Sveriges östligaste skärgård och stad...

Ja, det är Haparanda jag skriver om.

Staden har även en stenåldersby, Saivaara, som är mer än 5000 år gammal. Storleksmässigt kan den jämföras med Malmö eller Göteborg. Det är den största boplatsen inom Barent regionen. Idag är det en ideell förening som tar hand om Saivaara, Stödföreningen för arkeologisk utforskning. De är måna om att behålla historien om stenåldersbyn och värnar om den norrländska fornhistorien.
http://saivaara.se/index.html

Haparanda var under första världskriget enda kontakten mellan väst och de stora imperierna i öst. Transitoposten blev så omfattande att man byggde en linbana över älven mellan Haparanda och Tornio.

Thomas Cook lär ha myntat uttrycket "En äkta globetrotter ska ha besökt Timbuktu, Samarkand och Haparanda".

I Haparanda bor idag ca 10 000 personer. Stadens namn betyder aspstrand. Här möts tre olika kulturer; finsk, svensk och tornedalsk.

Sikfesten vid Kukkolaforsen som äger rum i slutet av juli har flera hundra års tradition bakom sig.

Jag har varit på arbetsplatsbesök i Haparanda idag. Vägen dit tog tid. Lååång tid. Vägarbeten och många långtradare längs vägen. Farthinder, asfaltsbeläggning och vägmålning.

"Invänta lots". Suck. Jag hittar chokladrullen som jag köpte på macken när jag tankat. "Lite gott medan jag väntar kan väl inte vara fel, jag vet ju inte när jag kan äta lunch" tänker jag för att hitta en ursäkt till mitt frosseri.

Sagt och gjort. Med en hand lirkar jag upp rullen för att komma åt livselexiret. Äter. Många bitar.
Kliar mig på kinden. Skumpar vidare genom vägpinnar och urgrävda vägavsnitt. En lastbil från Estland ger tecken om att det blir stopp en bit längre fram på vägen. Proffsigt! Chauffören vet att jag inte har sikt...

Solen skiner. Jag tänker på allt som händer här och nu. Pratar i telefon med medlemmar och skyddsombud. Drömmer mig bort.

Jag tänker på hur skönt det skulle vara att vandra i skog och mark och i öppna landskap. Med rejäla kängor på fötterna och en ryggsäck med det allra nödvändigaste på ryggen. Reflektionstid.

Närmar mig Haparanda centrum. Ser Ikea. Jag tittar på mig själv i backspegeln för att se hur jag ser ut. Ser en chokladfläck på kinden! Tyckte väl att hyn kändes lite sträv då jag kliade mig på kinden...

Arbetsplatsbesöket gick över förväntan! Bra samtal om nuläge och möjligheter. Arbetsmiljöarbetet fungerar. Vi samarbetar.

Jag såg en annons för inte så länge sedan som löd "Vi blir lyckliga av att resa". Sant!
Om än annonsen var riktad till utlandsresor så blir jag lycklig av att resa. Få uppleva. Få träffa människor jag inte träffat förut.

Nöjd kör jag hemåt igen och mot nya äventyr och utan chokladsmet på kinden.