måste bringas ordning och reda för våra medlemmar i hemtjänsten i Bodens kommun!

Nu vet politiken situationen och som högst ansvarig för verksamhet och arbetsmiljö hoppas jag verkligen att presentationen av denna enkät faktiskt ger resultat! Politiken och tjänstemännen har i uppgift att ge näring till verksamheterna!

Vi fortsätter kämpa för våra medlemmars goda arbetsvillkor och arbetsmiljö!

För blommor växer endast i god jord.

http://www.kuriren.nu/nknyheter/jobbigt-med-delade-turer-i-boden-7688274.aspx

En av kvinnorna i mitt liv

För ett par dagar sedan var jag på väg till en träff med en arbetsgivare och skyddsombud inom Kommunal Norrbotten då jag får syn på henne. Hon går mitt i gatan tillsammans med en väninna. Jag kör sakta bakom. När hon får syn på bilen, gestikulerar hon och skyndar sig mot vägkanten och vinkar ursäktande.

Jag skyndar mig att parkera bilen så att jag ska hinna upp henne. Det blåser ute och det är kvavt, åskan hänger i luften. Hon går med käpp och vinden har ett ordentligt tag i hennes gråspräckliga hår. Jag ropar på henne och vi kramas. Länge. Ett kärt återseende.

Denna kvinna blev tidigt ensamstående med sitt barn. Hon har kämpat för hennes integritet. Folk har haft åsikter och tyckanden om vilken typ av människa hon var. Hon tog körkort och köpte sig en bil.

”Herregud! Barn och ingen karl!” Skvallret gick i höga vågor.

Men hon har stått på sig. Hon har stått emot alla elaka tungor. Hon har tagit hand om och kämpat för hennes sjuka syster. Hon har varit aktiv inom politiken och skrivit många brev till kommunen.

Jag minns när jag var barn hur imponerad jag var av hennes vita skinnsoffor och matchande vita TV apparat. Hon hade mossgröna sammetstapeter i hallen och vitlaserade timmerväggar i vardagsrummet, en kohud på väggen och en lurvig matta under vardagsrumsbordet. Kändes lyxigt. Hon gjorde lemonad som smakade underbart varma sommardagar i bersån i hennes trädgård. Jag kommer ihåg hennes goda gurktimbaler som var hennes specialitet vid stora släktsammankomster.

Hon höll tal på min fars begravning för drygt fem år sedan som berörde från tårna till hårfästet. Det var påfrestande för henne, benen skakade och rösten darrade mot slutet, men hon ville göra det. För sådan är hon. Ställer upp för människor hon håller av och som finns och har funnits i hennes närhet.

Varje gång vi ses peppar hon mig. ”Du är verkligen en pärla! Fortsätt jobba fackligt, det har inte alltid varit en given rättighet!”.

Denna kvinna är en mentor till mig. Hon har alltid trott på mig och lyft mig på sitt speciella vis. Vi har haft djupa samtal under de år som gått. Om livet. Om vad som är rätt och fel. Om värderingar och att värna om det som betyder något.

Det är min mammas faster. Jag kallar henne gammelfaster. Hon är snart hundra år gammal och hon har kvar kämpaglöden och hennes integritet.

Min gammelfaster. Min mentor.

Jag är så tacksam för att du finns i mitt liv!

 

 

Då jaget imploderar…

Vad är det som får människor att vägra se att deras agerande får negativa konsekvenser för andra?

Som driver frågor till absurdum för att få ”rätt”?

Som ställer frågor som är anpassade till ”rätt” svar.

Som glömmer bort de där ”andra”. De där ”andra” som får betala priset för maktbegäret. Rorsmännen som lägger sin tillit till styrman. Utan att veta hur styrman stakat ut vägen. Inte för deras skull utan för sin egen.

Då egot och självbevarelsedriften likt ett gift genomsyrar det förnuftiga tänket.

Då prestige och att få rätt i sak hamnar överst på listan.

Under jakten på att boosta egot glöms kartan och kompassen bort. Värderingarna och målen försvinner. Fokus läggs på detaljer som oftast inte har någon betydelse. Gemenskapen och viljan att förändra till det bättre och lära av misstagen försvinner.

Att välja den vägen medvetet och att efter ha vandrat den ett bra tag utan att nå framgång, trots att man involverat ett flertal andra, då är det svårt att kliva av och se sig själv i spegeln.

Ja visst, vi är människor och det har nog hänt oss alla någon gång. Det är systematiken i det som är problemet. Att gång på gång söka fel och försöken att rättfärdiga sin arbetsmetod där sökandet sker bakom ryggen, i hemlighet.

Utan att prata med varandra, utan att reda i frågan, utan samverkan.

Det blir en varböld och känslan av misslyckande kommer till slut. När man får upp ögonen för det man missat under jaktens gång, människorna man svikit och förtroendet man tappat.

Men det är inte säkert att allt är förlorat.

Det är beroende på om man har fina, kloka och ödmjuka människor runt omkring som har styrkan att förlåta, styrkan att lyfta när man är som mest sårbar.

För vad är egentligen viktigt i livet?

Kärlek, tillit och förmågan att göra om och göra rätt. Att kunna se helheten. Att våga ställa sig frågan ”för vems skull” och reda i vad problemet egentligen är.

Alla hamnar i botten någon gång i livet. Alla. Vi har våra kriser. Då är det lätt att projicera över till någon eller på något annat. Men det går över, med rätt stöd och hjälp. Med fokus på rätt saker.

För att vi har varandra.

Vi ska vara rädda om oss. För det finns bara en av oss. Och vi behöver varandra när det blåser hårt. Det är detta som kallas respekt, demokrati, empati, medkänsla och socialism.

Tillsammans gör vi skillnad. Tillsammans är vi starka.

 

En helt vanlig dag...

Väckarklockan ringer. Jag sträcker på kroppen likt en nyvaken katt.

Äter frukost, dricker de muggar kaffe jag behöver för att komma igång och går igenom mailen. Ringer några samtal.

I dag ska jag träffa människor jag aldrig träffat förut. Efter vägen västerut. 50 mil i bil. Jag är förväntansfull och nyfiken på.

Jag packar arbetsväskan med material och handböcker i arbetsmiljö. Lunchen bestående av en avocado och två kokta ägg åker ned i påsen. En rulle dasspapper är alltid bra att ha, man vet aldrig...

Solen skiner på morgonen och det är nästan vindstilla, det får bli capribyxor och sandaler. Sommaren är bara ett par veckor bort. Vindjackan på och jag går till bilen, Ferrarin, som jag har döpt henne till. Svenssonbil låter så tråkigt.

Tankar fullt och ställer in GPS:en.

Under resans gång samtalar jag med ett skyddsombud som ska följa med en medlem för första gången till en rehabträff. Hon får lite råd och stöd.

En arbetsgivare som jag träffat tidigare i veckan ringer och vi reder ut frågetecken gällande riskbedömningar och pratar om skyddsombudens roll på arbetsstället. Hur och när de ska verka i sina roller. Vi är överens om fortsatt dialog.

En medlem som jag följer gällande arbetsanpassning och rehabilitering hör av sig. Medlemmen har många frågor och farhågor. Jag förklarar och berättar. Vi säger hejdå till varandra och ska träffas inom snar framtid.

Jag närmar mig slutdestinationen. Radion har slutat ta emot signaler för länge sedan. Jag ser ut över landskapet och njuter. Jag ser tallskog, älven, sjöar och berg som är snöklädda på toppen. Det ser ut som att jättar har spelat boule med jättestora stenar på kalhyggena, de ligger utspridda lite här och var. Det gallras träd i skogarna.

Jag passerar Arvidsjaur. Här behövs inga övergångsställen, folket går lite som de vill över gatorna. Det gäller att se upp.

Det är renar och tjädrar efter vägarna. Mina mötande medtrafikanter blinkar med helljuset då de nyss passerat ren och jag gör likadant. Sådant värmer, bra trafikvett!

Så kommer jag fram. Jag har stämt möte med en arbetsgivare och en anställd inom privat personlig assistans och vi ska träffas på sektionsexpeditionen. Jag är framme i god tid så jag hinner köpa en wienerlängd till fikat. Jag hinner även äta min medhavda lunch.

Så kliver jag in på expeditionen. Ordförande har lämnat dörren öppen så att jag ska hitta. Det doftar ljuvligt av kaffe och hon hälsar mig välkommen, alltid lika glad och trevlig.

Arbetsgivaren och den anställda kommer. Vi fikar och presenterar oss. Vi pratar om brukaren, om trygghet, om anställniingsvillkor och vad som ger glädje i yrket. Vi pratar arbetsmiljö. Klockan går fort och innan vi skiljs åt har vi bestämt tid för en ny träff. Kanske, kanske får Kommunal Norrbotten ett arbetsplats- och skyddsombud, jag hoppas.
Mötet håller hög kvalitet. Jag tror vi sa hejdå till varandra i nöjdhet. Det känns så. De sa så. Vi skakar hand. Fasta handslag med ögonkontakt.

Det börjar regna. Molnen hopar sig och det är mörka moln på himlen.

Men inte i mitt sinne.

Jag startar Ferrarin och reflekterar dagen. Med vindrutetorkarna vispandes på framrutan.

Rehabträffen som skyddsombudet skulle på gick jättebra, hon var nöjd.

Hemkommen mailar jag och skickar meddelanden.
Jag har fått protokoll från riskbedömningarna av arbetsgivaren jag pratade med under resan och inbjudan till möten.

Pizza till middag.

Imorgon är en ny, helt vanlig dag.

Personalpolitikens tappade ansikte?

Så kommer tjänstemannaförslaget gällande besparingar till Socialnämnden i Bodens kommun.

Det innehåller bl a stopp på valideringsutbildning för vårdbiträden till undersköterskor, upphandling av vikarieförsörjning, återkalla tidigare beslut att deltidsanställda får utöka sin sysselsättningsgrad, dra tillbaka enhetschefstjänster, avveckla boendestöd, dra tillbaka underskötersketjänster vid utökning av boendeplatser på äldreboende, neddragning på bemanning sommartid och sälja ut den kommunala hemtjänsten.

Detta innebär en försämrad arbetsmiljö, ingen kompetensutveckling inom vårdyrket, övertalighet, ökat psykisk ohälsa i kommunen, ökad arbetsbelastning, ökad stress och försämrad kvalitet i omvårdnaden och utflytt från kommunen.

Med andra ord: kraftigt försämrad personalpolitik. Målen med rätt till heltid åker ut med badvattnet och arbetet med att öka statusen på vårdyrket och jämställdhetspolitiken backar ända till Hedenhös tid.

Anledningen? Nämnden ligger ca 7,3 miljoner minus i mars månad och har inte beviljats ansvarsfrihet för år 2013.

I oktober månad ifjol tog nämnden beslut angående ”Kvalitetslyftet” med syfte att få bukt på underskottet långsiktigt genom satsningar. Detta innebar bl a att alla undersköterskor och vårdbiträden skulle erbjudas heltidstjänster, nattarbetarna undantagna. Tjänster inom ordinärt boende skulle utökas. De som var deltidsanställda skulle i första hand erbjudas vikariat för att få heltidssysselsättning. Tjänster inom hemtjänsten skulle utökas. Inga neddragningar skulle ske under semesterperioden. Semestern skulle förläggas enligt semesterlagen, semesterperioder skulle inte tillämpas. Personalen skulle själva få välja när de ville ha semester.  Äntligen lyssnade politiken på Kommunals medlemmar.

Detta beslut togs därför att socialnämnden, med S och V i majoritet, insåg att dessa satsningar hade betydelse för kvaliteten i omvårdnaden, för att jämställdhet, arbetsmiljöbefrämjande åtgärder och för att en god personalpolitik lönar sig. Det främjar tillväxten i kommunen. Det skapar god folkhälsa. Det skapar trygghet.

Det som är viktigt, är att politiken i Bodens kommun har som målsättning att vara en attraktiv arbetsgivare. Kommuninnevånarna ska bli fler och tillväxt ska skapas. I samverkan med facket, för allas lika värde.

Fattas politiska beslut i enlighet med tjänstemännens förslag faller detta. Vi är tillbaka på ruta ett.

 Kommunen står inför stora pensionsavgångar och har brist på arbetskraft, speciellt inom vård och omsorg. Boden ska växa. Då har man inte råd att tappa hundratalet medborgare. Man har inte råd med ett dåligt rykte. Man har inte råd med en försämrad folkhälsa. Som största arbetsgivare i kommunen har man inte råd med en dålig personalpolitik.

Vad är det då som gör att det enda alternativet vid besparingar är att skapa övertalighet bland vårdpersonalen? Att försämra folkhälsan? Att skapa en dålig personalpolitik.? Att bidra till utflytt från kommunen?

Vad är det som gör att man i första hand ser att man kan undvara de som är medborgarna närmast, Kommunals medlemmar?

Tisdagen den 22 april har Socialnämnden i Bodens kommun sammanträde och ska fatta beslut i frågan. Klockan 10.00 i Kommunstyrelsesalen. Det är nu ideologins bekännelse kommer. Det är nu personalpolitiska beslut fattas. Det är nu som nämnden går från ord till handling gällande jämställdhet.

Jag håller andan och hoppas att alla som berörs av besluten besöker mötet.

 

 

Du väljer Europas styre den 25 maj i år!

Den 25 maj i år är det dags att välja vilka som ska sitta i EU parlamentet.

Du vet, det där EU som du kanske röstade nej till den 13 november år 1994 i folkomröstningen.

Vi har varit medlemmar i 20 år. Det finns inga ursäkter till att inte rösta.

I dag är det borgerligt styre i EU och Sverige har 20 ledamöter.

EU beslutar inte bara om snusets vara eller icke vara eller om vi ska få köpa vin i matbutikerna.

Valet handlar inte bara om vilket parti som kommer att ha majoritet i parlamentet utan också vilken partigrupp som ordföranden i Europakommissionen ska representera.
Detta i sin tur påverkar vilka politiska frågor som kommer att stå högst upp på agendan i parlamentet och kommissionen.

Frågor som arbetsmiljö, arbetstid, kollektivavtal och fackliga rättigheter.

Det beslutas om direktiv gällande trygga anställningar, att inte deltidsanställda ska diskrimineras, en säker arbetsmiljö, rätt till rast och vila, likabehandling av bemanningsanställda, missbruk av visstidsanställningar, ickediskriminering på arbetsmarknaden, rätt till föräldraledighet, rätt till inflytande på arbetet, skydd vid överlåtelse, löne- och pensionsgaranti, rätt att studera och arbeta i hela EU för att nämna några.

Det är också här beslut fattas gällande jämställdhet och diskriminering fattas som tex rätten till abort, rättvisa löner och rätt till barnomsorg.
Kvinnorna är underrepresenterade på arbetsmarknaden inom EU och männen har 18% mer i lön än kvinnor.
Kvinnofrid ska råda i Europa men tyska myndigheter ger licenser till bordeller och i Spanien är koppleri tillåtet.
Trafficking förekommer och förbud mot sexköp har inte lagstadgats.

Inom EU är arbetslösheten stor och så även fattigdomen. Antalet arbetslösa är 26 miljoner människor. Arbetslösheten är rekordhög och tillväxten är rekordlåg. Sedan år 2010 har fattigdomen ökat med 6 miljoner människor. Många EUländer har gjort och planerar nedskärningar i välfärden.

LO strider för att motverka social dumpning på arbetsmarknaden, att det ska vara möjligt att anställa utländsk arbetskraft till lägre löner och sämre arbetsvillkor än värdlandets.

LO hade hoppats på att kommissionen skulle presentera en strategi om hur belastningsskador ska bekämpas, krav om rehabilitering och bekämpning av farliga kemikalier men så blir det inte.

Den borgerliga majoriteten i EU vill att vi bl a ska arbeta längre och de vill riva upp det tidigare beslutet om förenklingar gällande regelverket angående arbetsmiljö för företag med upp till 10 anställda och höja antalet till 249 anställda. Detta berör mer än 99% företag i Sverige!

Så gå och rösta till Europaparlamentet för din röst gör skillnad! Tillsammans ska vi skapa det trygga, jämställda och utvecklande Europa som vi vill ha det där det inte råder arbetslöshet och fattigdom utan ett Europa där alla är lika värda, där vi har en bra miljö som våra barn får växa upp i, en god social omsorg och en bra utbildning för våra ungdomar!

Bra länk om du vill veta mer om hur EU påverkar dig och arbetslivet: http://www.lo.se/home/bryssel/fackligt.nsf

Bra länk om EU, hur det fungerar och vad mer det beslutas om:
http://www.eu-upplysningen.se/

Brevet från landstingsrådet i Norrbotten...

"Hälsa på lika villkor?"

Så lyder rubriken i det brev jag fått från landstingsrådet i Norrbottens läns landsting, Kent Ögren och landstingsdirektören i samma landsting, Mats Brännström, samt Folkhälsomyndigheten.

De har anlitat Statistiska Centralbyrån, SCB, att göra en undersökning av 18 000 personer i Norrbotten i åldern 16-84 år. Dessa är slumpmässigt utvalda.

Jag är en av dem.

Det medföljer ett frågeformulär med brevet från direktören och rådet. En undersökning om hälsa och livsvillkor i Sverige 2014.

Jag svarar på frågor som handlar om mitt allmänna hälsotillstånd, om jag har bra syn och hörsel. De vill veta hur min kondis är, om min längd och vikt. Hur jag har det med min mage.

Frågor kring min sömn, koncentrationsförmåga och hur jag kunnat ta itu med mina problem de senaste veckorna ställs. Om jag gjort nytta eller om jag känt mig nedstämd.

De vill veta hur min tandhälsa är och om jag ansträngt mig kroppsligt senaste tiden. Mina mat-, tobaks- och alkohol- och spelvanor är också intressanta.

Jag får deklarera min ekonomiska situation, arbete och sysselsättning samt om trygghet och sociala relationer. De vill veta om min bakgrund.

Vidare frågar de om jag har förtroende för olika institutioner och politiker i samhället som te x sjukvård, polis, äldreomsorg, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, skola, riksdag, politiker i landsting, region och min kommun samt fackföreningarna.

Och jag svarar förstås. Jag svarar ärligt. Varför skulle jag ljuga? Jag har är ju en av de där 18 000 personerna som ska hamna i statistiken på uppdrag av myndigheterna. Lilla jag.

Den fråga som ändå är mest spännande är den allra sista frågan:

"Har du något ytterligare som du vill framföra är du välkommen att skriva det här. Det du skriver kommer då att lämnas till Folkhälsomyndigheten och respektive landsting/region tillsammans med dina svar."

Och jag lovar att jag skriver. Om människors fattigdom. Om arbetslöshet. Om dagens skola där elever går ut utan godkända betyg. Om heltider. Om jämställdhet. Om arbetsmiljö. Om myndigheternas vals som går i otakt; Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, sjukvården.



Jag svarar ärligt. Varför skulle jag ljuga?


Jag tackar för möjligheten att få delta. Jag tycker att det är viktigt att få svara. Jag tycket att politiker och myndigheter ska ha koll på hur vi människor mår. Hur samhället mår.

SCB jobbar på uppdrag av myndigheterna. Statistiken de för, är ofta underlag inför politiska beslut och insatser samt ytterligare undersökningar.

Och får jag chansen att bidra till detta så gör jag det mer än gärna.


Så tack Kent, för att du gav mig möjligheten!

Fru Vår har vaknat tidigt!

Flera plusgrader och strålande sol idag.

Jag tror fru Vår fått fnatt! Vårfåglarna kvittrar och skatorna är extra retsamma. Det är lite tidigt. Hon kanske somnar om och vaknar till ordentligt i mars som sig brukar.

Men egentligen gör det inget. Ljuset och värmen behövs. Energin fylls på. Så värdefullt efter vår långa och mörka vinter. 

Idag har jag skyddsarbetat inom privat personlig assistans och fritidsanläggning, samtalat med medlemmar och skyddsombud. 

Jag har hållit igång Arbetsmiljöverket en smula. 

Vi har pratat om det svåra samtalet. Om konsten att finnas utan att synas. Om kemiska risker och uppföljning av gjorda riskbedömningar. Om hot och våld och rädslan att bli av med jobbet. Vi har pratat om det framgångsrika medarbetarsamtalet. Att bli lyssnad på, att få bekräftelse. Att bli tagen på allvar och att gå till handling. 

Det är så värdefullt med arbetsgivare som ser och förstår nyttan med arbetsmiljöarbete, speciellt det förebyggande.

Under kvällen har jag halkat runt Björkskatan utan broddar vilket inte var så modigt utan snarare dumdristigt. Men jag fick frisk luft och tid för reflektion, det behövde jag.

Nu väntar jag på John Blund och jag ska drömma om gigantiska semlor som jag ska frossa i på fettisdag.

G'natt

Hur mår våra välfärdsarbetare?

- Var fjärde undersköterska har försvunnit från sjukvården sedan år 1994och ersatts med bl a sjuksköterskor.

- År 2012 var ca 30% av de anställda inom Kommunals avtalsområden visstidsanställda med ett snitt på 3 300 kronor lägre lön än tillsvidareanställda som hade heltid.

- Sjukskrivningar, arbetsskador och arbetssjukdomar ökar.


Att arbeta med människor är bland de mest värdefulla och svåraste yrken som finns. Ändå råder stor anställningsotrygghet inom detta område.

Många arbetar kvällar, helger och nätter. 24:7. Storhelger. Många har jour nattetid.
Många arbetar delade turer och många är deltidsanställda.

Våra medlemmar går ofta hem från arbetet med känslan av att inte gjort alla insatser de velat.

Vård och omsorg inom kommuner och landsting är skattefinansierad. Den moderatledda regeringen har sänkt skatterna. Det blir mindre pengar till offentlig vård och omsorg.

Risken för hot, våld och belastningsskador är stor.

Ensamarbete förekommer ofta.

De anställda inom vård och omsorg i privata sektorn har ingen meddelarfrihet. Uttalar de sig om något som rör arbetet riskerar de att avskedas.

Som medborgare har man inte samma påverkansmöjlighet och insyn i privata vård- och omsorgsföretag som inom offentlig sektor.


Inom hemtjänsten är tidsschemat så pressat att de ofta nallar tid från luncherna och jobbar över. Utan att ta betalt.

Anna Velin är vårdbiträde och arbetar inom hemtjänsten i Boden. Hon berättar för NSD i en artikel att hon blev "tokförälskad" i jobbet. Hon vill arbeta med det friska hos de äldre, hjälpa dem att få en bättre livskvalitet.
Hon berättar om det personliga mötet med vårdtagaren, att man får en slags relation vare sig man vill eller inte. Hur viktigt det är att värna om denna eftersom det är så betydelsefullt för de äldre då hemtjänstpersonalen ofta är den enda sociala kontakt de har.

Ändå söker hon sig nytt arbete på grund av stress och att arbetsgivaren inte lyssnar på personalen och tillvaratar deras kunskap.
Hon är dessvärre inte ensam om detta.


Hur kunde det bli så här? Är det detta Sverige menar med välfärd? Vår välfärd?


Arbete inom vård och omsorg kräver kontinuitet bland personalen. Det kräver kvalitet i arbetet, inte kvantitet.

Det kräver gott bemötande, goda medicinska kunskaper, ett pedagogiskt arbetssätt.
Det kräver kontinuerliga utbildningsinsatser och kompetenshöjning för personalen utifrån klienterna/vårdtagarna, deras diagnoser och hälsostatus.
Det kräver utrymme att reflektera och utvärdera omvårdnadsarbetet, gör vi rätt saker? Gör vi saker rätt?
Det kräver samarbete med anhöriga, sjukvård, sjukgymnastik och arbetsterapi.
Det kräver svåra samtal. Förtroende.
Det kräver tid och kommunikation.
Det kräver det goda ledarskapet.
Det kräver uppmuntran.
Det kräver en bra bemanning.
Det kräver en god arbetsmiljö och en bra lön.
Det kräver delaktighet och påverkansmöjlighet.
Det kräver ekonomiska resurser.
Det kräver vettiga politiska beslut.

Någon som undrar hur vi får upp statusen på vård- och omsorgsyrken?
Läs ovan!

Kommunals årsmöte i Boden

Så är jag hemkommen efter årsmötet för Kommunal i Boden. Ute är det ett par minusgrader och senaste tidens blida och nederbörd har gjort vägarna snorhala.

Val till bl a sektionsstyrelsen, ombud i Folkets hus, ombud till Kommunal Norrbottens representantskap och sektionens valberedning har förrättats.

Nya namn på förtroendeuppdrag. Några lämnade sina uppdrag.

Många nomineringar som innebar slutna omröstningar.

Årsberättelsen för år 2013 har godkänts, vi har åstadkommit mycket och vi har utmaningar.

Ett levande ljus brinner framme vid presidiet, en tyst minut för att hedra våra medlemmar som gått bort under året.

Kommunal Norrbottens ordförande Sofia Eriksson höll i ordförandeklubban och drygt 30 medlemmar medverkade.

Valberedningen har jobbat stenhårt och proffsigt.

Vi har pratat om vikten att rösta på det kommande EU-valet i maj och riksdag-, kommun- och landstingsvalet i september.

Det är synd att inte fler medlemmar deltar på sektionens medlemsmöten för det är ett forum för att framföra synpunkter på Kommunal och vilka frågor sektionen ska driva.
Det är ett tillfälle att enas i viktiga frågor.
Det är ett tillfälle att träffa kollegor och föreningskamrater man inte träffar så ofta.

Det är i dessa rum fackföreningar stärks, som nya kontakter knyts.
Det är tillfälle att hämta näring till det fortsatta arbetet och skapa vi-känsla.
Det är ett tillfälle att träffas och bara vara. Känna tillhörighet och samhörighet. Omtanke. Över en bit god smörgåstårta och kaffe.

Känns gott i hjärtat. Jag tror att kommer att sova gott. Tack alla!

60 år, utförsäkrad,arbetslös och sjukskriven.

Så händer det igen.

Jag får det där samtalet.

Med panik i rösten, förtvivlan. Uppgiven och maktlös.

Uppsagd, ingen sjuklön, utförsäkrad och sjukskriven.

"Vad ska jag leva av?! Jag har arbetat på samma arbetsplats i kök i många, många år och jag har ingen annan utbildning. Ingen vill ju ha en 60-åring som är halt och har artros! Och arbetsgivarna skapar inga anpassade tjänster!"

Hon kan inte ställa sig till arbetsmarknadens förfogande eftersom hon är sjuk.

Hon måste vara aktivt arbetssökande för att få behålla hennes sjukpenninggrundande inkomst.

Vi hjälps åt att överklaga Försäkringskassans beslut.

Moment 22.

Utan inkomst. Mindre pengar till pensionen.

Försörjningsstöd kvarstår. Om hon beviljas detta.

Utanförskapets ansikte.

Nu är det nog! Nu är det tid för förändring!

De ofrivilliga fattigpensionärerna; kvinnorna.

Jobbar du deltid? Varit föräldraledig en längre period? Ofta hemma med vård av sjukt barn? Dålig arbetsmiljö? Sjukskriven?

Om du svarar ja på dessa frågor är du mest troligt kvinna och kommer att bli en fattig pensionär.

Hur kommer det sig? Lever vi inte i ett jämställt samhälle idag där det inte ska ha någon betydelse om man är man eller kvinna? Finns det verkligen löneskillnader idag år 2014?

Många arbetsgivare anser sig har jämställda löner. Det finns inga löneskillnader mellan könen.

Men det finns en dold agenda.

Kvinnor arbetar ofta inom skattefinansierad verksamhet, i "tärande" verksamheter. Vård och omsorgsyrken värderas inte lika högt som producerande verksamheter, de "närande".
Det är även inom kvinnoominerade yrkena som de flesta deltidsanställningarna finns. Och sjukskrivningarna. Och lägsta lönerna. Och dålig arbetsmiljö. Och sämsta arbetstiderna, bl a delade turer och sovande jour.


År 2012 var ca 1 120 000 deltidsanställda enligt SCB, av dem ca 550 000 inom kommunerna.

Om kvinnorna i Sverige skulle ha samma sysselsättningsgrad som männen, skulle 150 000 fler kvinnor vara i arbete.

Kvinnor har en tidsbegränsad anställning i högre utsträckning än män.

Kvinnor är oftare föräldralediga och hemma med barnen när de är sjuka.

Det är flest kvinnor som vårdar närstående och anhöriga i hemmet.

Kvinnor är oftare sjukskrivna än män och har sämre arbetsmiljöförhållanden än män.

Att arbeta deltid innebär sämre ersättning från a-kassan.

Som deltidsanställd, sjukskriven och föräldraledig får man sämre löneutveckling.


Allt detta påverkar pensionen. Den allmänna pensionen ger oss idag rätt till garanti till lägsta pension. Om vi jobbar hos en arbetsgivare som har kollektivavtal, har vi även rätt till avtalspension. En del pensionssparar privat.

Hur mycket vi arbetar och tjänar, påverkar vad vi får i plånboken då vi ska gå på livsledigt, när vi ska gå i pension.

Och det är kvinnorna som är förlorarna.

De ofrivilliga fattigpensionärerna.


Så.

Heltid ska vara en rättighet. 

Detta är en politisk fråga, i kommunen, i Sverige, inom EU.

Detta är en arbetsgivarfråga.

Vi ska alla kunna leva på vår lön och kunna ha livskvalitet, under och även efter våra yrkesverksamma år. Utan att vara beroende av någon annan.

Oavsett kön.

Slaktens och förnedringens minnesdag

Idag minns vi slakten på drygt sex miljoner människor. En del påstår att det totala antalet uppnådde till 17 miljoner människor. Män, kvinnor och barn.

Idag minns vi fångarna i koncentrationslägret Auschwitz befrielse för 69 år sedan.

Idag påminns vi om det hemska, ofattbara som hände i nazityskland. När nazisterna torterade, mördade, svalt och brände ihjäl människor. När de skändades levande som döda. När livet togs ifrån dem medan de levde. Människor som användes till experiment. Familjer som slets isär.
Barn som fick se sina föräldrar mördas, lemlästas, våldtagna. Barn som lemlästades, våldtogs, mördades.

För deras ursprung, för deras tro.

För deras familj, för deras vänner.

För deras handikapp, för deras sexuella läggning, för deras hudfärg.

En ledare som fick makten i ett Tyskland med instabil politisk ledning och svåra förhållanden fick folket med sig med hjälp av propaganda och våld.

En ledare som ogiltigförklarade Versaillesfreden, som vägrade betala krigsskadeståndet från första världskriget.

Ett land som styrdes av diktatur, där all politisk opposition förbjöds.

Ett land där barnen matades med denna propaganda i skolan. Ett land där radio, böcker, press, film och teater censurerades.

Ett land som där medborgarna levde i rädsla. Ett land som inte fick tycka vad de ville. Ett ofritt land.

En politik präglad av brutal förföljelse och diskriminering.

Den 27 januari år 1945 befriades de sista fångarna i koncentrations- och förintelselägret Auschwitz -Birkenau i Polen av sovjetiska trupper.

År 2005 deklarerade FN denna dag som Internationella Förintelsens minnesdag.

Förintelsen ska vi aldrig glömma.

Om detta må vi berätta. Om och om och om igen.

Värmande skyddsarbete i 36 minusgrader

I dag har jag färdats 20 mil i ett frostigt, underbart vackert Norrbotten.

Skyddsarbete med Arbetsmiljöverket har stått på agendan och jag har verkligen sett fram emot denna dag.

Det kändes lite osäkert om bilen skulle starta på morgonen då termometern visade -27 grader men den gick troget igång.

Jag är verkligen nöjd efter dagens insatser. De inspektörer från Arbetsmiljöverket som deltog i dagens sittning var mycket professionella. Lyhörda, kompetenta och tydliga.

Efter överenskommelser om det fortsatta arbetsmiljöarbetet reste jag hemåt med en känsla av att förbättringar kommer att ske.

Att moder natur bjöd på ett av de vackrare vykorten efter vägen gjorde inte saken sämre.

Jag kan inte låta bli att reflektera över den moderatledda regeringens mycket dåliga beslut gällande neddragningarna inom Arbetsmiljöverket. För Norrbotten innebär dessa att antalet inspektörer reduceras och att huvudkontoret flyttar till Umeå.

Vi skyddsombud tappar tillgång och närheten till utveckling, snabba insatser, råd och stöd vid bl a arbetsplatsolyckor, allvarliga tillbud och olyckor, åtgärder och skyddsstopp gällande arbetsmiljö.
Detsamma gäller för arbetsgivarna.

Jag gläds åt dagen idag, trots 36 minusgrader utanför arbetsplatsen. Jag kommer att göra vad jag kan för att få upp den goda arbetsmiljön på den politiska agendan igen!

Äntligen trygghetskrav i upphandling!

Facket har under lång tid krävt kollektivavtal då kommuner upphandlar.

Vi har fått avslag med motivationen att EU inte tillåter det.

Det är mycket glädjande att EU tydliggjort kommuners rätt att kräva sociala villkor, kollektivavtal, ekologisk mat till skolor och sjukhus.

Det är inte bara företag med ekonomiska resurser som ska ha möjlighet att vinna upphandlingar utan här riktar man fokus på trygghet för medborgarna och de anställda.

Medelstora och mindre företag bjuds också in i matchen. Lokala företag får möjlighet att vinna upphandlingar och det är mycket positivt för samhällsutvecklingen, bl a för glesbygdskommuner.

Detta är ett steg i rätt riktning.

Nu ser jag fram emot att samma krav får ställas gällande LOV (lagen om valfrihet) inom vård och omsorg. I dagsläget finns ingen rätt att ställa krav på sociala villkor, kollektivavtal eller miljö för huvudman, d v s kommuner och landsting. Facken har ingen förhandlingsrätt och ingen möjlighet att kräva trygghet för de anställda.

Jag väntar. Förhoppningsfull.

Visst lönar sig heltidsanställningar!

Ungefär var tredje kvinna och var tionde man jobbar deltid.
Nästan 207 000 kvinnor och 71 000 män skulle vilja jobba heltid.
De arbetar deltid för att lämpligt heltidsarbete saknas. De är ofrivilligt deltidsarbetslösa.

År 2005 var antalet deltidsarbetslösa 248 000 och år 2012 ökade antalet till 305 000 personer. Av dessa var 58% kvinnor.

Inom arbetaryrkena är skillanden mellan kvinnors och mäns deltidsarbetande allra högst; kvinnor 42,4% och män deltidsarbetar 12,3%. LOs medlemmar.

Om kvinnor hade haft samma sysselsättningsgrad som män, skulle ca 150 000 fler kvinnor vara i arbete.

Kvinnor förvärvsarbetar inte på samma villkor som män. Det innebär att vi har inte samma förutsättningar att forma våra liv och samhället på lika villkor som män.

Kvinnodominerande branscher har genomgående lägre lön än män. Det är betydligt fler kvinnor än män som har utrygga anställningar som daglönare och visstidsanställningar.

Det är också kvinnorna som är föräldralediga i högre utsträckning.

Detta i sin tur innebär att kvinnor får lägre pension och lägre ersättning vid sjukdom och lägre föräldrapenning.

Att arbeta heltid lönar sig. Dels sparar arbetsgivare pengar eftersom vikarie- och övertidskostnader minskar.
Sedan höjs kvalitéten i verksamheter och företag eftersom kontinuiteten blir bättre och samordningsvinster gällande utbildning och kompetenshöjning kan göras. Arbetet kan planeras bättre och de anställda fåt förutsättningar till att ta ett större ansvar.

Gör arbetsgivarna rätt satsingar på bemanning, minskar arbetskraftskostnader i form av vikarier.
Vid heltidsanställningar kan arbetsmiljöarbetet bedrivas på ett effektivare sätt och personalen är delaktiga och kan påverka.
Sjuktalen minskar och personalomsättningen lägre.
Frisktalen ökar.
http://arbetet.se/2008/08/12/rtt-till-heltid-kan-vara-lnsamt/

Trots detta hävdar Svenskt Näringsliv att rätt till heltid ger färre jobb.
Ett av argumenten är att ungdomar blir utestängda från arbetsmarknaden.
http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/ratt_till_heltid/ratt-till-heltid-ger-farre-jobb_107078.html

Hur tänkte man nu? På vilket sätt skulle det stänga ute ungdomar?

Det är lätt att tänka kortsiktigt.

Vad händer om man inte klarar sig på sin lön? Jo, människor tvingas flytta för att söka arbete i andra kommuner. Det i sin tur innebär lägre skatteintäkter för kommunerna och lägre konsumtion för handeln.
Fastighetsmarknaden blir lidande och företag riskerar att gå omkull. Det föds färre barn och skolor riskerar att läggas ner.
Det blir mindre pengar till offentlig sektor.
Vägar och underhåll försämras.
Kulturen i städer blir svår att upprätthålla.
Folkhälsan försämras ytterligare.

Så vill vi väl inte ha det?

Det handla om att göra kloka investeringar i arbeten. Heltidsarbeten och tillsvidareanställningar som människor kan leva på.

Det är så vi minskar utanförskap och fattigdom.
Det är så vi får en utveckling i samhället!

Så skapa heltidsanställningar, både för män och kvinnor. Det är år 2013. Vi lever inte på stenåldern längre!

Vi har lämnat neanderthaleran och vill inte dit igen!

Varför välja bort utveckling och hälsa?

Jag förundras över arbetsgivare som inte vill teckna kollektivavtal, förhandla eller följa arbetsmiljölagen.

Jag förundras över politiker som väljer att dra ned Arbetsmiljöverkets resurser, avpolletera forskningen på arbetsmiljö och hälsa och omintetgöra stödet till företagshälsovård.
Politiker som försämrar a-kassa, sjukförsäkring och den offentliga sektorns ekonomi.
Politiker som lutar sig bakåt och pillar sig i naveln medan arbetsmarknaden är under all kritik, medan kvinnor får lägre lön, deltidsarbetar och arbetar delade turer på grund av kön.

När människor är daglönare.

När människor provanställs hos en annan arbetsgivare trots att de yrkesarbetat i samma bransch i många år, på timtid.

Jag förundras över den elitistiska ursållningen av arbetskraft.

Jag förundras över det utbildningsutbud som finns (eller inte finns) som inte är tillgängligt för alla.

Varför väljer man dessa alternativ?

När samverkan, överenskommelser och en god arbetsmiljö och hälsa främjar företag, kommuner, landsting och dess verksamheter?

När delaktighet och påverkansmöjlighet får människor att växa?

När det gynnar folkhälsa?

När det skapar framtidstro och trygghet?

När trygghet, delaktighet, en god hälsa, utveckling och konitnuitet bland personalen är en konkurrenskraft på arbetsmarknaden?

När en god hälsa främjar samhällsekonomin?

Då vi kan bygga ett Sverige för alla, oavsett kön, handikapp, etnicitet, ålder, var man än bor i vårt vackra avlånga land.

Jag bara undrar...varför?