Det minglas och knyts kontakter och många kära återseenden i
Almedalen i Visby på Gotland just nu. Almedalsveckan har arrangerats i över
fyrtio år och det hela började år 1968 när dåvarande utbildningsministern Olof
Palme talade från ett lastbilsflak. Detta har utvecklats till Sveriges största
politiska mötesplats. Genom demokrati och öppenhet ger veckan alla som vill
debattera samhällsfrågor möjlighet att delta.
Viktiga kontakter knyts och
förtroendevalda argumenterar för politik, ideologi och värderingar. Människor
med stor makt vars beslut och inriktning påverkar en massa människor.
Men det är på arbetsplatserna det händer.
Vid förarplatsen, i garaget, vid skorstenen, vid
golvpoleringen, vid dödsbädden hos den döende klockan två på natten, vid
väntande patienter på vårdcentralen och de ringande klockorna på
sjukhusavdelningarna.
I ladugården med mockningen, vid in- och uttagningen av
hästarna, vid snöskottningen, vid gatusopningen klockan fyra på morgonen. Vid vaktandet vid bassängkanten på äventyrsbadet, på simskolan. På ismaskinen i ishallen innan hockeymatchen.
I gropen där vattenledningarna ska dras om, vid de ångande
storgrytorna i storköken, på badhusen där luftfuktigheten är hög och
temperaturen kliver över 40 grader. Vid bäddandet av 75 sängar på folkhögskolan.
När 20 småbarn ska få på sig galonkläderna en slaskig
vårdag.
När daglönaren går hemma och väntar på att telefonen ska
ringa och arbete erbjudas.
Det är när lönen inte räcker till, när kroppen värker, när
dödsolyckan på arbetet är ett faktum. När det där efterlängtade mötet med
barnen och partnern får vänta för att arbetsschemat säger att man arbetar delad
tur.
När andra åker på semester till Grekland och man får stanna
hemma för att man inte har råd. När man fyller 65 år och inser att man är
fattigare än någonsin. När man är arbetslös och inte har råd med bil för att
kunna ta sig till jobben som man är tvungen att ta, annars blir man avstängd
och står helt inkomstlös. När Försäkringskassan avslår sjukpenningen och man
får ansöka om försörjningsstöd.
Det är här hos arbetarna det händer. Det är här fackföreningarna är. Hos medlemmarna.
Det är här politikerna ska hitta näringen till de politiken.
Hos medborgarna.
Genom det mänskliga mötet. Där det händer. I vardagen. I
krisen. Varje dag.
Fackföreningarna möter politiken och arbetsgivarna. Fackföreningarna berättar
och kräver skillnad. Politiken ska göra bättre. Skapa förutsättningar för ett
bättre Sverige. Ett bättre liv. En framtid för barn, unga, gamla och sjuka.
Trygghet och tillväxt. Ett gott arbetsliv. En bra fritid. En
bra miljö.
Samtalen, seminarierna och argumenten i Almedalen pågår
under sju dagar. Året består av 365 dagar.
Från tanke, till ord, till handling.
I år är det valår.
Sverige kan bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar