När ingen står vid din sida…

Du har ett arbete där du trivs. Du har rätt till betald semester. Du har en inkomst som täcker dina räkningar och mer därtill. Du äger hus, bil, husvagn och kan resa runt om i världen om du vill. Du är frisk. Du har ett stort socialt nätverk som du umgås med. Du kan unna dig att gå på restaurang och äta med familj och vänner. Du kan gå på bio och äventyrsbad. Du kan köpa dig och dina barn kläder, det senaste modet. Du äger laptop, Iphone, 50-tums platt-TV och har tillgång till internet.  Du har råd med privat pensionssparande och kan lägga undan pengar till dina barns framtid. Du har en sparad slant på banken som du kan klara dig på om du skulle behöva göra en större investering. Du äter dig mätt varje dag.

Du är rik.

Tänk dig då att varje dag behöva oroa dig över din ekonomi.

Att vara arbetslös och sjuk.

Att vara deltidsanställd.  

Att stå utan a-kassa och utan ersättning från sjukförsäkringen. För att du är för frisk för att vara sjuk enligt Försäkringskassans regler och för sjuk för att orka arbeta.

Tänk dig att behöva sälja hus och bil för att ha råd att överleva. Du har inte råd att vara med i facket eller a-kassa.

Du kan inte ge dina barn det som andra barn i skolan får. Tänk dig att dina barn, då de vid skolstarten ska berätta vad de gjort under sommaren, får säga att de ingen resa gjort för deras föräldrar inte haft råd. För att de varit tvungen att jobba och inte har rätt till semester.

Tänk dig att ställa klockan på 05.30 varje morgon. För telefonen kan ju ringa så du får jobba idag. Du kan inte planera din tid för att du aldrig vet hur du ska jobba. Alltid stå stand by.

Du har arbetat inom vård och omsorg i många år. Du arbetar delade turer och bemanningen är för låg. Du går hem efter ditt arbetsskift med känslan av otillräcklighet. För att du önskar att du hade mer tid att lyssna på Agnes 85 år, tid att möta henne i hennes oro, tid att dela hennes glädje och livshistoria, tid att ge hennes anhöriga trygghet. För att du ger kärlek och omtanke. För att du är välfärdsarbetare.

 Tänk dig att du skadar dig eller blir sjuk på grund av arbetet. Du får inte din arbetsskada godkänd för att ingen forskning gällande kvinnors arbetsmiljö finns. För att din arbetsgivare inte tecknat kollektivavtal med facken så du står utan avtalsförsäkring.

Tänk dig att behöva neka arbete kvällar, nätter och helger för att du inte har tillgång till barnomsorg. Bli avstängd från a-kassan. För så säger reglerna.

Tänk dig att ha arbetat som barnskötare i 25 år och bli uppsagd. Politikerna i din kommun har tagit beslut att det bara ska finnas pedagogiskt utbildad personal som förskolelärare och lärare. Du behövs inte mer. Du räknas som outbildad.

Tänk dig att du är 19 år. Du har precis gått ut gymnasiet och står redo att börja ditt arbetsliv, att ta klivet in i till självförsörjande och självständighet. Du får inget jobb. Du hamnar till slut i FAS 3. Praktikplats som inte leder till en anställning. Du kan inte flytta hemifrån. Du blir beroende av andra.

När ingen stär vid din sida. 

Då otrygghet och ohälsa beror på regler från myndigheter och politiska beslut måste vi agera.

Politiska beslut som fattas i riksdag och i din kommun.

Vi måste välja välfärden.

Vi måste välja människan.

För allas rätt till lika värde och trygghet genom hela livet.

 

Den 14 september är det val till riksdag, kommuner och landsting.

Välj välfärden!

 

Skolstart: vånda eller förväntan?

Så är det dags för skolstart.

Många skolklasser har ett alltför högt antal elever. Alla elever synliggörs inte. Skolpersonal har inte förutsättningar att utföra ett gott arbete, varken i undervisning, i skolmatsalen eller under rasterna.

Elever utsätts för stress, mobbing, hot och våld, buller och påverkas av ventilation samt bristfällig lokalvård.

Denna utsatthet förekommer, förutom i grundskolan, även på gymnasie- ovh universitetsnivå.

Elever från och med förskoleklass omfattas av arbetsmiljölagen och från årskurs 7 har de möjlighet att utse ett elevskyddsombud. Dessa har rätt att delta i skolans skyddskommitté.

Skolan är även elevernas arbetsplats.

Du som elev, förälder och anställd inom skolan kan påverka arbetsmiljösituationen till det bättre. Det är inte meningen att elever och anställda ska börja höstterminen med en klump i magen inför mötet med de som trakasserar eller riskera att bli sjuk på grund av stress eller dåligt klimat.

Arbetsmiljöverket gör inspektioner till och med år 2016 för att kartlägga arbetsmiljön på skolor vilket är positivt.

Men det krävs även att politiken fattar bra beslut gällande skolan. Tillräckligt elevantal i klasserna samt förutsättningar för skolpersonal att kunna utföra ett bra jobb genom utbildning, bra lön och en bemanning som är tillräcklig.

Skola och kunskapsbyggandet hör till vår välfärd, den ska vi värna om!


Så sprid ordet, en dålig arbetsmiljö går att förbättra om vi alla hjälps åt!

Här kan du läsa mer om arbetsmiljön gällande skolan från Arbetsmiljöverket:
http://www.av.se/teman/skola/
http://www.av.se/skyddsombud/faq/vadar_elevskyddsombud.asp

Valet blir inte svårt

Det blir så tydligt.

När jag möter bussföraren som inte fick fortsatt anställning då annat företag vann anbudet och inte ville ta över personalen, undersköterskan som arbetar tre delade turer på en vecka och sotaren som saknar skyddsföreskrifter gällande säkert arbete på snötäckta tak.

Då telefonen ringer och det är en privatanställd personlig assistent som berättar att hot, våld och trakasserier förekommer på arbetsplatsen men kräver min tystnad på grund av rädsla av att förlora jobbet samt avsaknad av meddelarfrihet och när medlemmar berättar att de fått avslag av Försäkringskassan gällande deras sjukpenning trots att läkarexpertisen sjukskrivit dem.

När anställda med lönebidrag som arbetar under beredskapsavtalet som innebär utebliven företrädesrätt, 25 semesterdagar och lägre lön utnyttjas av arbetsgivaren och får jobba år. efter år efter år, under dessa förutsättningar.

Då medlemmar krävs på läkarintyg från första sjukdagen utan att ha anpassat arbetsmiljön på arbetsplatsen, utan att ha påbörjat en rehabilitering. För att straffa, för att bli av med dem. För att undkomma sitt ansvar.

När människor blivit utslitna efter att ha arbetat inom vård och omsorg i många år och blir nekad ersättning från arbetsskadeförsäkringen. När anställda dör under arbetstid.

Då tim- och visstidsanställningarna blir mer regel än undantag.

När drygt en tredjedel av kvinnor som arbetar inom kvinnodominerande yrken är ofrivilligt deltidsarbetande. Med lägre lön. Med en inarbetad pension som inte går att leva på vid 65 års ålder.

Då främlingsfientligheten och rasismen ska rättfärdigas bakom skynket som det står ”yttrandefrihet” på.

När utanförskap och fattigdom ökar och människor vill förbjuda tiggeri.

Då utbildningsutbudet i kommunerna inte finns trots brist på personal inom välfärdsyrken.

När de som tjänar mycket vill ha mer. Trots ökade samhällsklyftor.

Detta är inte okej.

Så här vill inte jag ha det.

För jag vet att det är fullt möjligt att göra bättre. För att de goda exemplen finns.

 För mig är det lätt att gå till valurnan och lägga min röst till riksdag, kommun och landsting den 14 september i år.

Jag kommer att välja det parti som står mina värderingar närmast. Jag kommer fortsätta påverka, fortsätta kräva delaktighet och handlingskraft.

Jag vill att heltid ska vara en rättighet, att arbetsrättslagarna ska finnas och förbättras. Att sjukförsäkringen ska vara till för de sjuka med skälig ersättning, en välfärd där brukare och anhöriga kan känna sig trygga, där personalen har en bra lön, tillräcklig bemanning, drägliga arbetstider, en god arbetsmiljö, får vara delaktiga och kan påverka sina arbetsvillkor och kan gå hem efter arbetsdagens slut och känna sig nöjda. Tim- och visstidsanställningar ska höra till undantagen och de som arbetar i anbudssektorn ska kunna följa med företag utan att behöva sänka sin sysselsättningsgrad, lön eller försämra sina arbetsvillkor.

Jag vill att arbetsmiljön ska vara trygg och säker och att möjligheten till utveckling inom yrkena ska finnas. Jag vill ha en sjukförsäkring värd namnet och en a-kasseersättning som fungerar och inte placerar arbetslösa i fattigdomens djupa hål.

Så.

Jag står för allas lika värde, solidaritet, rättvisa, frihet och demokrati. Och det är jag stolt över!

Nyttja din demokratiska rättighet. Det som vi tar för given men som inte alla länder har. Värna om den. Tala om hur du vill ha det.

 

Favorit i repris

Regnet öste ner när jag slog upp mina blå i morse.

Jag satte mig i bilen med vindrutetorkarna hysteriskt vispande. Det pirrade i magen. Det var dags för besiktning av Ferrarin.

Jag kliver in på bilprovningen och anmälde mig på en sån där skärm och var tvungen att gå ut för att se siffrorna på regplåten, hjärnsläppet gjorde sig tillkänna.

Bakom disken står en leende man. "Hej och välkommen" säger han glatt.

Jag hälsar och går fram till honom och öppnar plånboken. "Jaa, nog är du som söt men du behöver inte betala två gånger".
Jag kommer på mig själv. "Ja just det ja. Jag betalade ju via nätet..." Skämdes lite.

"Däremot kan jag ta dina bilnycklar" fortsätter han lika glad.

Oj oj. Nu är det dags. Jag tar en mugg kaffe och letar efter något att läsa. Inga serietidningar! Då får det vara. Jag bestämde mig för att se på när han jobbar med min bil istället.

Han kör in bilen efter en stund. Knackar, vrider, mäter ljusen. Blinkar med halv- och helljus. Blinkers.

Han säger "Du kör inte så mycket va?"
"Ja, för all del, några mil blir det ju" svarar jag och berättar att jag är regionalt skyddsombud.
Vi kommer in på ämnet arbetsmiljö och han berättar att han är huvudskyddsombud.

Bilen går igenom besiktningen utan problem. Knuten i magen är borta.

Jag får en rekommendation att motionera bromsarna och han hälsar mig välkommen nästa år.

Det blev en favorit i repris. Jag älskar fortfarande Svensk Bilprovning!

Förändringens vindar blåser

Så har sommarsemestern nått sitt slut. Fyra veckor har passerat i en rasande fart.

Jag har badat, solat, latat mig, varit ute i naturen, umgåtts med vänner, nära och kära. Det blev till och med lite målar- och oljearbete utfört på huset.

Batterierna är laddade.

Det är bra det för i höst blåser förändringarnas vindar som kräver målmedvetenhet, tålamod och styrka. Det är val till riksdag, kommuner och landsting i höst och ingen vet vad resultatet blir.

Kampen fortsätter.

Kampen för rätten till heltid, bra arbetstider, en arbetsmiljö som är säker och trygg,en god hälsa, tillräcklig bemanning, en sjukförsäkring värd namnet samt en skälig a-kassa.

Kampen mot utnyttjandet av visstids- och timanställningar.

Kampen mot främlingsfientlighet. Kampen mot rasism och nazism.

Kampen för välfärden. Den goda välfärden. En välfärd där alla ska kunna känna sig trygga.

Min första arbetsvecka kommer att innehålla skyddsronder. Jag ska även träffa privatanställda personliga assistenter under flera arbetsplatsbesök. Jag kommer att färdas många mil i vårt vackra Norrbotten.

En bra start. Jag börjar där.

Som alla andra

Jag hör hans röst genom hela Coop:
"Heeej Zara! Jag har blivit medlem i facket!"

Han rusar fram till mig där jag står med varukorgen på ena armen och ciabattabröd i näven.
Han tar mig i hand. Högtidligt och respektfullt.

Han har ett begåvningshandikapp och jobbar i kök. Han har tidigare inte uppfyllt kriterierna för medlemsskap i Kommunal men nu har han fått inträde efter tidigare avslag.

Han tar tid på sig när han ska säga något. Tänker noga på orden. Han håller kvar min hand länge.

Han berättar att han har varit och badat med sin pappa och att han fått en tvårumslägenhet nära jobbet.

"Jag trivs på mitt jobb. Jag har bra arbetskamrater för de är snälla med mig. Tack för att jag får vara med i facket, jag tycker facket är bra!"

Han är stolt. Han är nöjd. Det är viktigt för honom för han tycker att man ska vara med i facket "för ni hjälper mig".

Nu får han vara med i facket som alla andra på jobbet.

När vi skiljs åt vinkar han länge, länge till mig. Med ett stort leende. Nu är han som alla andra.

Det är här det händer

Det minglas och knyts kontakter och många kära återseenden i Almedalen i Visby på Gotland just nu. Almedalsveckan har arrangerats i över fyrtio år och det hela började år 1968 när dåvarande utbildningsministern Olof Palme talade från ett lastbilsflak. Detta har utvecklats till Sveriges största politiska mötesplats. Genom demokrati och öppenhet ger veckan alla som vill debattera samhällsfrågor möjlighet att delta.

Viktiga kontakter knyts och förtroendevalda argumenterar för politik, ideologi och värderingar. Människor med stor makt vars beslut och inriktning påverkar en massa människor.

Men det är på arbetsplatserna det händer.

Vid förarplatsen, i garaget, vid skorstenen, vid golvpoleringen, vid dödsbädden hos den döende klockan två på natten, vid väntande patienter på vårdcentralen och de ringande klockorna på sjukhusavdelningarna.

I ladugården med mockningen, vid in- och uttagningen av hästarna, vid snöskottningen, vid gatusopningen klockan fyra på morgonen. Vid vaktandet vid bassängkanten på äventyrsbadet, på simskolan. På ismaskinen i ishallen innan hockeymatchen.

I gropen där vattenledningarna ska dras om, vid de ångande storgrytorna i storköken, på badhusen där luftfuktigheten är hög och temperaturen kliver över 40 grader. Vid bäddandet av 75 sängar på folkhögskolan.

När 20 småbarn ska få på sig galonkläderna en slaskig vårdag.

När daglönaren går hemma och väntar på att telefonen ska ringa och arbete erbjudas.

Det är när lönen inte räcker till, när kroppen värker, när dödsolyckan på arbetet är ett faktum. När det där efterlängtade mötet med barnen och partnern får vänta för att arbetsschemat säger att man arbetar delad tur.

När andra åker på semester till Grekland och man får stanna hemma för att man inte har råd. När man fyller 65 år och inser att man är fattigare än någonsin. När man är arbetslös och inte har råd med bil för att kunna ta sig till jobben som man är tvungen att ta, annars blir man avstängd och står helt inkomstlös. När Försäkringskassan avslår sjukpenningen och man får ansöka om försörjningsstöd.

Det är här hos arbetarna det händer. Det är här fackföreningarna är. Hos medlemmarna.

Det är här politikerna ska hitta näringen till de politiken. Hos medborgarna.

Genom det mänskliga mötet. Där det händer. I vardagen. I krisen. Varje dag.

Fackföreningarna möter politiken och arbetsgivarna. Fackföreningarna berättar och kräver skillnad. Politiken ska göra bättre. Skapa förutsättningar för ett bättre Sverige. Ett bättre liv. En framtid för barn, unga, gamla och sjuka.

Trygghet och tillväxt. Ett gott arbetsliv. En bra fritid. En bra miljö.

Samtalen, seminarierna och argumenten i Almedalen pågår under sju dagar. Året består av 365 dagar.

Från tanke, till ord, till handling.

I år är det valår.

Sverige kan bättre.