Så har jag äntligen kommit ut.
Nu går det inte att dölja längre fast jag har minsann försökt! Jag har levt i förnekelse sedan år 2001 och krampaktigt hållit fast vid att jag inte haft behovet.
Men nu är det officiellt:
Jag behöver glasögon!
Jag har idag blottat mig för mina kollegor på Kommunal i Boden då vi planerat för vår verksamhet och fackliga aktiviteter inför nästa år. Och jag överlevde! Det var inte dödligt! Och jag såg vad det stod i papprena framför mig och på whiteboarden, klart och tydligt!
Nu är det bara att gilla läget och försöka pimpa upp mina hjälpmedel som ska sitta på näsryggen.
Kanske man skulle prova ett par bågar á la Dame Edna?

Så var det dags att packa väskan och bege sig till Västerbotten.
Målet är Lycksele och medverkan på en utbildning för Kommunal Västerbottens skolinformatörer och ungdomsansvariga.
Det ska bli jätteroligt att träffa dessa förtroendevalda med ett så viktigt uppdrag, ungdomarnas åsikter är viktiga för fackets framtid!
Med mig har jag min vän och kollega Beatrice Jarblad och likt Thelma och Louise reser vi, två riddare på en minst fyra timmars bilfärd.
Det intressanta i kråksången är att vi har lika dåligt lokalsinne bägge två, om någon ställer oss på ett köpcenter och snurrar oss tre varv så är vi vilse...
Jag ser helt klart fram emot resan och är förväntansfull över alla fackliga kamrater vi kommer att träffa!

Att försöka svänga ihop en kulinarisk anrättning när man är förkyld är inte det lättaste.
Med värkande tandben, nästäppa, hosta, huvudvärk och feber har jag inte orkat gå och handla. Då jag öppnar skafferi, kyl och frys med höga förväntningar hittar jag grytbitar, majskolvar, krossade tomater och kryddor.
"Ah", tänker jag, "jag gör en hot gryta som gynnar tillfrisknandet" då vi är två som snorar i familjen.
Sagt och gjort, jag svänger ihop allt med tre rågade skedar sambal samt chilikrydda och ingefära.
Med stor förväntan serverar jag och ser på min son ta sina första tuggor. "Smakade det bra?" frågar jag.
"Jorå, det är hett" svarar han.
"Åh, det är en massa goa kryddor i" replikerar jag stolt över min prestation.
"Alltså varmt" säger sonen. Till min fasa äter han en portion modell mindre och tackar för maten i vanlig ordning.
Så, det var ingen hit med andra ord. Men jag är glad över min artiga son och kanske min rikedom ligger i att sälja min kropp till forskning istället för att försöka bygga min förmögenhet på matlagning...eller avvakta med mina kostutsvävningar tills jag blir frisk!

Tittar på OS. Jag hör till det folket som vanligtvis inte gillar att se på sport men friidrotten är kul och spännande.
Ändå har jag ett förflutet inom sporten då jag i min sena barndom tränade och spelade just fotboll och innebandy, tro det eller ej.
Jag har en god vän som är helt begeistrad i hockey. det är inte lönt att ringa eller hälsa på när match pågår. Vill jag ha kontakt gäller det att passa på i periodvilan...
Sporttittandet får dock mig att minnas...
Jag blir påmind av senaste nyårslöftet jag gav som i vanlig ordning bestod av att börja motionera mer och att sträcka upp mina matvanor.
Och i vanlig ordning har jag inte infriat dessa löften.
Men än har jag ju några månader på mig och det är bara att ge sig själv en spark där bak och sätta fart.
Jag har ju vid ett svagt ögonblick lovat mina kollegor att jag ska börja använda kjol på jobbet när jag når en fysisk fasad som jag är nöjd med...
Nä nu ska jag gå och äta lite gräddglass!

Hur man tillverkar en god rabarberchutney.

Tigg ihop rabarber av en vän. Leta hysteriskt efter just det unika, supergoda recept som gör att just du kommer att laga den ultimata chutneyn.
Sätt på skön bluesmusik, tex Totta Näslund. Ta på ett förkläde á la Gudfadern och blanda rabarber, lök, ättika, sambal oelek, ingefära, curry, torkade aprikoser, socker och vatten.
Hacka och rör om med kärlek. Ta paus emellanåt och gå ut och prata med grannen som klippt din häck.
Insup dofterna av det du skapar och gå in i ditt "happy place".
Jaga glasburkar i dina köksskåp och svär åt dig själv att du kastat de i lämplig storlek i återvinningen.
Fyll upp burkarna och låt svalna innan du sätter dem i kylen.
Sträck på dig och ta ett djupt, förnöjsamt andetag och var stolt över att du än en gång lyckats!
Voilá!

Jag har en resvän. Idag gråter hon. Hon känner sig ensam och saknar sin familj.
Denna modiga, underbara kvinna är från Colombia. Hon har bott i Sverige några år och har svårt att förstå svenska.
Hon är arbetssökande och timanställd och vissa dagar arbetar hon 13 timmar och kroppen skriker av värk.
Vi pratar ofta om hur det är på jobbet och hur saker och ting fungerar i samhället, regelverk och var man ska vända sig för att söka arbete och om a-kassa.
Jag beundrar hennes styrka. Tänk att bo i ett land där du inte känner så många, du har tvingats lämna din familj av olika anledningar.
Jag förstår hennes längtan hem.
För ett halvår sedan reste hon till Colombia för att träffa sina anhöriga och hon sparar allt vad hon kan för att snart kunna återse dem igen. Hoppas hon får göra det snart innan hennes hjärta slits isär mer än vad det gjort hittills.

Hon berör mig för hon är en kämpe. På gott och ont.

Jag lider...
...av en våg av glädje just nu!
Jag har gjort två arbetsplatsbesök under förmiddagen varav det ena resulterade i ett arbetsplats- och skyddsombud, deltagare till medlemsrättsutbildning samt arbetsanpassning. En annan medlem kom in och det visade sig att han hade ersättning att hämta från avtalsförsäkring samt medlemsförsäkring då han varit långtidssjuksriven.
Det andra resulterade i ett möte med två ungdomar som från att inte veta något om facket till att säga: "Det första jag ska göra när jag får ett jobb är att gå med i facket!". Att få reda på att bl a hemförsäkring ingår i medlemsavgiften, något som man måste ha om man ska få hyra lägenhet, var nog det som avgjorde.
Är jag fackföreningsnörd? Svar ja. I dag har jag både sått och skördat!