Visst får man älska Svensk Bilprovning!

Så var det gjort. Jag har besiktigat bilen.

Jag gruvade mig lite innan. Ska det bli som sist? Med en besiktningsman som inte hade sin bästa dag, irriterad och frän som använde sig av härskarteknik...

Med darrande ben och på spaning efter min sure besiktningsman (som jag inte fick syn på) satte jag mig vid ett bord i väntan på domen.

Jag greppade min favoritserietidning "Herman Hedning" som låg i tidningsstället bland "Bil och motor" och broschyrer om bilprovning och besiktning.

Så var det min tur.

Laddad med negativ erfarenhet av fjolårets duvning förväntade jag mig samma bemötande. Jag kommer inte ihåg hur många djupa andetag jag tog innan jag skulle inför skranket...

Då möts jag av en jättetrevlig man. Med ett leende säger han: "Hej! Då ska vi se...du har en Volvo..."
Han berättar att han ska testa avgaser, lysen och blinkers. "Självklart får du följa med om du vill!"
Jag tackade nej. "Det där kan du" svarar jag. "Ok, jag kommer att köra in i hallen när jag är klar. Då ska jag gå igenom bilen och du är med under hela processen. Det finns färsk bulla och kaffe, det är bara att fika. Vi fyller 50 år i år så vi bjuder er kunder på lite extra!"

POFF.

Mina farhågor och förutfattade meningar försvann som genom ett trollslag.

De gick igenom Bettan (bilen) utan anmärkningar. Inga anmärkningar. Ingen ombesiktning. Inget körförbud.
http://www.bilprovningen.se/bp/main.nsf/content.xsp/Bilprovningen/Privat/Kontrollbesiktning/A15356AE73EC9DE3C1257800002515E4

"Du har lite uppåtriktade lysen men vi justerar det åt dig. Det kostar 200:- på verkstad och du kan unna dig lite gott till frdagsmyset" sa den trevlige besiktningsmannen. "I övrigt ser det jättebra ut!"

När allt var klart och jag skulle få det skriftliga utlåtandet, frågar han "Blått eller grönt?"
Genast blir jag misstänksam och kommer på mig själv att jag tänker på Centerpartiet eller Moderaterna...
"Vaddå? Vad menar du?" säger jag som ett fån.

"Blått eller grönt?" frågar han igen. "Grönt" svarar jag.

Han räcker fram en isskrapa. I grönt. Som matchar min jacka.

Jag lämnade bilhallen med ett brett leende på läpparna. Lite så där som när man varit på 1 årskontroll med sonen...

Så omvärderade jag Svensk Bilprovning. Jag är positivt inställd tills nästa år det är dags. Hoppas att jag blir lika nöjd då!

Ödmjukhet, nyfikenhet och vilja

Idag har jag mött en samling härliga människor.

Ni vet den där känslan när välkomnandet och den positiva atmosfären känns redan vid tröskeln, så var det!

Jag har varit på arbetsplatsbesök och träffat personliga assistenter och arbetsgivare. En del har arbetat i många år, någon en kortare tid. De berättar om vad de varit med om och hur de upplevt deras arbete. De berättar om hur det är idag.

Vi pratade om erfarenheter, yrket som personlig assistent, medlemsskapets värde och vad facket, arbetsgivare och medlemmar kan åstadkomma tillsammans.

Det som gör mig så glad är att arbetsgivare och anställda är nyfikna. Nyfikna på hur det ska vara och ödmjuka inför att kanske inte ha full koll. Viljan att komma vidare.

En arbetsgivare och ledare som visar vägen genom att tydligt visa ödmjukhet, nyfikenhet och vilja. En coach.

Det är i dessa möten något händer. Dörrarna till förändring, förbättring och utveckling öppnas. Det är här som fokus ligger på möjligheterna. Hur man uppfyller målen, vägen dit. Lägga upp kartan, ta fram kompassen och ta ut färdriktningen. Se upp för gupp och gropar efter vägen. Känna glädje, meningsfullhet och gemenskap.

"Vad behöver vi ta med oss under resan? Hur utrustar vi oss på bästa sätt?"

Teamwork.

Vi kommer att arbeta vidare med arbetsmiljön. Tillsammans. Med klokhet. Kanske väljer fler anställda att bli medlemmar i Kommunal. För Kommunal behöver dem. För utveckling och förbättring. Nytänk och omtänk. Feedback.

En assistent är medlem sedan tidigare, en bestämde sig på plats. Jag har förhoppningsvis sått frön som sedan gror.

Jag lämnade arbetsplatsen full av inspiration, energi och glädje och jag hoppas att de kände likadant.

Jag ser fram emot nästa möte!

Kommar du framåt på tom tank?

Givetvis inte.

Regeringen har presenterat budgeten. Fördelningen av pengapåsen lämnar ingenting att skryta över till välfärden.

Kommunal kräver resurser för att säkra välfärden. Som exempel kan nämnas pengar för utbildning, en god arbetsmiljö, en anpassad bemanning så god kvalitet i vård och omsorg kan uppfyllas.

Det krävs resurser för att öka statusen i vårdyrket, att få människor att välja det finaste yrkesområde som finns. Att få heltider. Att bättra på jämställdheten. Att få en lön man kan leva på och för att sedan kunna leva ett gott liv som pensionär.
http://www.kommunal.se/Kommunal/Nyheter/2012/Politiskt-ansvarstagande-ska-sakra-valfarden/

Istället prioriteras skattesänkningar. Lånade pengar. Inte är det de som har lägst inkomst eller som har det fattigast som får det bättre..

Kostnaden för det femte skatteavdraget ger 33 000 undersköterskor heltidsanställning.

LO och Kommunal och dess medlemmar är besvikna.
http://www.ka.se/index.cfm?c=108128

För att nämna ett exempel där resurser behöver tillföras:
Socialstyrelsens regler om behovsanpassad bemanning som träder ikraft år 2015 kostar pengar. Vem ska finansiera detta? Det är under nästa år som planering och strukturering kring dessa regler måste göras. Om inga pengar tillskjuts blir kommunerna tvugna att fördela om pengar. Pengar som inte finns.

Samtidigt ökar arbetsskador och arbetssjukdomar där orsaker som muskel- och ledbesvär samt psykosociala besvär är i topp för kvinnor i arbete.

Klyftorna ökar. I samhället, i arbetslivet.

Här hjälper det inte att ta två panodil och avvakta. Nu är det bara att hitta sätt för att få tillgång till bränslet. Och smörjmedlet.

Hade jag varit besiktningsman på Bilprovningen hade jag gett regeringen körförbud!

Som "Den vilda bebin"...

Jag har varit på arbetsplatsbesök där jag aldrig varit förut. Jag har träffat människor som jag aldrig träffat förut.

Jag struntade i GPS:n. Kände mig som en trapper i vildmarken. Jag hittade fram!

Vi har pratat arbetsmiljöarbete. Arbetsplatsträffar, dialog, hantering av svåra situationer, hjärt- lungräddning, arbertsanpassning och rehabilitering, skyddsombudets roll och hur det är att arbeta som personlig assistent är några av de frågor vi lyfte över en kopp gott, starkt kaffe.

Vi har samtalat om vad som definierar en god arbetsplats. Att få komma till tals. Att man arbetat länge. Låg personalomsättning. Att det finns dokumentation så alla vet vad som sagts och vad som ska ske. ingen dold agenda. God kamratanda. Respekt för varandras olikheter. Känslan av att få misslyckas.

Kommunal Norrbotten fick en ny medlem och kommer att få ett nytt arbetsplats- och skyddsombud. Ytterligare utökning i "familjen".

Det luktar höst ute. Snart går moder natur i vintervila.
Känner mig lite äventyrlig och full av energi. Lite som "Den vilda bebin".

En härlig dag! Återigen befinner jag mig i nöjdhetens rum och här stannar jag en stund.

Knack, knack...dags att agera Luleå kommun!

Kommunals medlemmar fick löfte av Luleå kommuns kommunalråd att delade turer ska vara ett minne blott vid år 2013´s utgång.

Trots det ser de delade turerna ut att öka.
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=7849156

Under Kommunals avtalsrörelse var avskaffandet av delade turer ett av kraven. Vi fick igenom detta i bl a avtalet med Kommuner och Landsting genom att få in en skrivning i avtalet att sammanhängande arbetstid bör eftersträvas vid arbetstidsförläggning.

Vi accepterar inte påtvingade obetalda håltimmar. De hör inte hemma i ett modernt arbetsliv. Kommunal Norrbottens ordförande Sofia Eriksson delar sina tankar kring ämnet:
http://www.kommunal.se/Kommunal/Avdelningar/Norrbotten/Ordforande-Sofia-Eriksson/Ordforandebrev/Tankar-kring-delade-turer/

Då är det viktigt att förutsättningarna ges för detta och med det menas till största del pengar. Det i sin tur är en politisk fråga.

Att arbeta delade turer innebär en ökad kostnad för den enskilde. Kostnader för att åka hem mellan passen. Miljön blir lidande på grund av ökade bränsleförbrukning. Familje- och sociala livet blir lidande eftersom arbetsdagen förlängs. Obetalda håltimmar under dagen. Ökad risk för trafikolyckor då bilkörningen ökar.

Och vem vill arbeta delade turer? Är det en lösning att få fler att välja arbete inom vård och omsorg? Är det ett sätt att höja statusen på vårdyrket? Lockar det ungdomar till vården? Är det ett alternativ för småbarnsföräldrar?

Och hur är det förenligt med ett förebyggande arbetsmiljöarbete som främjar hälsa? Främjar det familjelivet? Föräldraskap? Främjar det folkhälsan?

Nej, skärpning Luleå kommun! Det är dags att agera och uppfylla löftet!

Fairtrade Challenge 17 Oktober

Så är det snart dags för rättvisemärkt fikadag. Den 17 oktober gäller det att samla så många som möjligt och fika Fairtrademärkta varor som kaffe,te, choklad, juice, färsk frukt, glass och mycket mer.

När du väljer Fairtrademärkta varor så bidrar du till att odlare i bl a Sydamerika, Asien och Afrika och deras anställda får bättre ekonomiska villkor och medbestämmandet och inflytandet ökar. Fattigdom bekämpas.

Odlarna får även en extra premie som ska gå till utveckling i samhället som t e x ny skola, nya bostäder och hälsovård.

Fairtrade i Sverige består av förening och bolag. Deras uppgift är att öka utbud och efterfrågan på Fairtrademärkta varor.

Det görs genom att licensiera Fairtrademärket till företag vars produkter är certifierade enligt internationella Fairtradekriterier, att påverka detaljhandeln, återförsäljare och grossister att utöka sitt Fairtradesortiment samt att de marknadsför dessa och att bilda opinion och sprida kunskap om Fairtrade.
http://fairtrade.se/om-fairtrade/vad-ar-fairtrade/

Du anmäler dig via hemsidan http://fairtradechallenge.se/ och tävla om största fikapausen!

Försäljningen av Fairtrademärkta varor ökade med 28% under fjolåret. Totalt såldes varor för drygt 1,5 miljarder. Pengar som bl a gick till

Fika med familjen, vännerna eller arbetsplatsen. I fjol var Kommunal med och tävlade och kom på andra plats efter vinnaren COOP. Kommunal mötte 82 000 medlemmar och blivande under Fairtradechallenge och samtal fördes om dessa så viktiga frågor. Det totala fikadeltagandet under  Fairtradechallenge resulterade i 615 000 personer!

Kom igen nu! Anmäl dig och dina kompisar! För Fairtrade!

"Det är en högtidsdag!"

I dag satt vi några runt bordet och pratade om att gå och rösta. 

Någon föredrog att förtidsrösta medan en annan alltid röstar på själva valdagen i vallokalen.

Någon föredrog poströstning.

"Det är för mig en högtidsdag att gå och rösta. Jag klär till och med upp mig! Det skulle aldrig falla mig in att gå från trädgårdslandet, tvätta händerna och sedan till vallokalen, jag tycker det känns respektlöst!"

Vi resonerade lite om hur det skulle vara om man kunde rösta på liknande sätt som vi kan deklarera. Med personliga koder och e-legitimation. Om det skulle få fler att rösta. 

Det var en spännande dialog! Men jag reflekterar över hur viktigt det är för många att gå och rösta. 

Hur viktigt det är att nyttja sin demokratiska rättighet. Hur viktigt det är att vara med och påverka framtiden med reflektioner av dåtiden i bakfickan. Med känslan av nutiden.

Så drar vi oss tillbaka...

Löven gulnar, höstvindar viner och sveper ned bladen från träd och buskar. Det luktar jord och solnedgångarna är vackrare än någonsin.

Båtarna tas in för säsongen och uteserveringarna flyttar in. 

Ekorr- och igelkottkadavren ligger efter vägarna och fåglarna får sig ett skrovmål. 

Ljuslyktor tänds när mörkret faller vid niotiden på kvällen. Solen ligger lågt och sticker rakt i ögonen. Bilens fönsterrutor är immiga på morgnarna.

Det börjar bli höst. Förberedelserna för att gå i ide närmar sig med stormsteg.

Lingon, blåbär, svarta och röda vinbär, hallon och hjortron syltas och saftas.

Svamp förvälls. 

Det hostas och nyses i husen av förkylningar. 

Snart kommer första frostnatten och vinterdäcken ska på. 

Det är nu vi njuter av det sommarmånaderna gav. 

Välkommen underbara vackra höst!

"Inga nazister på våra gator!"

Så skallade ropen på Umeås gator idag då Svenska motståndsrörelsen demonstrerade utan tillstånd.

Motståndsrörelsen som var beväpnad med tillhyggen och med plakat som visade bl a snaror, gjorde Hitlerhälsningar och skrek slagord mot Umeåborna som tagit sig ut på gator och torg för att medverka och fira VIP-galan till förmån för samhällets mest utsatta.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/kaos-nar-nazistgrupp-demonstrerade

Boende och speciellt barnfamiljer flydde fältet när sammandrabbingarna inleddes och den hotfulla stämningen eskalerade. Polis förde bort demonstranterna.
http://www.vk.se/tv#video=a59659e6-5f41-48b7-a0ae-af131b356851

"Gå iväg, gå iväg, gå iväg" skallade motdemonstranterna.

Detta hör inte hemma i Norrland. Inte i Sverige. Inte i Europa. Inte i världen.

Rasism och nazism ska bekämpas och det är du och jag som tar ställning emot. Det är du och jag som gör skillnad.

Nazism är inte en politisk rörelse utan en kriminell rörelse. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Människor som sympatiserar med dessa rörelser gömmer ofta sina nazistiska åsikter bakom försvar som t e x "vi har yttrandefrihet" och hänvisar till svensk grundlag.

Men det handlar inte om det. Det handlar om mänskliga rättigheter. FN:s deklaration som antogs år 1948. Efter andra världskriget och de hemskheter det tyska nazipartiet gjorde sig skyldig till.
http://sv.wikipedia.org/wiki/FN:s_deklaration_om_de_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheterna

Jag har varit i Auschwitz. Jag har fysiskt närvarat där människor under andra världskriget och under nazismen torterades till döds, kvinnor och barn våldtogs, där hemska medicinska expriment utfördes på dessa människor, där deras kroppar brändes i ugnar på löpande band. Där barn och människor arbetade ihjäl sig, svälte ihjäl, dog av sjukdomar på grund av sanitära olägenheter.

Ett av många koncentrationsläger, förintelseläger, där människor av ren ondska, på order av politiker, sköt och torterade ihjäl barn, män, kvinnor, män och gamla på grund av deras ursprung.

Som reste med löfte om "det ljuva livet" steg av tågen rakt in i dödens käftar. Där 80% beordrades direkt till brännugnarna för att de ansågs odugliga till arbete.

De möttes av skylten "Arbeit macht frei". Arbete ger frihet. Men det var inte frihet de mötte. Det var deras bödel.

Jag har sett arkebuseringsmurarna där människor sköts. Kulhålen. Blodet. Jag har sett cellerna där människorna hölls fågna. Hur 5 personer skulle samsas om 1 kvm. Utan att kunna stå upprätt.

Jag har sett taggtråden som höll dem åtskilda från nära och kära. Jag har sett ugnarna och gaskamrarna. Jag har sett det avklippta håret, resväskorna som togs ifrån dem, glasögon, proteserna, matporslinet de hade med sig i tron om löftet om ett bättre liv. Jag har sett tågrälsen de fraktades efter. Jag har sett deras "arbetskläder" och "arbetsskor".

Byggnaderna där de låg 11 personer med lutande plankor. 11 personer skulle få plats i en bädd. Alla lutande för att urin och diarré skulle rinna ned på golvet.Diarréer de fick på grund av sjukdomar som kom ifrån de sanitära olägenheterna i lägret.

De fick 5 minuter varje dag att kunna uträtta sina behov. De var 200 personer som fick dela på 50 "toaletter" i byggnaderna. Med diarré. På 5 minuter om dagen.

Över en miljon människor mördades i Auschwitz. Ansvariga har ställts inför rätta. Några har dömts.

Vi ska komma ihåg att det var medborgare som du och jag, som valde dessa politiker, nazistpartiet i Tyskland,  som valde dessa ideologier, som gjorde förintelsen möjlig! Det var såna som du och jag som gjorde ett val. Som hittade syndabockar istället för att ta ansvar. Istället för att välja demokrati, solidaritet och frihet. Istället för att välja allas lika värde.

Om detta må vi berätta. Detta må vi aldrig glömma. I vår vackra värld sker ständigt grymheter. Tortyr. Mord. Våldtäkter mot kvinnor och barn.

Kampen får aldrig stanna av.

"Socialmedicinskt funktionshinder"

"Vad är det för diagnos?" frågar du.

Den frågan ställde jag också när jag hörde talas om detta.

Det är ingen diagnos från läkarvetenskapen. Det är en diagnos eller "kod" som Arbetsförmedlingen använder sig av för arbetssökande som inte hör till "normen".

Var fjärde arbetssökande klassas idag som funktionshindrad. Jämfört med för tjugo år sedan då siffran var en av tio.

Dem som inte uppfyller arbetsgivarnas krav. De som inte uppfyller arbetsmarknadens krav på socialkompetens, har förmågan att göra omställningar i arbetslivet och förmågan att utföra många olika arbetsuppgifter., dvs arbetsgivarnas krav.

De som inte är "anställningsbara". "De oanställningsbara."

Det låter ju som en kalkonfilm.

Människor läggs under koder som används för beviljande av arbetsmarknadsåtgärder, dvs arbetsgivare kan få bidrag och annat stöd för att anställa dessa människor. Alternativet är fortsatt arbetslöshet. Försörjningsstöd.

Arbetsmarknadsåtgärder kan vara positivt, absolut. Om ändamålet helgar medlen. Om målet uppfylls. Om det leder till arbeten. Trygghet. Inkomst. Intjänande till pensionen. Anställningstrygghet och goda anställningsvillkor. Försäkringar. En god hälsa.

Det är när det utnyttjas det blir fel.

Hur ställer då Arbetsförmedlingen dessa "diagnoser"?
Jo, den som är arbetslös får svara på en massa frågor. Frågor som är anpassade efter arbetsmarknadens synpunkter på vad som är normalt. Arbetsgivarnas kompetenskrav.

Är man enligt AF socialt funktionshindrad, ser man kanske inte ut som alla andra. Man är kanske piercad. Man har kanske brister i sin personliga hygien. Man är kanske inte så social. Man har svårigheter att marknadsföra sig själv. Man har åsikter som inte synkar med de "normala".

Men är det inte så att vi alla är lika mycket värda? Är man värd att hamna i FAS 3, att under en begränsad period, för en ersättning som inte går att leva på, som inte leder till en tillsvidare anställning istället?

"Jag kan också tycka att det är jättefarligt om vi som myndighet bestämmer att personer inte är anställningsbara. För då underlättar vi ju den utvecklingen som är ganska negativ. Om vi puttar bort alla personer som inte är mainstream, vad får vi då kvar? Ja, vi får ju kanske kvar en liten grupp ja-sägare...jag tycker alla människor borde få en chans att vara med" uttrycker en arbetspsykolog.

Omstrukturering inom Arbetsförmedlingen har gjort att arbetslösa fått tillgång till jobbcoacher, omställningsstöd och försämrad a-kassa jämfört med tidigare utbildningar och praktik.

Minskningen av resurser till arbetsmarknadsutbildningar har varit så omfattande att Sverige år 2010 låg under genomsnittet för OECD:s medlemsländer! 

Sveriges regering kallade detta för "den nya arbetslinjen".

Sverige har idag en elitistisk arbetsmarknad. Den är inte för alla. Man ska vara på ett visst sätt. Se ut på ett visst sätt. Fokus ligger på individers anpassningsförmåga efter en flexibel arbetsmarknad.

Allt som Arbetsförmedlingen erbjuder individen idag, personlighetstest, självskattningsformulär, karriärrådgivning och handlingsplaner kan tyckas bra, och det är det nog för vissa, men långt ifrån för alla. Trots i sin iver, tenderar detta att lägga en norm för vilka egenskaper man bör ha för att duga på arbetsmarknaden.

Hur stämmer det då överens med arbetet med arbetsanpassning och rehabilitering? Diskriminering och jämställdhet?
När arbetsgivare kan välja och vraka bland arbetslösa? Sålla "agnarna från vetet"?


Vi är olika. Det är en tillgång! Det är så vi utvecklas, det är så vi bygger vår framtid!
Var finns solidariteten, nyfikenheten, etiken och moralen?

Jag kommer att göra mitt för en bättre och tryggare arbetsmarknad. För alla. Det är val nästa år. Jag vet vad jag kommer att rösta på!