Jag hör hans röst genom hela Coop:
"Heeej Zara! Jag har blivit medlem i facket!"
Han rusar fram till mig där jag står med varukorgen på ena armen och ciabattabröd i näven.
Han tar mig i hand. Högtidligt och respektfullt.
Han har ett begåvningshandikapp och jobbar i kök. Han har tidigare inte uppfyllt kriterierna för medlemsskap i Kommunal men nu har han fått inträde efter tidigare avslag.
Han tar tid på sig när han ska säga något. Tänker noga på orden. Han håller kvar min hand länge.
Han berättar att han har varit och badat med sin pappa och att han fått en tvårumslägenhet nära jobbet.
"Jag trivs på mitt jobb. Jag har bra arbetskamrater för de är snälla med mig. Tack för att jag får vara med i facket, jag tycker facket är bra!"
Han är stolt. Han är nöjd. Det är viktigt för honom för han tycker att man ska vara med i facket "för ni hjälper mig".
Nu får han vara med i facket som alla andra på jobbet.
När vi skiljs åt vinkar han länge, länge till mig. Med ett stort leende. Nu är han som alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar