Vägen tillbaka

Du mår dåligt. Allt bara snurrar runt om dig. Krav och måsten, allt det du borde göra, allt det du borde vara.

Du har tappat karta och kompass. Förlorat din identitet.

Den psykiska ohälsan ökar i samhället. I och utanför arbetslivet. I alla åldrar. Främst ungdomar är drabbade.

Arbetslöshet, sjukdom, dålig ekonomi, brist på utbildningsmöjligheter, ensamhet, dålig tillgång till information och resurser inom och utanför arbetslivet, brist på egenkontroll, för lite att göra, utebliven uppskattning, obalans mellan prestation och belöning, segregation, diskriminering, funktionshinder, alkohol- och drogmissbruk, brist på stöd från arbetsgivarorganisationer och bristande företagshälsovård är några av de starkaste faktorerna som bidrar till psykisk ohälsa.

OECD, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, har i sin rapport "Mental health and work: Sweden" identifierat problemområden och lämnat rekommendationer till regeringen.

Rapporten berör inte enbart sjukförsäkringen utan också arbetsmarknads- och utbildningsområdet.
Det framgår i rapporten att den psykiska hälsan belastar svensk ekonomi med nära 8 miljarder euro om året, vilket motsvarar 2,8 procent av BNP, genom förlorad produktivitet och utgifter för vård och omsorg. Det är ingen liten summa!
http://www.regeringen.se/sb/d/14810/a/210496

Vad finns det då för stöd till vägen tillbaka?

Mediciner, motion, psykoterapi kognitiv beteendeterapi och ljusterapi är några behandlingsformer. Men jag tror att hjälpen till att få stanna upp, att få reflektera, att få positiva sinnesintryck, också kan vara en hjälp upp på vägen igen. Kanske vi inte ska vara så rädda för att använda oss av meditation, yoga och få njuta i sinnenas rum? Finns det tillgång till detta där du bor? Finns dessa alternativ att tillgå via din arbetsgivare och via företagshälsovården?

På vägen till ökad psykisk hälsa måste alla hjälpas åt. En bättre arbetsmarknad, utveckla kulturen, höjd a-kassa, ökade löner, bättre dialoger, att bry oss om varandra, bekräfta varandra och vara lyhörda.

"Det finns inga pengar", "vi har inte det som vår policy" är kanske några av svaren du hör. Men backa då bandet och titta på kostnaderna för den psykiska ohälsan i Sverige. 8 miljarder euro OM ÅRET! Det motsvarar 67 222 399 999.99 svenska kronor!

Det finns möjligheter, bl a kan man söka EU bidrag för olika folkhälsoprojekt där detta omfattas:

Investeringar i infrastruktur – modernisering av hälso- och sjukvårdssystem, lokaler, medicinsk utrustning och teknik.

Satsningar på arbetsmiljö, hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder, livslångt lärande för en flexiblare arbetskraft, utbildning av vårdpersonal, kapacitetsuppbyggnad inom vård och omsorg, tillgång till sysselsättning och social delaktighet.

Andra projekt – hälsosamt åldrande, e-hälsa, samarbete över gränserna, innovationer, informationsteknik.

http://ec.europa.eu/health/health_structural_funds/used_for_health/index_sv.htm

Så då är det bara att sätta igång! Ställ krav på politiken och arbetsgivarna! Det handlar om dig och mig och vår framtid!

70 mil tur och retur

Jag packade väskan med det nödvändigaste inför min tripp till Kiruna. Jag hade bokat in arbetsplatsbesök och bjudit in till branschmöte för privatanställda personliga assistenter.

Det var lugn trafik på väg upp. Man hinner tänka igenom mycket då man kör långa sträckor.
Att landskapet är otroligt vackert gör inte saken sämre.

Hösten börjar närma sig. I Luleå trillar gula löv från träden och när jag passerade Polcirkeln blev det höst på riktigt.

Gula, oranga och röda löv. Solsken. Lite småkyligt. Jag hade packat ned strumpor men kom på att jag glömt mina promenadskor...

Inga renar eller älgar efter vägarna vad jag kunde se, jo förresten, en liten renfamilj klev över vägen på väg hem.

Väl framme i Kiruna rustades det för marknad. Knallarna knixade och trixade för att parkera bilar och slå upp marknadsstånden inför dagen idag som var premiärdag.

Checkade in på hotellet och beundrade utsikten mot gruvan, fjällen och vattnen. Kiruna är otroligt vackert.

Mail, dokumentation och telefonsamtal i väntan på branschmötet.

Knatar till sektionen och träffar Tord och Katarina. Det kommer in folk och skriver in sig som medlemmar. Det dricks kaffe och pratas om allt möjligt. Det är trevlig atmosfär.

Branschmöte. Vi pratar politik, om Kommunals omorganisation för att privatanställda till större del ska få ta del av medlemsskapets värde. Vi pratar utbildningar, löner, kompetenshöjning. Vi pratar avtalsförsäkringar och vikten av att göra arbetsskadeanmälningar. Vi pratar de goda exemplen, det goda ledarskapet och den goda arbetsmiljön. Jag får till mig frågor och synpunkter som Kommunal ska jobba vidare med.

Vi pratar om den rådande bostads- och arbetskraftbristen här i Kiruna.

Klockan hinner bli drygt halv åtta på kvällen när vi avslutar mötet.

Jag har lite svårt att somna. Många tankar efter kvällens möte och det är varmt i rummet.

Klockan ringde 06.00 i morse. Dusch och frukost.

I stan har ännu mer knallar anlänt och det svärs, skrattas och tältdukar spänns upp.

Jag knatar iväg på arbetsplatsbesök. Det blir ett bra möte. Jag får träffa en medlem som är jättenöjd med sin arbetsplats och arbetsmiljö. Chefen är engagerad och sätter arbetsmiljön i främsta rummet.

Vi prarar om fördelen och tryggheten med kollektivavtal och avtalsförsäkringar. Vi pratar pension och hur vi kan hjälpa varandra.

Vi dricker en kopp gott kaffe. Skratt och skoj. Allvar. Möjligheter och fallgropar.

Vi pratar skyddsrond och årshjul. Hur överskådligt och tydligt arbetsmiljöarbetet blir om man gör en långsiktig planering. Det är kostnadseffektivt och det hjälper till att prioritera rätt. Personalen ska vara med.

Jag sår ett frö. De har inget arbetsplats-och skyddsombud på arbetsplatsen. Medlemmen fick i uppgift att ta med sig frågan till sina arbetskamrater. Även att kolla om det finns några som inte är anslutna till Kommunal ännu.

Det känns gott i hjärtat när vi sagt "hejdå". Vi kommer att träffas igen. Kanske är alla anslutna till Kommunal och kanske har de ett arbetsplats- och skyddsombud.

Jag packar bilen och går till sektionen för att tacka för mig. Nu är det riktigt med folk på marknaden. Jag kan inte motstå så jag köper Kangoskakor och mjukkaka, hembakade.

Jag börjar resan hemåt genom ett vakert Kiruna i höstskrud och är tacksam för att jag får möjligheten och förmånen att få resa runt i Norrbotten och jobba med fackliga frågor och arbetsmiljö.

Jag kommer snart igen!

Det drogade äldresamhället

Jag ser på SVT 1, "Sveriges bästa äldreboende".

De anställda berättar om frustrationen då de inte räcker till. 

"Hur vi än gör, kan vi inte klona oss. Vi kan inte bli 4 då vi bara är två".

Chefen berättar att hon ville söka förflyttning till omsorgen eller hemtjänsten eftersom hon inte har resurserna, pengarna, att anställa så många som behövs. 

En professor och överläkare i geriatrik går igenom de boendes mediciner. Han kommer fram till att många på boendet äter mediciner som inte är kompatibla med varandra och att många behandlas för depression. 

"De får piller för symtomen men ingen tar tag i varför de äldre blir deprimerade, man behandlar inte diagnosen!"

Nu börjar förändringsarbetet.

Chefen, även coachen och ledaren för de anställda, bestämmer sig för att stanna på Smedsberget, som äldreboendet heter. Hon vill förändra, förbättra. 

Överläkaren möter ansvarig läkare, sjuksköterska och farmaceut för de äldre för att justera deras mediciner. 

De boende får enskilda träningsprogram. Personalen får coaching gällande prioriteringar; förrådsbeställningar är inte det viktigaste.

Man rustar i lokalerna. Nya golv då de gamla var i så dåligt skick så de äldre riskerade att snubbla och ramla. En av pensionärerna råkade gå i flytspacklet i korridoren mellan hennes rum och köket. "Det var kaffetarmen som talade" säger hon. 

Hon längtade så efter de kaffekalasen personalen infört som aktivitet. De bakar tillsammans, de boende kommer med förslag om vad som ska bakas och deltar i baken. 

De skrattar och pratar vid fikastunderna. Smärtor och tristess glöms för en stund. Endorfinerna fylls på. Glädje och livshistorier delas. 

Mentorer i personalen utses för att peppa annan personal. 

Det görs mätningar över de äldres livskvalitet. Ensamhet, psykiskt lidande, överdriven medicinering.

Överläkaren vill träffa all personal på boendet för att delge resultatet. Det som presenteras är ingen nyhet för personalen.

"Fler och fler tror att de är på ett lasarett, de frågar när de ska få komma hem" säger en undersköterska.

"Vi vill ha utbildning" säger en annan.

Chefen lyssnar. 

Det bestäms att börja med att bryta ensamheten. Personalen är med pensionärerna. De äldre är i fokus. 

De nya medicineringarna ger resultat. 

Gemensam gympa som sjukgymnasten leder.

En peppmentor initierade till bocchiamatch några gubar emellan. 

Smedsberget är på väg åt rätt håll. För kärleken till de äldre. För att alla hjälps åt. För att det finns förståelse. För att det finns tillåtelse. För att det får ta tid. För att man får misslyckas under resans gång. De använder både karta och kompass. 

Det drogade äldreboendet transformeras till det levande äldreboendet. Ett steg i taget. 

Framtid, utveckling och kvaltietssäkring

I dag har Kommunal i Boden haft samtal kring verksamheten för år 2014.

Ett viktigt år då det ska väljas parti och förtroendevalda politiker till kommun, landsting, riksdag och EU parlament.

Vi har gått igenom nuläge, hot och styrkor inom sektionen. Utifrån dessa mätvärden, blandat med mål, syfte och visionen har vi kommit fram till ett förslag som medlemmarna sedan ska besluta om i höst vad Kommunal i Boden ska göra under nästa år.

Vi har pratat om medlemsutbildningar, utbildningar för förtroendevalda inom Kommunal, mötesforum, utåtriktade aktiviteter, stöd och råd till arbetsplats- och skyddsombud, tillgänglighet, hur vi tillvaratar medlemmarnas villkor på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt. Hur vi på bästa sätt ska verka för kompetenshöjning, löneökning och en god arbetsmiljö.

Hur arbetsmarknaden ser ut. Hur vi stöttar upp våra sjukskrivna och arbetslösa medlemmar. Allas lika värde. Oavett om man har en arbetsgivare eller ej. Oavsett arbetsgivare; privat, kommunal eller landsting.

Vi har pratat om den så viktiga påverkansmöjligheten gällande kollektivavtal, politik, Kommunals stadgar och inom LO.

Vi går igenom den fackligt/politiska samverkan. Hur dialogen har varit. Politiska beslut, positiva eller negativa. Hur fortsättningen ska bli.

Hur nya stadgar och vad avtalsrörelsen och medlemmarna gett sektionen i uppdrag att verka för deras skull.

Detta är bland det bästa jag vet! Att ha medlemsenkäter i ryggen och fjolårets verksamhetsberättelse som underlag inför förbättring, att kunna ha verktygen som kvalitetssäkrar medlemsskapets värde.

Det känns värdefullt. Facket har en styrka och ett medlemsintresse. Vilja. Utveckling. Vi kan. Vi törs.

Det bådar gott inför framtiden. Det känns hoppfullt! Vi är att räkna med!

En väg till det goda arbetslivet...

Lindebergs kommun arbetar med att minska delade turer och höja sysselsättningsgraden. Ett beslut och arbete i helt rätt riktning!

I oktober ska ett förslag presenteras.

Den som fått uppdraget tänker lite utanför ramarna och är lite eljest. Låter lite som en norrlänning...

Om det faller väl ut, har övriga arbetsgivare i vårt avlånga land något att ta efter!

Att jobba delade turer innebär att familjelivet och den sociala samvaron blir lidande. Tiden mellan turerna blir inte fritid utan en tid av väntan för att återgå till arbete.

Många har långt till arbetet och har liten möjlighet att åka hem mellan turerna och blir kvar på arbetsplatsen.
Det är oavlönat arbete.

Många föräldrar pusslar och trixar med barnpassning.

Den så viktiga återhämtningen blir lidande och många känner aldrig att de är lediga. Det i sin tur leder till ohälsa. Många riskerar att drabbas av stressrelaterade åkommor som hjärt- kärlsjukdomar, mag- tarmbesvär, psykisk ohälsa för att inte nämna olycksrisken i trafiken.

I årets avtalsrörelse var ett avskaffande av delade turer/arbetspass en viktig fråga. Många motioner skrevs och det gav resultat i form av en reglering i kollektivavtalen för bl a inom bussbranschen och välfärdssektorn.

Rätten till heltidsarbete behöver jag inte beskriva närmare. Hela samhällsstrukturen bygger på heltidssysselsättning. Rätten till en lön att leva på, inte bara överleva. Ur ett jämställdhetsperspektiv. Ur yrkesstatusperspektiv. Ur välfärdsperspektiv.

http://www.ka.se/index.cfm?c=107766

Jag är förväntansfull och ser fram emot oktober!

Dan före dan...

Imorgon är det skolstart. Barnen deppar för att sommarlovet är slut och längtar samtidigt efter klasskompisarna.

Syrrans ena tjej börjar gymnasiet. Förväntansfull och nervös. Hon har valt och kommit in på omsorgsprogrammet och hennes klasskompisar från nian kommer att gå andra program. Hon vet vad hon vill! Kanske var vårens praktik inom äldreomsorgen avgörande...

Helt underbart när ungdomar gör medvetna val inom vård och omsorg, det ökar status och säkrar kvaliteten i branschen! 

Skolstarten innebär även svår ångest för många barn. Barn som blir utsatta för mobbing. De ska möta sina plågoandar imorgon. 

Jag hoppas att föräldrar, lärare och alla barn och vuxna medvetet kör stenhårt , redan från och med i morgon, med arbetet att motverka dessa kränkningar! 

Elevassistenter, kamratstöd, elevråd, alla behövs! Ingen ska behöva vara rädd att gå till skolan och inte behöva se sig om över axeln när de ska gå hem!

I skolan ska man få känna sig trygg. Lagom stora klasser så elever lär känna varandra, så lärarna lär känna eleverna.

Detta för att få lugn och ro, att få tid att i egen takt lära efter var och ens förutsättningar.

Allas lika värde. 

Dags att lägga i en högre växel!

Nu närmar det sig. I september i år är det kyrkoval och nästa år väljer vi vilket politiskt parti som ska styra i Sverige samt välja vilka vi vill ska sitta i Europaparlamentet.

Vi ska snart nominera vilka personer som ska företräda de politiska partierna i riksdag och landsting.

Det är vid valen det gäller att tänka efter. Det är nu det gäller att skaffa sig fakta och kunskap om olika partiers politik och vilken ideologi som styr partierna.

Därefter synkar vi ihop dem med våra egna värderingar och ideologi. Sedan går vi till vallokalerna och nyttjar vår demokratiska rättighet, d v s röstar.

Almedalsveckan har passerat, kanske funderar du över vad som hänt sedan förra valet år 2010.

Kanske ställer du dig frågande:
- Har samhället utvecklats som jag förväntat mig?
- Hur blev det med arbetstillfällena? Ungdomsarbetslösheten?
- Hur har skolan utvecklats?
- Har kvaliteten på vård och omsorg ökat eller minskat?
- Har de politiska löftena infriats?
- Går det bra för Sverige eller har vi ökat våra statsskulder till andra länder?
- Fungerar infrastrukturen?
- Blev det billigare att bo, blev det fler bostäder?
- Blev arbetsmiljön bättre, gjorde regeringen bra insatser?
- Vad har hänt med miljösatsningen?
- Hur har Sverige bidragit till mänskliga rättigheter till övriga länder?
- Finns svenska modellen kvar?
- Har folkhälsan blivit bättre? Eller sämre? Har den psykiska ohälsan ökat?
- Har anställningstryggheten ökat?

Nu måste de politiska partierna bli tydliga över vad de står för. Det måste bli slut på utnyttjandet av människor på arbetsmarknaden. Alla ska ha en lön som det går att leva på, inte bara överleva. Alla ska ha rätt till drägliga arbetstider som går ihop med familjeliv och social samvaro.

Det ska finnas möjlighet till utbildning, bra och kvalitativ utbildning.

Det ska finnas bostäder, bra bostäder som vi har råd att betala.

Unga som gamla. Friska som sjuka.

Är jag sjuk så ska jag inte behöva straffas igen. Jag ska inte behöva berätta för min läkare hur denne ska skriva intyget för att min handläggare på Försäkringskassan inte godkänner underlaget för att jag ska få sjukpenning.

Jag ska inte behöva hamna i det läget att jag blir utan a-kassa för att jag inte har råd att betala avgifterna.

Arbetsmarknadsåtgärder ska leda till arbete, inte utnyttjas av arbetsgivare. Det ska finnas krav på kollektivavtal hos arbetsgivare som tar emot detta.

Ta reda på vad de politiska partierna står för. Inte personerna.

Vill du påverka vilka personer som ska leda det parti som står dig närmast, bli då medlem i det partiet!

Tänk efter innan du röstar och rösta efter vad du känner är bäst.
Gå och rösta!

"Gubens" egna gata

Vem minns inte "Gubben i lådan", en revysketch med Martin Ljung och Hasse Alfredsson år 1960.
http://www.youtube.com/watch?v=vs5MoMSmD28

Martin Ljung, född i Notviken i Luleå 1917, död i Stockholm 2010.

Martin började sin yrkes karriär som smedhalva för SJ innan han blev en annorlunda komiker.

Nu har "guben" fått en egen gata. I Luleå såklart. Hans födelsestad.
http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6913991

Det kommer mycket fint i Luleå.

Människorna. Facebook. Kulturen. Naturen. Skärgården och båtlivet. Världsarvet Gammelstad och kyrkbyn. Universitetet. Luleå hockey. Flygplatsen. För att nämna några.

Välkommen hit!

"Jag ångrar att jag inte är med i Kommunal" säger Erik.

Erik Sharma, 36 år, arbetar som personlig assistent i Boden och har ledsnat på dåliga arbetstider, slit och otrygg anställning.

Han ångrar att han inte är medlem i Kommunal då har behöver råd och stöd gällande arbetstiderna.

Jag kan inte annat än hålla med. Det är en fördel för arbetsgivare att teckna kollektivavtal med facken. Vi finns till för medlemmarna och vi samverkar med arbetsgivarna, allt för att verka för nöjdhet och utveckling för verksamheten.

Mår våra medlemmar bra, mår kunderna bra. Är kunderna nöjda, är anhöriga nöjda. Då fortsätter anställda arbeta för arbetsgivaren och kunderna stannar kvar hos assistansanordnaren. Ingen personal, ingen verksamhet.

Enkel matematik!

Personliga asistenter har en unik arbetssituation. De jobbar ofta ensamma och i en annan människas hem. I familjer. De ska inte synas.

Trånga utrymmen, obekväm arbetstid. Utsatta för hot och våld.

Personliga assistenter har en enorm kompetens och kunskap. De är tusenkonstnärer och uppfinningsrika. De arbetar efter "gummibandsprincipen" dvs de anpassar sig efter kunden och dess familj. Olika behov, ibland från en dag till en annan, ska tillgodoses. Pedagogiskt arbetssätt. Uppmuntra, stötta, handleda. Krama, trösta. Vara tydliga och konsekventa. På resa med kunden/brukaren, köra bil. Handla mat, sköta bankärenden. Barn, vuxna, äldre.

Beundransvärt!

Det är en förtroendeanställning och de kommer ofta nära sina brukare/kunder.

Därför är det så viktigt att vara lyhörd efter signaler från assistenterna när något går fel. Det är människor de arbetar med. Människor som arbetar med människor.

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7785054

I dag har jag skrivit förslag på motioner. Det jag fått ur mig hittills är att få till stånd lagändringar gällande trygghet för personliga assistenter som stärkt arbetsmiljölag och lag om anställningsskydd där uppsägning inte ska vara alternativet vid arbetsmiljöproblem och att biståndsbedömningen tar hänsyn gällande t e x dubbelbemanning, det kräver mer assistenter.

Det kan jag göra för att jag är medlem i Kommunal. Facklig/politisk samverkan.

Det finns många goda exempel inom personlig assistans. Det som börjar med ett bekymmer slutar i framgång då det råder ett gott samarbetsklimat mellan fack, arbetsgivare, kunder och medlemmar. Om man har fokus på målet, att det ska bli bra.
Utveckling och förbättring.
God arbetsmiljö och hälsa.
Hänsyn och respekt.
Lagar och avtal.
Bra politiska beslut.

Pride = stolthet

Prideveckan i Stockholm går mot sitt slut.

I fem dagar och fem nätter har Pridefestivalen varit igång. En festival för HBTQpersoners rätt att älska. Rätt att älska oavsett kön. Rätten till kärlek.

Jag önskar jag kunnat vara där. Kunde jag beama mig ner till Stockholm, skulle jag göra det! Fest, kamp för allas lika värde, mingel, demonstrationer, workshops, gemenskap, kärlek, glädje och framför allt; stolthet.

Ca 60 000 människor har deltagit i Prideparaden idag och ca 600 000 har varit åskådare. Politiker, kändisar och vanligt löst folk. Såna som jag.

Flärd, karnevalstämmning, alla regnbågens färger.

Men också allvar. Ryssland har förbjudit propaganda för "icke traditionella sexuella relationer". I detta land anses homosexualitet som en sjukdom och homosexuella anses som abnorma och perversa.

Pridefestivalen i Stockholm ger sitt stöd till alla homosexuella i Ryssland genom paroller och slagord i Prideparaden, "Marching for those who can´t" står det på många deltagares tröjor. Det är för HBTQpersoner i Ryssland. För de kan inte. Får inte. Det är förbjudet.

Pinsamt! Integritetskränkande! Trångsynt! Fegt!

Det är inte förbjudet i Sverige, europa eller i många andra länder heller.

"Att vara annorlunda innebär inte att vara en börda."

"Att vara normal innebär inte att vara en tillgång."

För mig är det svårt att förstå denna rädsla för HBTQpersoner. Det handlar inte om våld, pengar eller konkurrens. Det handlar inte om krig, förnedring eller smitta.
Det handlar ju om kärlek. Om olika. Om berikande, om att tillföra. Om rätten till kärlek. Om allas lika värde.

Kunskap är makt. Se till att sprida kunskap kring HBTQ. Då ser de rädda att det inte är farligt.

Janet Leon´s låt "New colours" blev utvald som Pridelåt.
Den handlar om drömmar och förändring. Bra förändring. I många olika färger. Olika.
Det är bland de bättre låtar jag lyssnat på. Janet är från Iran. Otroligt vacker. Jag blir berörd av hennes inlevelse i sången. Lyssna själva:
http://www.youtube.com/watch?v=CPPCARoqMqQ&noredirect=1

Kanske jag får vara med nästa år...

Vad ett mammahjärta behöver en fredagkväll...

Första arbetsveckan efter semestern är slutförd.

Bokning av arbetsplatsbesök, samtal med personliga assistenter, nya scheman, företrädesrätt, "har jag rätt lön?", rehabilitering, rabiata chefer, a-kassefrågor, utträden och inträden, leta medlemmar, regn, solsken, "välkommen tillbaka från semestern", kränkande särbehandling, utrymningsvägar, rutiner vid hot- och våldsituationer, dialog med skyddsombud, löneskuld, feriearbetare som arbetat för länge, samråd med Arbetsförmedlingen, FAS 3 och morotskaka.

Det är en del av innehållet. Vem sa att det skulle vara en mjukstart? Jag har ju haft semester i 4 veckor! Morotskakan var god, min fantastiska kollega Linda tyckte vi skulle få i oss lite slisk och jag var inte sen att hålla med.

Efter det att rabarberchutneyn kokats och hällts på burkar, kommer sonen min hem efter att ha umgåtts med kompisarna.

"Här" säger han och sträcker fram en påse Bilar.

Precis vad ett mammahjärta behöver! Inga konstigheter. Bara ta emot.

Det glömda valet

Den 15 september är det kyrkoval.

Svenska kyrkan är en politiskt styrd organisation liknande kommuner och landsting. Det är ideologi och värderingar som styr här.

Främlingsfientliga krafter smyger sig på i kyrkan. Dessa negativa krafter hör inte hemma i kyrkans verksamheter!

Så mycket gott som görs för människor i kris idag, kyrkan skänker pengar, mat och det finns proffs som lyssnar, som har tystnadsplikt. Kyrkan är en tillflyktsort för många och här finns mycket kärlek att ge och få. För de som har det sämst ställt i samhället. De utan hem, de utan familjer, de som samhället vänt ryggen.

Det vill jag som så många andra ha kvar!

Valdeltagandet är alldeles på tok för lågt, I förra kyrkovalet låg valdeltagandet på 11,8 %. Det finns 5,5 miljoner röstberättigade människor!


Kyrkan är en stor arbetsgivare och det är nästan 7 000 av Kommunals medlemmar som är anställda.

Genom att gå och rösta, påverkar du de anställdas arbetsvillkor. De berörs av den politik som förs.

Kommunal samverkar med Svenska kyrkan och vi jobbar för att få igenom bl a heltidsanställningar, tillsvidareanställningar, möjlighet att kunna påverka arbetstiden och kompetensutveckling för att nämna några.

En av utmaningarna inom Svenska kyrkan är HBTfrågan. Det handlar om allas lika värde, om jämställdhet och här kan man som medlem vara med och påverka genom att skriva motioner.

Irene Gustafsson, kyrkopolitiker i Svenska kyrkan i Boden, tycker att HBTfrågan är viktig. Hon skrev en motion till kyrkomötet om att HBTcertifiera Svenska kyrkan efter det att hon fått till sig att anställda talat nedsättande om homosexuella.
http://www.nsd.se/nyheter/boden/artikel.aspx?ArticleId=7779644

Mycket av det Kommunal värnar om, värnar även Socialdemokraterna om.

Så gå och nyttja din demokratiska rättighet, gå och rösta den 15 september! Du kan förtidsrösta från 2 september till den 11 september.

Du kan göra skillnad!

Clowner utan gränser...

För ett par dagar sedan lyssnade jag på radio i bilen. Jag hörde en intervju med en man som heter P. Nalle Laanela som berättade om den organisation han är engagerad i, Clowner utan gränser.

Ju mer jag lyssnade, ju mer berörd blev jag.


"Clowner utan Gränser påminner barn i flyktingläger, ungdomsfängelser och andra utsatta miljöer om att de är vanliga människor och att det finns andra utanför som ser dem. Att möta barn i lust, lek och glädje är vårt uppdrag. När det fungerar som bäst skapas hopp, mänsklighet och livsvilja."

Han berättar att de vill ge dessa människor, främst barn, skratt, glädje och hopp. Att visa att det finns en värld utanför flyktinglägren. Att det finns hopp om en gott liv.

De skickar clowner och artister till barn och samhällen drabbade av krig, konflikt och andra kriser runtom i världen. De använder humor och lek för att upprätthålla människovärdet och som ett sätt att ge barn och vuxna möjlighet att utvecklas. I Sverige ökar de kunskapen om och engagemanget för människor som befinner sig i utsatta situationer runt om i världen.

Clowner utan gränser har ett projekt tillsammans med Hand i hand och Postkodslotteriet som heter "Mammaekvationen."

Detta projekt går ut på att stärka 7 500 mödrar i Kenya, deras självkänsla, ekonomi, utbildning, hälsa och delaktighet. Det i sin tur gynnar deras barn och påverkar samhället.

 Detta var första gången jag hörde talas om denna organisation. Och de gör sannerligen gott! De är hjältar!

http://skratt.nu/