Valet blir inte svårt

Det blir så tydligt.

När jag möter bussföraren som inte fick fortsatt anställning då annat företag vann anbudet och inte ville ta över personalen, undersköterskan som arbetar tre delade turer på en vecka och sotaren som saknar skyddsföreskrifter gällande säkert arbete på snötäckta tak.

Då telefonen ringer och det är en privatanställd personlig assistent som berättar att hot, våld och trakasserier förekommer på arbetsplatsen men kräver min tystnad på grund av rädsla av att förlora jobbet samt avsaknad av meddelarfrihet och när medlemmar berättar att de fått avslag av Försäkringskassan gällande deras sjukpenning trots att läkarexpertisen sjukskrivit dem.

När anställda med lönebidrag som arbetar under beredskapsavtalet som innebär utebliven företrädesrätt, 25 semesterdagar och lägre lön utnyttjas av arbetsgivaren och får jobba år. efter år efter år, under dessa förutsättningar.

Då medlemmar krävs på läkarintyg från första sjukdagen utan att ha anpassat arbetsmiljön på arbetsplatsen, utan att ha påbörjat en rehabilitering. För att straffa, för att bli av med dem. För att undkomma sitt ansvar.

När människor blivit utslitna efter att ha arbetat inom vård och omsorg i många år och blir nekad ersättning från arbetsskadeförsäkringen. När anställda dör under arbetstid.

Då tim- och visstidsanställningarna blir mer regel än undantag.

När drygt en tredjedel av kvinnor som arbetar inom kvinnodominerande yrken är ofrivilligt deltidsarbetande. Med lägre lön. Med en inarbetad pension som inte går att leva på vid 65 års ålder.

Då främlingsfientligheten och rasismen ska rättfärdigas bakom skynket som det står ”yttrandefrihet” på.

När utanförskap och fattigdom ökar och människor vill förbjuda tiggeri.

Då utbildningsutbudet i kommunerna inte finns trots brist på personal inom välfärdsyrken.

När de som tjänar mycket vill ha mer. Trots ökade samhällsklyftor.

Detta är inte okej.

Så här vill inte jag ha det.

För jag vet att det är fullt möjligt att göra bättre. För att de goda exemplen finns.

 För mig är det lätt att gå till valurnan och lägga min röst till riksdag, kommun och landsting den 14 september i år.

Jag kommer att välja det parti som står mina värderingar närmast. Jag kommer fortsätta påverka, fortsätta kräva delaktighet och handlingskraft.

Jag vill att heltid ska vara en rättighet, att arbetsrättslagarna ska finnas och förbättras. Att sjukförsäkringen ska vara till för de sjuka med skälig ersättning, en välfärd där brukare och anhöriga kan känna sig trygga, där personalen har en bra lön, tillräcklig bemanning, drägliga arbetstider, en god arbetsmiljö, får vara delaktiga och kan påverka sina arbetsvillkor och kan gå hem efter arbetsdagens slut och känna sig nöjda. Tim- och visstidsanställningar ska höra till undantagen och de som arbetar i anbudssektorn ska kunna följa med företag utan att behöva sänka sin sysselsättningsgrad, lön eller försämra sina arbetsvillkor.

Jag vill att arbetsmiljön ska vara trygg och säker och att möjligheten till utveckling inom yrkena ska finnas. Jag vill ha en sjukförsäkring värd namnet och en a-kasseersättning som fungerar och inte placerar arbetslösa i fattigdomens djupa hål.

Så.

Jag står för allas lika värde, solidaritet, rättvisa, frihet och demokrati. Och det är jag stolt över!

Nyttja din demokratiska rättighet. Det som vi tar för given men som inte alla länder har. Värna om den. Tala om hur du vill ha det.