Chockbeskedet når familjen. Ytterligare en dödsolycka har inträffat. Under arbetstid.
Barnet har mist sin förälder, mor och far sin son eller dotter. Partnern har mist sin älskade. Syster har mist sin bror.
De kommer aldrig mer att ses. Aldrig mer få kramas, gråta eller skratta tillsammans. De drabbas av sitt livs kris.
De senaste fyra åren har 185 personer mist sina liv på arbetet. Det är 185 för många. Varför?
Regeringen har kapat resurserna för Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöinspektörerna har blivit färre och fler kommer att få gå. Inspektions- och tillsynstillfällena kommer att bli färre och färre.
http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=7033601
Stödet till företagshälsovård har minskat från 360 miljoner till 30 miljoner.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5659241
Arbetsskadekommissionen har sågat arbetdsskadeförsäkringen.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/arbetsskador-maste-bedomas-mer-rattssakert_7471068.svd
Den tidigare så betydelsefulla forskningen angående arbetslivet har eliminerats.
Vårt rättsäkerhetssystem arbetar så långsamt att åtal inte hinner väckas gällande dödsolyckor på arbetet.
Resurser till utbildning av skyddsombud har minskat.
Det råder stora brister gällande kunskap i arbetsmiljölag, förordning och föreskrifter. Hos myndigheter, beslutsfattare och arbetsgivare.
Folkhälsan har försämrats.
Som svar på frågan om varför regeringen minskat på anslagen till Arbetsmiljöverket svarar de: "Vi kände ett behov av att tydliggöra Arbetsmiljöverkets uppgift. Vi ville anpassa det bättre till ett modernt arbetsliv."
Facken och regeringen har helt uppenbart olika tolkningar på vad som är "ett modernt arbetsliv".
Idag råder hög arbetslöshet. Försämringar i anställningstrygghet, avtalsrörelsen har gått otroligt trögt med strejk och varsel om strejk som följd.
Folkhälsoinstitutets rapport om försämrad folkhälsa är inte så trevlig läsning.
Regeringen bedriver en skattepolitik som innebär mindre pengar till socialförsäkringar och trygghet. Sverige är satt i utlandsskuld. För att den rike ska få det bättre.
Klassklyftor har åter blivit ett begrepp i samhället.
http://www.lo.se/start/pressmeddelanden/lo_kraver_skarpt_arbetsmiljolagstiftning
Money talks.
Jag vill att min son, min bror, min syster, min sambo, mina vänner ska komma hem efter arbetet. Vid god hälsa och vid liv.
Därför kommer jag att göra det jag kan för att påverka arbetsmiljön!
Genom att skriva motioner, genom att göra min röst hörd.
Genom att berätta.
Genom att rösta.
Genom mitt fackliga förtroendemannaskap.
Genom mitt medlemsskap i facket.
måndag 28 oktober 2013
lördag 19 oktober 2013
Nattens hjältar
Natten mellan 17:e och 18:e oktober i Boden.
Det är mörkt och stjärnklart ute. Några minusgrader.
På bordet i fikarummet på sektionsexpeditionen ligger Fairtrademärkta godsaker uppradade i väntan på att delas ut till Kommunals nattarbetande medlemmar.
Jag ska besöka fem arbetsplatser. Alla inom vård och omsorg.
Hos nattpatrullen är det full ruljans när jag stiger in på deras kontor. Det planeras för fullt över vilka som behöver insatser. De har koll på läget. Jag ser deras nyckelringar som väger minst ett kilo styck. De anställda är lugna och proffsiga. Redo för nattens arbete.
Vi pratar om arbetsmiljö. Vi pratar Fairtrade. Vi pratar framtidsfrågor, medlemsskapets värde, vilka förväntningar de har på Kommunal. Delaktighet. Påverkansmöjlighet. Möjligheten om att få arbeta mer och höja sin sysselsättningsgrad.
Vi pratar om Socialnämndens beslut om att anställa heltider och tillsvidareanställa inom ordinärt boende.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/sparar-i-stallet-for-sparkar
"Nä, nu måste vi börja rulla" säger de och det är dags för mig och min kollega att gå till nästa ställe.
Äldreboende nästa.
Vi tar hissen. Åker för högt upp. Åker nedåt igen. Hamnar på rätt våning. Det råder tystnad på boendet. Just nu råder lugn. Efter ett tag börjar larmen ljuda. Våra medlemmar svarar på dem. De känner de boende och vet hur de ska bemöta dem. Vilka behov de har. De ger dem trygghet. De är proffsiga.
Vi pratar schema, hur det går att kombinera nattarbete, fritid och socialt liv. Kamratskap. Ledarskap. Jag frågar om vad de vill att vi ska göra för medlemmarna. Vad vi kan göra bättre. Vi får till oss att vi måste tala om vad vi gör. De vet att vi gör en hel del men vi bör berätta om det. Anteckningar förs.
Iväg till nästa arbetsplats. Det har blivit kyligare ute. Jag tar på mig vantarna. Det är fullmåne.
Vi kliver in. Personalen möter upp i trapphuset. Vi har utlöst larmet.
"Åh, kommer ni! Vi visste inte att ni skulle komma!" säger de. Inte allför ovanligt att kommunikationen inte nått fram.
Några få lampor lyser i korridorerna. Det skapar lugn och markerar att det är natt. Här är det hemmalikt på de äldres villkor. Möbler i gammal stil. Det är riktigt trivsam miljö. De har extra personal inatt då det är oroligt.
Samtal kring verksamheten och vidareutbildning. Hur ett gott ledarskap ska vara. Vi pratar om försäkringar.
Tidschemat för besöken är spräckt. Hinner inte fika. Det gör ingenting.
Iväg till nästa.
Jag ringer till dem för att meddela fackets ankomst. De kommer till entrédörren och öppnar. De bjuder på en kopp kaffe som smakar underbart. Det larmar konstant. Sänglarm, mattlarm. Personalen går i skytteltrafik. Vi får feedback. En medlem är lite missnöjd. Vi pratar om vad som hänt. Om hur vi kan göra bättre. De uppskattar att vi kommer och hälsar på nattarbetarna. Det gör vi ca två gånger per år.
Det har börjat blåsa ute. Det är folktomt. Endast tidningsbudet är i farten.
Till nästa arbetsplats.
Här är det full rulle. I det tysta. Vi väntar in dem.
Vi samtalar om den höga vårdtyngden. De vill ha utökad bemanning nattetid. Vi pratar om Socialstyrelsens beslut att bemanning ska ske efter behov from 2015. Våra medlemmar vill vara delaktiga i denna process. Och det bör de få vara. Det är ju de som är proffsen och har kunskapen. Facket är deras språkrör och vi ska verka för att de får vara delaktiga och kunna påverka.
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013september/reglerombemanningialdreomsorgenskjutsupp
Det är morgon. Nattens besök är till ända. Dokumentationen kvarstår.
Lite trött och mycket nöjd inväntar jag ett möte med politiken och en rehabträff innan jag får min skönhetssömn.
Våra nattarbetande medlemmar är hjältar. De har kunskapen om dem de vårdar. Hur fullt upp de än har, har de ett gott bemötande. Proffsiga.Vid oro, vid sorg, vid glädje, vid ilska.
De finns där vid livets slutskede. Trots att de har bristande arbetsmiljö. Trots deras lön inte motsvarar de insatser de gör.
Tack för att ni finns!
Det är mörkt och stjärnklart ute. Några minusgrader.
På bordet i fikarummet på sektionsexpeditionen ligger Fairtrademärkta godsaker uppradade i väntan på att delas ut till Kommunals nattarbetande medlemmar.
Jag ska besöka fem arbetsplatser. Alla inom vård och omsorg.
Hos nattpatrullen är det full ruljans när jag stiger in på deras kontor. Det planeras för fullt över vilka som behöver insatser. De har koll på läget. Jag ser deras nyckelringar som väger minst ett kilo styck. De anställda är lugna och proffsiga. Redo för nattens arbete.
Vi pratar om arbetsmiljö. Vi pratar Fairtrade. Vi pratar framtidsfrågor, medlemsskapets värde, vilka förväntningar de har på Kommunal. Delaktighet. Påverkansmöjlighet. Möjligheten om att få arbeta mer och höja sin sysselsättningsgrad.
Vi pratar om Socialnämndens beslut om att anställa heltider och tillsvidareanställa inom ordinärt boende.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/sparar-i-stallet-for-sparkar
"Nä, nu måste vi börja rulla" säger de och det är dags för mig och min kollega att gå till nästa ställe.
Äldreboende nästa.
Vi tar hissen. Åker för högt upp. Åker nedåt igen. Hamnar på rätt våning. Det råder tystnad på boendet. Just nu råder lugn. Efter ett tag börjar larmen ljuda. Våra medlemmar svarar på dem. De känner de boende och vet hur de ska bemöta dem. Vilka behov de har. De ger dem trygghet. De är proffsiga.
Vi pratar schema, hur det går att kombinera nattarbete, fritid och socialt liv. Kamratskap. Ledarskap. Jag frågar om vad de vill att vi ska göra för medlemmarna. Vad vi kan göra bättre. Vi får till oss att vi måste tala om vad vi gör. De vet att vi gör en hel del men vi bör berätta om det. Anteckningar förs.
Iväg till nästa arbetsplats. Det har blivit kyligare ute. Jag tar på mig vantarna. Det är fullmåne.
Vi kliver in. Personalen möter upp i trapphuset. Vi har utlöst larmet.
"Åh, kommer ni! Vi visste inte att ni skulle komma!" säger de. Inte allför ovanligt att kommunikationen inte nått fram.
Några få lampor lyser i korridorerna. Det skapar lugn och markerar att det är natt. Här är det hemmalikt på de äldres villkor. Möbler i gammal stil. Det är riktigt trivsam miljö. De har extra personal inatt då det är oroligt.
Samtal kring verksamheten och vidareutbildning. Hur ett gott ledarskap ska vara. Vi pratar om försäkringar.
Tidschemat för besöken är spräckt. Hinner inte fika. Det gör ingenting.
Iväg till nästa.
Jag ringer till dem för att meddela fackets ankomst. De kommer till entrédörren och öppnar. De bjuder på en kopp kaffe som smakar underbart. Det larmar konstant. Sänglarm, mattlarm. Personalen går i skytteltrafik. Vi får feedback. En medlem är lite missnöjd. Vi pratar om vad som hänt. Om hur vi kan göra bättre. De uppskattar att vi kommer och hälsar på nattarbetarna. Det gör vi ca två gånger per år.
Det har börjat blåsa ute. Det är folktomt. Endast tidningsbudet är i farten.
Till nästa arbetsplats.
Här är det full rulle. I det tysta. Vi väntar in dem.
Vi samtalar om den höga vårdtyngden. De vill ha utökad bemanning nattetid. Vi pratar om Socialstyrelsens beslut att bemanning ska ske efter behov from 2015. Våra medlemmar vill vara delaktiga i denna process. Och det bör de få vara. Det är ju de som är proffsen och har kunskapen. Facket är deras språkrör och vi ska verka för att de får vara delaktiga och kunna påverka.
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013september/reglerombemanningialdreomsorgenskjutsupp
Det är morgon. Nattens besök är till ända. Dokumentationen kvarstår.
Lite trött och mycket nöjd inväntar jag ett möte med politiken och en rehabträff innan jag får min skönhetssömn.
Våra nattarbetande medlemmar är hjältar. De har kunskapen om dem de vårdar. Hur fullt upp de än har, har de ett gott bemötande. Proffsiga.Vid oro, vid sorg, vid glädje, vid ilska.
De finns där vid livets slutskede. Trots att de har bristande arbetsmiljö. Trots deras lön inte motsvarar de insatser de gör.
Tack för att ni finns!
torsdag 17 oktober 2013
Som igelkottarna parar sig...
Så knackar vintern på här i Norrbotten. Snöfall och minusgrader. Äntligen!
Idag har jag varit i Piteå på arbetsplatsbesök. Jag fick köra som igelkottarna parar sig; väldigt försiktigt.
I en korsning där jag skulle svänga vänster bar det av rakt fram, trots vintersulor och låg hastighet. Men så är det. Första vinterveckorna är det snorhalt innan snön packat ihop sig. Det gäller att planera sin körning.
Så träffas vi. Igen. Och energi och entusiasm flödar genom kroppen. Igen. Förstår inte vad det är som gör att det är så fantastikst trevligt att träffa detta gäng assistenter och arbetsgivare...
Jo, jag vet. De är positivt inställda. Naturliga. Vill framåt. Vill samarbeta. De är ödmjuka. Ger feedback. Ibland lite eftertänksamma.
De har en ledare i sin chef. En ledare som vill veta och lära sig om arbetsmiljö. Vad som förväntas, vilka verktyg som finns.
En ledare som ser allas lika värde. Som vill lyfta sina anställda och få dem att växa. Som ser dem som en del av och tillgång till företaget.
Vi pratar friskvård, företagshälsovård. Skyddsronder, riskbedömningar. Arbetsplatsens utformning, hot och våld. Ensamarbete, smittskydd. Bilkörning, trivsel och kränkande särbehandling. Vi resonerar om politik och företagsamhet. Vi pratar om fackets roll, medlemsskapets värde och arbetsplats- och skyddsombud.
Vi samtalar om värderingar. Är det okej att vi är olika? Accepteras vi för dem vi är?
Tiden har bara rusat iväg.
Och "vi har en plan" som Sickan sa. Nästa gång vi ses jobbar vi med skyddsrond. Vi ska också ha dialog vad arbetsmiljö är och kring skyddsombudets roll.
Jag lämnar Piteå full av inspiration och ser fram emot nästa möte!
Idag har jag varit i Piteå på arbetsplatsbesök. Jag fick köra som igelkottarna parar sig; väldigt försiktigt.
I en korsning där jag skulle svänga vänster bar det av rakt fram, trots vintersulor och låg hastighet. Men så är det. Första vinterveckorna är det snorhalt innan snön packat ihop sig. Det gäller att planera sin körning.
Så träffas vi. Igen. Och energi och entusiasm flödar genom kroppen. Igen. Förstår inte vad det är som gör att det är så fantastikst trevligt att träffa detta gäng assistenter och arbetsgivare...
Jo, jag vet. De är positivt inställda. Naturliga. Vill framåt. Vill samarbeta. De är ödmjuka. Ger feedback. Ibland lite eftertänksamma.
De har en ledare i sin chef. En ledare som vill veta och lära sig om arbetsmiljö. Vad som förväntas, vilka verktyg som finns.
En ledare som ser allas lika värde. Som vill lyfta sina anställda och få dem att växa. Som ser dem som en del av och tillgång till företaget.
Vi pratar friskvård, företagshälsovård. Skyddsronder, riskbedömningar. Arbetsplatsens utformning, hot och våld. Ensamarbete, smittskydd. Bilkörning, trivsel och kränkande särbehandling. Vi resonerar om politik och företagsamhet. Vi pratar om fackets roll, medlemsskapets värde och arbetsplats- och skyddsombud.
Vi samtalar om värderingar. Är det okej att vi är olika? Accepteras vi för dem vi är?
Tiden har bara rusat iväg.
Och "vi har en plan" som Sickan sa. Nästa gång vi ses jobbar vi med skyddsrond. Vi ska också ha dialog vad arbetsmiljö är och kring skyddsombudets roll.
Jag lämnar Piteå full av inspiration och ser fram emot nästa möte!
tisdag 8 oktober 2013
I folkbildningens boning
Morgonen var frostig och bilrutorna måste skrapas. En riktig höstdag med solsken och lite bit i kinden. Blå himmel, blodröda och gula löv.
Jag åker kollektivt till Sunderby Folkhögskola för att delta på Kommunal Norrbottens konferens för huvudskyddsombud och regionala skyddsombud.
Jag kliver in genom entrén möts av konst som pryder väggarna. Konst som studerande på konstlinjen producerat.
http://www.sunderby.fhsk.se/~sby/sv/conf/
Jag tillsammans med mina kollegor från hela Norrbotten börjar dagen tillsammans med gott kaffe. Jag träffar många kändisar. Några är nya. Jag tänker att dagen kommer att bli bra. Vi är många.
Vi pratar om de försämringar som är på gång inom Arbetsmiljöverket. Ytterligare neddragningar vilket kan innebära färre inspektörer. Många förändringar och försämringar under de senaste tre åren i arbetsmiljölagen och dess föreskrifter. Regeringen fortsätter utarma förutsättningar för en god arbetsmiljö.
Det är en god anledning att vi blir fler skyddsombud och hur viktigt det är med utbildning, råd och stöd.
Vi pratar mycket om skyddsombuden. Hur vi som är huvudskyddsombud har den samordnande rollen. Hur vi ska verka inom Kommunal. Vi pratar värderingar.
Är vi proffsiga? Är vi handlingskraftiga? Är vi närvarande? Tar vi fajten?
Vi har grupparbetar och tiden flyger iväg. Hur kan vi göra bättre? Hur kan vi stötta arbetsgivarna? Hur ska vi stötta skyddsombuden? Vilka är fallgroparna?
Jag känner mig inspirerad och varm i själen. Dagen idag har gett mig mycket och jag är stärkt. Då är det dags att omsätta dagens kompetenshöjning till praktik.
Jag kommer på mig att längta lite till jul. Sunderby Folkhögskola är nämligen känd för sina chokladdoppade marsinpangrisar med annorlunda utsmyckningar...
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/julgrisar-karleksgrisar-och-porrgrisar
Då jobbar vi vidare!
Jag åker kollektivt till Sunderby Folkhögskola för att delta på Kommunal Norrbottens konferens för huvudskyddsombud och regionala skyddsombud.
Jag kliver in genom entrén möts av konst som pryder väggarna. Konst som studerande på konstlinjen producerat.
http://www.sunderby.fhsk.se/~sby/sv/conf/
Jag tillsammans med mina kollegor från hela Norrbotten börjar dagen tillsammans med gott kaffe. Jag träffar många kändisar. Några är nya. Jag tänker att dagen kommer att bli bra. Vi är många.
Vi pratar om de försämringar som är på gång inom Arbetsmiljöverket. Ytterligare neddragningar vilket kan innebära färre inspektörer. Många förändringar och försämringar under de senaste tre åren i arbetsmiljölagen och dess föreskrifter. Regeringen fortsätter utarma förutsättningar för en god arbetsmiljö.
Det är en god anledning att vi blir fler skyddsombud och hur viktigt det är med utbildning, råd och stöd.
Vi pratar mycket om skyddsombuden. Hur vi som är huvudskyddsombud har den samordnande rollen. Hur vi ska verka inom Kommunal. Vi pratar värderingar.
Är vi proffsiga? Är vi handlingskraftiga? Är vi närvarande? Tar vi fajten?
Vi har grupparbetar och tiden flyger iväg. Hur kan vi göra bättre? Hur kan vi stötta arbetsgivarna? Hur ska vi stötta skyddsombuden? Vilka är fallgroparna?
Jag känner mig inspirerad och varm i själen. Dagen idag har gett mig mycket och jag är stärkt. Då är det dags att omsätta dagens kompetenshöjning till praktik.
Jag kommer på mig att längta lite till jul. Sunderby Folkhögskola är nämligen känd för sina chokladdoppade marsinpangrisar med annorlunda utsmyckningar...
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/julgrisar-karleksgrisar-och-porrgrisar
Då jobbar vi vidare!
torsdag 3 oktober 2013
"Hellre barnhem än böghem!"
Ryssland stoppar adoptioner av ryska barn till länder som tillåter enkönade äktenskap. Som Sverige. En ny rysk lagstiftning ligger till grund.
Endast länder som med direkta avtal med Ryssland garanterar att ryska barn inte kan hamna hos homosexuella får adoptera.
Ryssland vill teckna ett sådant avtal med Sverige och förhandlingar har inletts.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/ryssland-stoppar-adoptioner-till-sverige
Ryssarna själva vill inte adoptera, de är rädda för dåliga gener och sjukdomar som kräver kostsam vård. Hoppet för dessa barn står till utlandet.
En rysk politiker som bedriver HBT-fientlig politik har uttalat sig enligt följande: "I Sverige tar man barn från vanliga familjer och ger dem till enkönade par. Barn som växer upp i sådana familjer blir psykiskt störda." Och han tycker det är bättre att de ryska barnen blir kvar på barnhem.
Men Ryssland går inte ut med de övergrepp och det våld de ryska barnhemsbarnen utsätts för. Sexuella övergrepp, kränkningar och misshandel. Antalet rapporterade fall av våld och övergrepp på de ryska barnhemmen har ökat under de senare åren. Varken myndigheter eller frivilliga prioriterar detta. Man vill inte prata om det.
http://www.childhood.se/tools/Page/ProjectPuff?Id=155118
De glömda barnen.
Det får mig att tänka på den tiden för länge sedan då vi i Sverige gömde barn som led av sjukdomar och hade psykiska funktionsnedsättningar. Då vi svälte och slog ihjäl dem.
I Sverige far inte barn i enkönade äktenskap illa. De får mycket kärlek och en god uppfostran. Det finns ingenting som tyder på något annat.
SOU 2001:10 13.2:
"Det har inte framkommit något i den samlade forskningen som tyder på att könsutvecklingen, den psykologiska eller sociala utvecklingen hos barn som växer upp med homosexuella föräldrar skiljer sig från andra barns. Inga skillnader har heller framkommit mellan homosexuella och heterosexuella föräldrar vad gäller deras förmåga att erbjuda barn god omsorg och omvårdnad."
http://www.regeringen.se/sb/d/135/a/608
I Sverige har vi lagar mot diskriminering på grund av sexuell läggning. I Sverige vill vi hjälpa de som har det svårt. Speciellt barn. De som inte kan föra sin egen talan. Som är utsatta.
FN har antagit Barnkonventionen. För barns rättigheter.
Alla barn har samma rätt att få sina behov tillgodosedda var de än befinner sig på jorden.
Ryssland har ratificerat sig. Dock finns fortfarande uppföljningar att göra då många luckor finns. Konventionen följs inte fullt ut...
http://www.raddabarnen.se/barnkonventionen/
Så...för barnens skull! Låt de ryska barnen få komma till kärleksfulla hem oavsett sexuell läggning på föräldrarna!
Endast länder som med direkta avtal med Ryssland garanterar att ryska barn inte kan hamna hos homosexuella får adoptera.
Ryssland vill teckna ett sådant avtal med Sverige och förhandlingar har inletts.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/ryssland-stoppar-adoptioner-till-sverige
Ryssarna själva vill inte adoptera, de är rädda för dåliga gener och sjukdomar som kräver kostsam vård. Hoppet för dessa barn står till utlandet.
En rysk politiker som bedriver HBT-fientlig politik har uttalat sig enligt följande: "I Sverige tar man barn från vanliga familjer och ger dem till enkönade par. Barn som växer upp i sådana familjer blir psykiskt störda." Och han tycker det är bättre att de ryska barnen blir kvar på barnhem.
Men Ryssland går inte ut med de övergrepp och det våld de ryska barnhemsbarnen utsätts för. Sexuella övergrepp, kränkningar och misshandel. Antalet rapporterade fall av våld och övergrepp på de ryska barnhemmen har ökat under de senare åren. Varken myndigheter eller frivilliga prioriterar detta. Man vill inte prata om det.
http://www.childhood.se/tools/Page/ProjectPuff?Id=155118
De glömda barnen.
Det får mig att tänka på den tiden för länge sedan då vi i Sverige gömde barn som led av sjukdomar och hade psykiska funktionsnedsättningar. Då vi svälte och slog ihjäl dem.
I Sverige far inte barn i enkönade äktenskap illa. De får mycket kärlek och en god uppfostran. Det finns ingenting som tyder på något annat.
SOU 2001:10 13.2:
"Det har inte framkommit något i den samlade forskningen som tyder på att könsutvecklingen, den psykologiska eller sociala utvecklingen hos barn som växer upp med homosexuella föräldrar skiljer sig från andra barns. Inga skillnader har heller framkommit mellan homosexuella och heterosexuella föräldrar vad gäller deras förmåga att erbjuda barn god omsorg och omvårdnad."
http://www.regeringen.se/sb/d/135/a/608
I Sverige har vi lagar mot diskriminering på grund av sexuell läggning. I Sverige vill vi hjälpa de som har det svårt. Speciellt barn. De som inte kan föra sin egen talan. Som är utsatta.
FN har antagit Barnkonventionen. För barns rättigheter.
Alla barn har samma rätt att få sina behov tillgodosedda var de än befinner sig på jorden.
Ryssland har ratificerat sig. Dock finns fortfarande uppföljningar att göra då många luckor finns. Konventionen följs inte fullt ut...
http://www.raddabarnen.se/barnkonventionen/
Så...för barnens skull! Låt de ryska barnen få komma till kärleksfulla hem oavsett sexuell läggning på föräldrarna!
Rosa Oktober
I Luleå ser du rosaklädda säten på Luleå Lokaltrafiks bussar under oktober.
Söndagen den 13 oktober spelas Rosa matchen av Northland basket med rosa fika och rosa aktiviteter.
Företag, organisationer och privatpersoner färgas rosa under oktober. I Luleå. Varje år.
"Rosa oktober" är en stiftelse som under oktober månad samlar in pengar till forskning för bröstcancer till Cancerfonden.
MoDo kommer också att stödja Cancerfonden genom att göra insamlingar under hela oktober månad. De möter Luleå hockey den 26 oktober i Luleå. I rosa matchställ! Måste ses!
Fler och fler kvinnor överlever bröstcancer tack vare forskning. Tack vare kontinuerlig mammografi.
Så gör som Luleå, låt dig färgas rosa under oktober!
Go pink!
Söndagen den 13 oktober spelas Rosa matchen av Northland basket med rosa fika och rosa aktiviteter.
Företag, organisationer och privatpersoner färgas rosa under oktober. I Luleå. Varje år.
"Rosa oktober" är en stiftelse som under oktober månad samlar in pengar till forskning för bröstcancer till Cancerfonden.
MoDo kommer också att stödja Cancerfonden genom att göra insamlingar under hela oktober månad. De möter Luleå hockey den 26 oktober i Luleå. I rosa matchställ! Måste ses!
Fler och fler kvinnor överlever bröstcancer tack vare forskning. Tack vare kontinuerlig mammografi.
Så gör som Luleå, låt dig färgas rosa under oktober!
Go pink!
onsdag 2 oktober 2013
Sveriges östligaste skärgård och stad...
Ja, det är Haparanda jag skriver om.
Staden har även en stenåldersby, Saivaara, som är mer än 5000 år gammal. Storleksmässigt kan den jämföras med Malmö eller Göteborg. Det är den största boplatsen inom Barent regionen. Idag är det en ideell förening som tar hand om Saivaara, Stödföreningen för arkeologisk utforskning. De är måna om att behålla historien om stenåldersbyn och värnar om den norrländska fornhistorien.
http://saivaara.se/index.html
Haparanda var under första världskriget enda kontakten mellan väst och de stora imperierna i öst. Transitoposten blev så omfattande att man byggde en linbana över älven mellan Haparanda och Tornio.
Thomas Cook lär ha myntat uttrycket "En äkta globetrotter ska ha besökt Timbuktu, Samarkand och Haparanda".
I Haparanda bor idag ca 10 000 personer. Stadens namn betyder aspstrand. Här möts tre olika kulturer; finsk, svensk och tornedalsk.
Sikfesten vid Kukkolaforsen som äger rum i slutet av juli har flera hundra års tradition bakom sig.
Jag har varit på arbetsplatsbesök i Haparanda idag. Vägen dit tog tid. Lååång tid. Vägarbeten och många långtradare längs vägen. Farthinder, asfaltsbeläggning och vägmålning.
"Invänta lots". Suck. Jag hittar chokladrullen som jag köpte på macken när jag tankat. "Lite gott medan jag väntar kan väl inte vara fel, jag vet ju inte när jag kan äta lunch" tänker jag för att hitta en ursäkt till mitt frosseri.
Sagt och gjort. Med en hand lirkar jag upp rullen för att komma åt livselexiret. Äter. Många bitar.
Kliar mig på kinden. Skumpar vidare genom vägpinnar och urgrävda vägavsnitt. En lastbil från Estland ger tecken om att det blir stopp en bit längre fram på vägen. Proffsigt! Chauffören vet att jag inte har sikt...
Solen skiner. Jag tänker på allt som händer här och nu. Pratar i telefon med medlemmar och skyddsombud. Drömmer mig bort.
Jag tänker på hur skönt det skulle vara att vandra i skog och mark och i öppna landskap. Med rejäla kängor på fötterna och en ryggsäck med det allra nödvändigaste på ryggen. Reflektionstid.
Närmar mig Haparanda centrum. Ser Ikea. Jag tittar på mig själv i backspegeln för att se hur jag ser ut. Ser en chokladfläck på kinden! Tyckte väl att hyn kändes lite sträv då jag kliade mig på kinden...
Arbetsplatsbesöket gick över förväntan! Bra samtal om nuläge och möjligheter. Arbetsmiljöarbetet fungerar. Vi samarbetar.
Jag såg en annons för inte så länge sedan som löd "Vi blir lyckliga av att resa". Sant!
Om än annonsen var riktad till utlandsresor så blir jag lycklig av att resa. Få uppleva. Få träffa människor jag inte träffat förut.
Nöjd kör jag hemåt igen och mot nya äventyr och utan chokladsmet på kinden.
Staden har även en stenåldersby, Saivaara, som är mer än 5000 år gammal. Storleksmässigt kan den jämföras med Malmö eller Göteborg. Det är den största boplatsen inom Barent regionen. Idag är det en ideell förening som tar hand om Saivaara, Stödföreningen för arkeologisk utforskning. De är måna om att behålla historien om stenåldersbyn och värnar om den norrländska fornhistorien.
http://saivaara.se/index.html
Haparanda var under första världskriget enda kontakten mellan väst och de stora imperierna i öst. Transitoposten blev så omfattande att man byggde en linbana över älven mellan Haparanda och Tornio.
Thomas Cook lär ha myntat uttrycket "En äkta globetrotter ska ha besökt Timbuktu, Samarkand och Haparanda".
I Haparanda bor idag ca 10 000 personer. Stadens namn betyder aspstrand. Här möts tre olika kulturer; finsk, svensk och tornedalsk.
Sikfesten vid Kukkolaforsen som äger rum i slutet av juli har flera hundra års tradition bakom sig.
Jag har varit på arbetsplatsbesök i Haparanda idag. Vägen dit tog tid. Lååång tid. Vägarbeten och många långtradare längs vägen. Farthinder, asfaltsbeläggning och vägmålning.
"Invänta lots". Suck. Jag hittar chokladrullen som jag köpte på macken när jag tankat. "Lite gott medan jag väntar kan väl inte vara fel, jag vet ju inte när jag kan äta lunch" tänker jag för att hitta en ursäkt till mitt frosseri.
Sagt och gjort. Med en hand lirkar jag upp rullen för att komma åt livselexiret. Äter. Många bitar.
Kliar mig på kinden. Skumpar vidare genom vägpinnar och urgrävda vägavsnitt. En lastbil från Estland ger tecken om att det blir stopp en bit längre fram på vägen. Proffsigt! Chauffören vet att jag inte har sikt...
Solen skiner. Jag tänker på allt som händer här och nu. Pratar i telefon med medlemmar och skyddsombud. Drömmer mig bort.
Jag tänker på hur skönt det skulle vara att vandra i skog och mark och i öppna landskap. Med rejäla kängor på fötterna och en ryggsäck med det allra nödvändigaste på ryggen. Reflektionstid.
Närmar mig Haparanda centrum. Ser Ikea. Jag tittar på mig själv i backspegeln för att se hur jag ser ut. Ser en chokladfläck på kinden! Tyckte väl att hyn kändes lite sträv då jag kliade mig på kinden...
Arbetsplatsbesöket gick över förväntan! Bra samtal om nuläge och möjligheter. Arbetsmiljöarbetet fungerar. Vi samarbetar.
Jag såg en annons för inte så länge sedan som löd "Vi blir lyckliga av att resa". Sant!
Om än annonsen var riktad till utlandsresor så blir jag lycklig av att resa. Få uppleva. Få träffa människor jag inte träffat förut.
Nöjd kör jag hemåt igen och mot nya äventyr och utan chokladsmet på kinden.
tisdag 1 oktober 2013
Baklängespolitik att främja ohälsa!
Så har regeringen än en gång kapat förutsättningarna för en god arbetsmiljö.
Inte nog med att tidigare neddragningar skett på forskningsområdet gällande arbetsmiljö och Arbetsmiljöverkets inspektörer, nu har de för avsikt att dra in en stor del av det stöd som tidigare funnits för arbetsgivare att få bidrag för företagshälsovård!
Från 360 miljoner till...håll i er nu...30 miljoner! 90% försvinner!
Samtidigt läggs ansvaret på arbetsgivarna där företagshälsovården tidigare haft ansvaret.
Samtidigt ökar sjukskrivningar, arbetsskador och arbetssjukdomar. Männsikor blir utförsäkrade. Människor blir arbetslösa på grund av sjukdom. Och hamnar i FAS 3.
Argumentet varför? Jo, arbetsgivarna har inte nyttjat pengarna och systemet har varit för krångligt.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5659241
Men detta är väl ändå fel tillvägagångssätt? Jag kan hålla med om att det finns en fördel med att arbetsgivarna får del av pengarna men det bör organiseras. Det måste säkerställas att pengarna faktiskt går till det de är ämnade för. Det bör ske i samverkan med berörda fackförbund och dess arbetsmiljöorganisation. Systematiskt arbetsmiljöarbete.
En tanke som slår mig är hur många arbetsgivare som känt till denna möjlighet att utveckla arbetsmiljön, möjligheten att förebygga arbetssjukdomar och arbetsskador, möjligheten till arbetsanpassning och rehabilitering?
Har man informerat arbetsgivarna?
Nu om någonsin behövs verkligen förebyggande åtgärder och rehabiliteringsinsatser för arbetstagarna! LO vill öka stödet till insatser för rehabilitering och hälsofrämjande åtgärder till 500 miljoner istället. Detta krävdes redan för ett år sedan.
http://www.lo.se/start/nyheter/battre_forebygga_an_satta_plaster_nar_skadan_skett
Regeringen vill dessutom att vi ska förlänga vårat arbetsliv. Hur går det ihop? Orkar en kokerska, en undersköterska, en bussförare, en byggnadsarbetare, en brandman eller en gruvarbetare arbeta över 67 års ålder utifrån dessa förutsättningar? Nej, det är knappt att de orkar till 65 år idag...
Nej, gör om och gör rätt! Det är arbetstagarna som får betala priset och de straffas dubbelt upp! Strukturera istället upp tillvägagångssätt och kriterier för arbetsgivarna för åtkomst till detta så viktiga bidrag!
Ge stöd till forskning inom arbetsmiljö för att ta reda på varför den sjukskrivningar, arbetsskador och arbetssjukdomar ökat!
Baklängespolitik i denna form har jag sällan skådat!
Inte nog med att tidigare neddragningar skett på forskningsområdet gällande arbetsmiljö och Arbetsmiljöverkets inspektörer, nu har de för avsikt att dra in en stor del av det stöd som tidigare funnits för arbetsgivare att få bidrag för företagshälsovård!
Från 360 miljoner till...håll i er nu...30 miljoner! 90% försvinner!
Samtidigt läggs ansvaret på arbetsgivarna där företagshälsovården tidigare haft ansvaret.
Samtidigt ökar sjukskrivningar, arbetsskador och arbetssjukdomar. Männsikor blir utförsäkrade. Människor blir arbetslösa på grund av sjukdom. Och hamnar i FAS 3.
Argumentet varför? Jo, arbetsgivarna har inte nyttjat pengarna och systemet har varit för krångligt.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5659241
Men detta är väl ändå fel tillvägagångssätt? Jag kan hålla med om att det finns en fördel med att arbetsgivarna får del av pengarna men det bör organiseras. Det måste säkerställas att pengarna faktiskt går till det de är ämnade för. Det bör ske i samverkan med berörda fackförbund och dess arbetsmiljöorganisation. Systematiskt arbetsmiljöarbete.
En tanke som slår mig är hur många arbetsgivare som känt till denna möjlighet att utveckla arbetsmiljön, möjligheten att förebygga arbetssjukdomar och arbetsskador, möjligheten till arbetsanpassning och rehabilitering?
Har man informerat arbetsgivarna?
Nu om någonsin behövs verkligen förebyggande åtgärder och rehabiliteringsinsatser för arbetstagarna! LO vill öka stödet till insatser för rehabilitering och hälsofrämjande åtgärder till 500 miljoner istället. Detta krävdes redan för ett år sedan.
http://www.lo.se/start/nyheter/battre_forebygga_an_satta_plaster_nar_skadan_skett
Regeringen vill dessutom att vi ska förlänga vårat arbetsliv. Hur går det ihop? Orkar en kokerska, en undersköterska, en bussförare, en byggnadsarbetare, en brandman eller en gruvarbetare arbeta över 67 års ålder utifrån dessa förutsättningar? Nej, det är knappt att de orkar till 65 år idag...
Nej, gör om och gör rätt! Det är arbetstagarna som får betala priset och de straffas dubbelt upp! Strukturera istället upp tillvägagångssätt och kriterier för arbetsgivarna för åtkomst till detta så viktiga bidrag!
Ge stöd till forskning inom arbetsmiljö för att ta reda på varför den sjukskrivningar, arbetsskador och arbetssjukdomar ökat!
Baklängespolitik i denna form har jag sällan skådat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)