Bistånd i samråd med Kommunals medlemmar!

Äntligen!

Så känner jag spontant när Kommunal tagit initiativet till samverkan med akademikerförbundet SSR som organiserar bl a biståndsbedömare inom äldreomsorgen i kommunerna.

I dag har hemtjänstpersonalen en rätt pressad och stressad arbetssituation.

In till medborgarna, göra det de ska, skynda iväg till nästa.
Risken att ge fel mediciner, att inte hinna allt som de äldre har rätt att få hjälp med, att inte hinna ta den där så viktiga pratstunden och kaffekoppen och att skada sig vid förflyttningar av människor ökar väsentligt.

Äldre måste få möjlighet att få göra det de kan så länge som möjligt. För att bibehålla identitet, för att hålla igång kropp och knopp. För människovärdet.

Många anställda inom hemtjänst färdas i trafik med bil och cykel. Olycks- och skaderisken ökar.

Och kanske bland det viktigaste av allt; vid arbetsskiftets slut känner man inte alltid att man gjort en tillfredsställande insats.

Det finns bara positivt att säga om denna samverkan. Det är Kommunals medlemmar som jobbar närmast de äldre.
Många av dem har inga anhöriga och har ofta tappat sin umgängeskrets. Det är oftast personalen inom hemtjänsten som är de första och sista de möter under dagarna.

Förtroende och tillit finns häremellan. Sanningssägande med respekt.

Då vill man ha tid. Tid att kunna göra ett gott arbete, tid att ge till 100 %.

Detta är en bra början! Jag hoppas även att samverkan utökas för Kommunals medlemmar inom personlig assistans.

Jag är rätt övertygad om att arbetsmiljön kommer att förbättras väsentligt!
Att kunna påverka och få känna delaktighet i sin yrkesutövning är bland det viktigaste som finns!

Det finns utvecklingsmöjligheter!

http://www.ka.se/index.cfm?c=103571

Lön för städmödan!

Sonen har röjt i sitt rum.
Tredje gången gillt blev det då jag godkänt insatserna genom att använda "The dustfinger".

Detta innebär att jag drar fingret över diverse ytor och påträffas damm och dylikt, blir det bakläxa och omtag.

Och idag fick han plötsligt lön för mödan; under sängen hittade han ett kuvert som innehöll pengar som han fått vid en födelsedag eller julafton.

Gossen blev jättelycklig och jag fick nöjet att säga: "Där ser du att städning lönar sig!"

Så...kan man kalla det pedagogik? Det var iallafall "instant reward" efter insats!


Ha det!

Bananarmar och juicekramp

Efter en natt och en heldag med arbetsplatsbesök och Fairtrade-fika unnar jag mig paranötter och mörk choklad.
Det har varit bra samtal runt människors olika arbetssituationer runt om i vår värld och stort fokus på barnarbete.
Samtal som också gett facket ros och ris. Samtal som varit utvecklande.
Att besöka arbetsplatser och träffa fackliga kamrater och blivande medlemmar är bland det roligaste som finns.
Så många idéer, så mycket kunskap, så många proffs!
I detta forum finns hur mycket engagemang och utveckling som helst!
Jag fick dessutom nöjet att få en tjej som är arbetsplats-och skyddsombud med mig under natten.
Hon mailade sektionen och meddelade att hon var intresserad av att hänga med på arbetsplatsbesök.
Och det fick hon-så klart!
Och hon vill göra om det!!

Vinna-vinna situation!

Tacos och blodtårta

Hemkommen efter att ha firat min systerdotters 15-årsdag hemma hos systra mi.

Det bjöds på Tacos och som efterrätt blev det "blodtårta" och mormors kakor. Det var ingen riktig blodtårta som ni säkert förstår men eftersom den var kraftigt mörkröd, färgad med karamellfärg, så liknade den blod.
Den heter egentligen "Red velvet" och var en av de smaskigaste tårtorna jag ätit!

Syrran älskar att baka. Och jag älskar att äta. Vi kommer fint överens.
Hon har anammat de kakrecept vår mormor Anna brukade baka efter; drömmar, schackrutor, syltkakor, chokladsnittar, kolakakor och rödrandare.

Så det blev en nostalgi-kak-kväll. Vi härmar mommo ibland, med kärleksfull humor. Hon sa ofta: "Men äääät nu! Ta mer! Du är så mager!" Med omtanke och av vänlighet. Jag minns när man varit där och ätit middag så stod magen i fyra hörn.

Mormor gick bort vid 85 års ålder. Det var hon som var "limmet" i vår släkt. Det var hon som ställde till med kalas och julmiddagar.
Jag bodde hos mommo en del som liten och i min ungdom. Det var hon som kom på mig med att tjuvröka.

När hon hittade ett paket gula blend i min jackficka höll hon hotfullt upp det och sa: "Om du slutar med dessa dumheter så säger jag inget till mamma och pappa!"
Jag slutade inte. Trots det yppade hon inget till mina föräldrar. Deras vetskap om min rökning ordnade jag själv.

Vi hade rätt högt i tak när vi diskuterade, jag och mommo. Vi pratade äldrevård, bemötande, ilskna gubbar och vilken tid jag skulle vara hemma hos henne på kvällen.

Jag minns när jag var unge och hur hon släckte lyset i sovrummet när hon bäddade upp sängen inför natten. På överkastet hade hon en stor, tjock och tung yllefilt och när hon rörde i den så blixtrade det om den.

Hon hade alltid en påse Dr Dryels på nattduksbordet, en skål med polkagrisar i vardagsrummet och hallonisglass i frysen. Jag fick ofta min favvotidning, "Lilla Fridolf".

Jag saknar mommo. Jag kunde prata med henne om det mesta. Det händer att jag fortfarande gör det ibland och jag hoppas att hon hör mig.

Älskar dig mommo!

Jag kan inte sova...

Jag befinner mig i Kiruna eller Giron som det heter på nordsamiska.

Kiruna är en stad som byggdes upp runt gruvan som började bryta järnmalm på 1890-talet av bolaget LKAB.
Staden ska flyttas på grund av att gruvbrytningen äter ur marken och hus riskerar att trilla ned i gropen.

Jag förundras över Kiruna. Här råder brist på arbetstagare. Gruvnäringen expanderar och konkurrerar med andra arbetsgivare.
Bostäder behöver byggas och vägar rustas och byggs om för att kunna bära gruvlogistiken.

Detta innebär ytterligare arbetstillfällen.

Här ligger Icehotel. Det unika bygget där allt består av is.
Här lyser Norrskenet, man kan åka hundspann, åka skidor, jaga, fiska och åka forsränning.
Här njuter man av midnattsolen.

Det är här författaren Åsa Larsson har växt upp, ni vet, hon som skrivit "Solstorm", "Det blod som spillts", "Svart stig", Tills dess din vrede upphör" och hennes senaste "Till offer för Molok".

Jag har träffat arbetsgivare och medlemmar och har bla annat fått ta del av den goda arbetsplatsen. Inom personlig assistans. Här är människan i centrum. Mår personalen bra, mår "kunden" bra.
Dialog, möten, respekt och tillgänglighet. Bra lön och bra arbetstider. Bra arbetsmiljö. Avlastning. Personlig utveckling. Friskvård och företagshälsovård. Lyhördhet.

Fast det handlar inte alltid om hur man har det utan oftast om hur man tar det.

Konflikter och jobbiga situationer uppstår alltid.
Det handlar om inställning, attityd och om att vilja. Att ge förutsättningarna att få må bra och utvecklas.

Imorse var det halt på vägarna och snön har fallit stundtals under dagen.
Jag längtar till vintern när snön knarrar under skorna och den där fuktiga, råa kylan släppt sitt grepp om moder natur och den torra "riktiga" vinterkylan kommer.

Jag känner mig glad, tankfull och samtidigt inspirerad.

Ryggsäcken har fyllts på så nu orkar jag ett bra tag till.

Om du får möjlighet så åk hit!


Nu säger jag godnatt, vi ses på stambanan!

Fira!

Ute regnar det...igen!
Fördelen med detta eviga höstregn är att elpriserna förhoppningsvis inte skjuter i höjden när termometern kryper under -35 grader i vinter.
Fast det har vi ju osett ännu...

Nu ligger i allafall mögelostarna och svettas för att inmundigas lite senare ikväll tillsammans med fikonmarmelad, nötter och päron samt ett glas gott rödvin.

Veckan har varit intensiv och jag ser fram emot att få reflektera denna tillsammans med min goda vän Pernilla!

Vi firar alldeles för sällan när vi gjort något bra. Det kan handla om allt mellan himmel och jord. Själva firandet i sig kan man ju göra på många olika sätt, gå på bio, gofika, unna sig ett restaurangbesök, ja det finns många sätt.

Extra trevligt och betydelsefullt blir det när man firar tillsammans med vänner. Vänner finns till för en i ur och skur, i vått och torrt! Så fira mer, ge dig själv eller flera en klapp på axeln när du/ni gjort något bra!

Fredagsmys på er!

Det där speciella samtalet...

Så värdefullt det där speciella samtalet är.

Ibland går hjärnan på högvarv. Då är man inte så glad när någon knackar på och vill något. För man har ju inte tid. Tror man.

Det är då man ska släppa det man har för händerna. Sträcka på sig och möta den som vill mötas. Förutsättningslöst och utan prestige.

Om man öppnar ögonen så växer den andra människan fram. Stressad. Behöver få landa efter en jobbig dag.

Öppna dina sinnen och ta emot. LYSSNA. Glöm bort dig själv för en stund!

Plötsligt känner du hur du går ned i varv. Skratt. Uppmuntran.

För det är ju din vän som sitter med dig. Som inte vill dig illa. Som vill andas efter en tuff dag tillsammans med dig!

Så avfärda inte, ta emot och fyll på den positiva energi som det där speciella samtalet faktiskt ger, bara du tillåter det ske!

"Ska det vara så förbannat svårt att bli av med folk!?"

Nu ligger en utredning på regeringens bord som handlar om försämringar i lagen om anställningsskydd.

Sammanfattningen börjar med texten:
"Utredningen har haft i uppdrag att se över reglerna kring tvister i samband med uppsägningar och att lämna förslag på hur arbetsgivarnas kostnader i samband med sådana tvister kan begränsas."

Vad är det utredarna föreslår?
Jo;
-  anställningen inte ska bestå i mer än ett år under en pågående tvist om en uppsägnings giltighet      
- skadestånden enligt 39 § ska reduceras i förhållande till antalet anställda hos arbetsgivaren
- det ska inte längre gå att ogiltigförklara en arbetsbristuppsägning på grund av att arbetsgivaren inte har uppfyllt sin omplaceringsskyldighet.


Är det inte själva undvikandet av tvisterna som arbetsgivarna tjänar på? Lagen ska väl i första hand följas? Hur tänker man då när man vill budgetera brott mot lagen?

Varför finns lagen om anställningsskydd? Några exempel:

Det handlar om trygghet för den anställde. Att kunna skaffa barn och försörja sig samt sin familj. Det handlat om att leva och överleva. Det handlar om folkhälsa. Det handlar om att få ett drägligt liv efter 65 år. Att kunna vara fri och oberoende ekonomiskt. Det handlar om självkänsla. Det handlar om att hålla samhället levande. Ur medborgarperspektiv. Ur människoperspektiv.

 Vårt skyddsnät i samhället grundar sig på att vi har en inkomst. Som när jag ska skaffa boende, ansöka om lån, skaffa telefon.
Sjuk- och föräldraförsäkringen grundar sig på lönen. Även a-kassan.


För några år sedan fick jag nöjet att lyssna och inspireras av en klok man som hade en tydlig beskrivning på facket, arbetsrättslagarna och kollektivavtalen. Han beskrev dessa som myggmedel.

"Det syns inte och luktar inte men det märks när du glömt smörja in dig med det."

Trygghet. Överenskommelse. I samråd mellan två parter. Lagen om anställningsskydd är en av många arbetsrättslagar. De ska vi värna om.

Tyvärr händer det att uppsägningar sker. Det är oundvikligt. Men det är inte så svårt att göra rätt. I dialog med facken och med goda avsikter, hamnar arbetsgivare sällan i tvist. Det är det bästa alternativet!!

Annars kan det vara förbannat besvärligt att bli av med folk!

http://regeringen.se/sb/d/15533/a/200227
http://arbetet.se/2012/10/01/saga-upp-ska-bli-billigare/