Som igelkottarna parar sig...

Så knackar vintern på här i Norrbotten. Snöfall och minusgrader. Äntligen!

Idag har jag varit i Piteå på arbetsplatsbesök. Jag fick köra som igelkottarna parar sig; väldigt försiktigt.

I en korsning där jag skulle svänga vänster bar det av rakt fram, trots vintersulor och låg hastighet. Men så är det. Första vinterveckorna är det snorhalt innan snön packat ihop sig. Det gäller att planera sin körning.

Så träffas vi. Igen. Och energi och entusiasm flödar genom kroppen. Igen. Förstår inte vad det är som gör att det är så fantastikst trevligt att träffa detta gäng assistenter och arbetsgivare...

Jo, jag vet. De är positivt inställda. Naturliga. Vill framåt. Vill samarbeta. De är ödmjuka. Ger feedback. Ibland lite eftertänksamma.

De har en ledare i sin chef. En ledare som vill veta och lära sig om arbetsmiljö. Vad som förväntas, vilka verktyg som finns.

En ledare som ser allas lika värde. Som vill lyfta sina anställda och få dem att växa. Som ser dem som en del av och tillgång till företaget.

Vi pratar friskvård, företagshälsovård. Skyddsronder, riskbedömningar. Arbetsplatsens utformning, hot och våld. Ensamarbete, smittskydd. Bilkörning, trivsel och kränkande särbehandling. Vi resonerar om politik och företagsamhet. Vi pratar om fackets roll, medlemsskapets värde och arbetsplats- och skyddsombud.

Vi samtalar om värderingar. Är det okej att vi är olika? Accepteras vi för dem vi är?

Tiden har bara rusat iväg.

Och "vi har en plan" som Sickan sa. Nästa gång vi ses jobbar vi med skyddsrond. Vi ska också ha dialog vad arbetsmiljö är och kring skyddsombudets roll.

Jag lämnar Piteå full av inspiration och ser fram emot nästa möte!