Jag kan inte sova...

Jag befinner mig i Kiruna eller Giron som det heter på nordsamiska.

Kiruna är en stad som byggdes upp runt gruvan som började bryta järnmalm på 1890-talet av bolaget LKAB.
Staden ska flyttas på grund av att gruvbrytningen äter ur marken och hus riskerar att trilla ned i gropen.

Jag förundras över Kiruna. Här råder brist på arbetstagare. Gruvnäringen expanderar och konkurrerar med andra arbetsgivare.
Bostäder behöver byggas och vägar rustas och byggs om för att kunna bära gruvlogistiken.

Detta innebär ytterligare arbetstillfällen.

Här ligger Icehotel. Det unika bygget där allt består av is.
Här lyser Norrskenet, man kan åka hundspann, åka skidor, jaga, fiska och åka forsränning.
Här njuter man av midnattsolen.

Det är här författaren Åsa Larsson har växt upp, ni vet, hon som skrivit "Solstorm", "Det blod som spillts", "Svart stig", Tills dess din vrede upphör" och hennes senaste "Till offer för Molok".

Jag har träffat arbetsgivare och medlemmar och har bla annat fått ta del av den goda arbetsplatsen. Inom personlig assistans. Här är människan i centrum. Mår personalen bra, mår "kunden" bra.
Dialog, möten, respekt och tillgänglighet. Bra lön och bra arbetstider. Bra arbetsmiljö. Avlastning. Personlig utveckling. Friskvård och företagshälsovård. Lyhördhet.

Fast det handlar inte alltid om hur man har det utan oftast om hur man tar det.

Konflikter och jobbiga situationer uppstår alltid.
Det handlar om inställning, attityd och om att vilja. Att ge förutsättningarna att få må bra och utvecklas.

Imorse var det halt på vägarna och snön har fallit stundtals under dagen.
Jag längtar till vintern när snön knarrar under skorna och den där fuktiga, råa kylan släppt sitt grepp om moder natur och den torra "riktiga" vinterkylan kommer.

Jag känner mig glad, tankfull och samtidigt inspirerad.

Ryggsäcken har fyllts på så nu orkar jag ett bra tag till.

Om du får möjlighet så åk hit!


Nu säger jag godnatt, vi ses på stambanan!