Nattens hjältar

Natten mellan 17:e och 18:e oktober i Boden.

Det är mörkt och stjärnklart ute. Några minusgrader.

På bordet i fikarummet på sektionsexpeditionen ligger Fairtrademärkta godsaker uppradade i väntan på att delas ut till Kommunals nattarbetande medlemmar.

Jag ska besöka fem arbetsplatser. Alla inom vård och omsorg.

Hos nattpatrullen är det full ruljans när jag stiger in på deras kontor. Det planeras för fullt över vilka som behöver insatser. De har koll på läget. Jag ser deras nyckelringar som väger minst ett kilo styck. De anställda är lugna och proffsiga. Redo för nattens arbete.

Vi pratar om arbetsmiljö. Vi pratar Fairtrade. Vi pratar framtidsfrågor, medlemsskapets värde, vilka förväntningar de har på Kommunal. Delaktighet. Påverkansmöjlighet. Möjligheten om att få arbeta mer och höja sin sysselsättningsgrad.
Vi pratar om Socialnämndens beslut om att anställa heltider och tillsvidareanställa inom ordinärt boende.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/sparar-i-stallet-for-sparkar

"Nä, nu måste vi börja rulla" säger de och det är dags för mig och min kollega att gå till nästa ställe.

Äldreboende nästa.

Vi tar hissen. Åker för högt upp. Åker nedåt igen. Hamnar på rätt våning. Det råder tystnad på boendet. Just nu råder lugn. Efter ett tag börjar larmen ljuda. Våra medlemmar svarar på dem. De känner de boende och vet hur de ska bemöta dem. Vilka behov de har. De ger dem trygghet. De är proffsiga.

Vi pratar schema, hur det går att kombinera nattarbete, fritid och socialt liv. Kamratskap. Ledarskap. Jag frågar om vad de vill att vi ska göra för medlemmarna. Vad vi kan göra bättre. Vi får till oss att vi måste tala om vad vi gör. De vet att vi gör en hel del men vi bör berätta om det. Anteckningar förs.

Iväg till nästa arbetsplats. Det har blivit kyligare ute. Jag tar på mig vantarna. Det är fullmåne.

Vi kliver in. Personalen möter upp i trapphuset. Vi har utlöst larmet.
"Åh, kommer ni! Vi visste inte att ni skulle komma!" säger de. Inte allför ovanligt att kommunikationen inte nått fram.

Några få lampor lyser i korridorerna. Det skapar lugn och markerar att det är natt. Här är det hemmalikt på de äldres villkor. Möbler i gammal stil. Det är riktigt trivsam miljö. De har extra personal inatt då det är oroligt.

Samtal kring verksamheten och vidareutbildning. Hur ett gott ledarskap ska vara. Vi pratar om försäkringar.

Tidschemat för besöken är spräckt. Hinner inte fika. Det gör ingenting.


Iväg till nästa.

Jag ringer till dem för att meddela fackets ankomst. De kommer till entrédörren och öppnar. De bjuder på en kopp kaffe som smakar underbart. Det larmar konstant. Sänglarm, mattlarm. Personalen går i skytteltrafik. Vi får feedback. En medlem är lite missnöjd. Vi pratar om vad som hänt. Om hur vi kan göra bättre. De uppskattar att vi kommer och hälsar på nattarbetarna. Det gör vi ca två gånger per år.

Det har börjat blåsa ute. Det är folktomt. Endast tidningsbudet är i farten.


Till nästa arbetsplats.

Här är det full rulle. I det tysta. Vi väntar in dem.
Vi samtalar om den höga vårdtyngden. De vill ha utökad bemanning nattetid. Vi pratar om Socialstyrelsens beslut att bemanning ska ske efter behov from 2015. Våra medlemmar vill vara delaktiga i denna process. Och det bör de få vara. Det är ju de som är proffsen och har kunskapen. Facket är deras språkrör och vi ska verka för att de får vara delaktiga och kunna påverka.
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013september/reglerombemanningialdreomsorgenskjutsupp


Det är morgon. Nattens besök är till ända. Dokumentationen kvarstår.

Lite trött och mycket nöjd inväntar jag ett möte med politiken och en rehabträff innan jag får min skönhetssömn.

Våra nattarbetande medlemmar är hjältar. De har kunskapen om dem de vårdar. Hur fullt upp de än har, har de ett gott bemötande. Proffsiga.Vid oro, vid sorg, vid glädje, vid ilska.
De finns där vid livets slutskede. Trots att de har bristande arbetsmiljö. Trots deras lön inte motsvarar de insatser de gör.


Tack för att ni finns!