Kvalitetssäkra genom kollektivavtal!

Jag läser att 68 av 140 auktoriserade hemtjänstföretag i Stockholm har tecknat kollektivavtal med facket.
http://www.dn.se/sthlm/hemtjanstforetag-saknar-kollektivavtal
Jag undrar varför?

Det finns många fördelar för arbetsgivare som tecknar kollektivavtal med facket!

Arbetsgivare garanteras arbetsfred och arbetstagarna får inflytande genom förhandlingar, möjlighet att teckna samverkansavtal finns.

Istället för strejk sätter sig arbetsgivare och fack ned vid förhandlingsbordet.

Arbetsgivarna får kontinuitet bland de anställda vilket innebär en vinst då denna kan kompetenshöja och spetsutbilda personal, personalen trivs, är engagerade och friska. De bidrar med synpunkter som förbättrar företaget och verksamheten då de får insyn.

Kollektivavtal reglerar också lönen, sjuk- och arbetsskadeförsäkringar samt pensionen för de anställda. Arbetsgivare som tecknar avtal får ofta rabatt i dessa försäkringar.

Möjlighet att förbättra arbetsrättslagar sker. Fack och arbetsgivare kan komma överens om att branschanpassa kollektivavtalen utifrån olika förutsättningar och villkor för arbetsgivarna.

Arbetsgivarna får dessutom facket som samarbetspartner! Arbetsgivare som har ett gott samarbete med facket har ofta framgång. De anställda trivs, har en bra arbetsmiljö och rekommenderar andra företaget de jobbar för.

Trygghet och inflytande för de anställda bidrar till tillväxt och stabilitet och därmed blir svensk ekonomi konkurrenskraftig!

Alltså, kollektivavtal ger: vinna-vinna-vinna situation! För arbetsgivare, för anställda och för hela Sverige!

Drömmar om nya upplevelser...

Jag har en ny GPS. Kartor över europa ingår. Jag väntar på att få uppdatera dessa men hemsidan ligger nere...

Så har reslängan väckts. Semestern sommaren 2012 resulterade i 700 mil på bönpallen genom europa i 3 veckor och nu drömmer jag och längtar efter vad sommaren 2013 ska bjuda på.

Skulle vara underbart att få hälsa på släkten i Italien igen men då måste jag lära mig italienska först nu när inte pappa finns längre. Jag var på Sicilien i fjol och Trieste, Aurisina, där en stor del av min släkt bor, år 2006.

Florens eller Venedig eller Rom...en färd genom alperna upplever jag gärna igen. Kroatien...underbart!

Man vet aldrig var kosan styr. Ingenting är ju omöjligt och drömma kostar gratis!

Det spelar ingen roll...

Ute var det 28 minusgrader men så länge det finns värme inomhus och inombords spelar det ingen roll.
I går träffades familjen i mitt barndomshem i gamla Sävast, Boden, för att fira jul.

Bilen gick i strejk då jag och sonen skulle åka men tur var det att min kära bror kunde komma till undsättning och hämta oss.

God mat och dryck, julklappar åt barnen och några åt oss vuxna, glädje och skratt, krossade glas, tomtenissa, eftertänksamhet, sorg och saknad...en fin julafton med andra ord!

Min sambo fattades dock mig men någon måste ju arbeta även på jul...

God fortsättning till er alla och var rädda om varandra!

Jag blundar och minns...

Jag blundar och minns min barndoms jular.

Tänker på dagarna innan julafton då jag och min syster finkammade hela huset på jakt efter julklapparna och vi lyckades alltid hitta dem. Vi klöste upp tejpen försiktigt, försiktigt för att stilla vår nyfikenhet. Med hjärtat i halsgropen satte vi tillbaka tejpen så den passade med mönstret på julklappspappret...

Vi passade på när mamma och pappa åkte in och handlande, vilket de gjorde varje lördag klockan 10.00 och oftare dagarna innan jul för att fylla på det där sista.

Jag minns kvällen innan jul då vi inte kunde somna. "Sover du?" frågade vi varandra ett flertal tillfällen innan John Blund kom och då var nog klockan både ett och två på natten.

På julafton suckade och stönade pappa. Mamma var irriterad och lagade mat så svetten lackade. "Man ska alltid få svälta tills det är julmat sedan är man så mätt så man nästan kräks" muttrade han ofta. Ändå är jag fullt övertygad om att han älskade julen. Han sjöng julsånger som han tolkade på sitt egna lilla vis då han satt i pannrummet och fyllde på ved i pannan.

Granen var alltid hämtad från skogen. Det var pappas uppgift. Jag och syrran skrattar gott och hjärtligt åt designen, pappa hade en förmåga att hitta den magraste och mest ojämna gran som gick att uppbringa. Den såg aldrig ut som i amerikanska filmer, tjock och tät. Han vårdade den dock ömt, kände med fingret om den var utan vatten och den fick en sockerbit per dag.

Kommer ihåg då vi lekte i granen. Rådstjärnan speciellt. Det var en stjärna av halm som vi rådfrågade då tomtarna inte visste någon utväg i alla de äventyr de fick vara med om mellan grenarna i granen.

Pappa hämtade mormor som bodde 7 km från gamla Sävast där vi bodde. I lagom tid så vi alla hann sitta i lugn och ro och se Kalle Ankas jul. De två småretades alltid med varandra. Hon gillade inte när pappa fotograferade henne när hon plockade skäggstrån från hakan eller när hon höll på att ta fel på frukostflingorna och torrfodret till katta och fick höra detta många, många gånger efter det.

Mamma pendlade mellan köket och Kalle och fyllde på godisskålen vilken tömdes i rask takt.

Marschallerna skulle tändas på bron och sedan var det dags för pappa att gå och köpa tidningen.

Under följande juldagar var det så dags för släktkalas hos mormor. Mostrar, mågar, kusiner och tremänningar samlades i hennes tvåa på Prästholmen. Hon ansträngde sig alltid över att alla skulle trivas och vi fick absolut inte lämna matbordet förrän vi var proppmätta. Hon gjorde alltid ugnsomelett med svampstuvning och sufflé. Sufflén var hennes paradrätt. Hon var mån om att den skulle vara fluffig, var den inte det , ojade hon sig hela eftermiddagen. Wienernougaten stod alltid på vardagsrumsbordet.

De tiderna kommer aldrig mer igen. Mormor och pappa finns inte längre i livet men jag ler för mig själv varje gång jag tänker på detta.

"Kära regering. Överst på min önskelista står:"

Så kommer ännu ett varsel. Denna gång berör det 350 anställda hos Green Cargo lagom till jul.

Hur många av Sveriges arbetstagare drabbade av varsel i år? 11 000?

Var ligger acceptansnivån hos oss medborgare?

Hur lågt eller högt lägger regeringen ribban när det gäller ansvarstagandet av Sverige?

Är arbetslöshet lönsamt? Är människor i ekonomisk kris lönsamt? Är barnfattigdom lönsamt?

Människor har sannerligen blivit en handelsvara. Krisavtal tecknas där arbetarna får jobba lika mycket men för lägre lön. Alternativet är att bli uppsagd.

Många jobbar för företag som är beroende av anbud. En begränsad tid. I konkurrens med andra. Vad är det i prislappen man konkurrerar om? Billigaste arbetskraften? Låg arbetsmiljöbudget? Tidsbegränsade anställningar? Arbetsmarknadsåtgårder så som FAS 3, lönebidrag och nystartsjobb?

Det är inte okej. Familjen har samma antal munnar att mätta, prislappen på el, hyra, mat eller bensin har inte sänkts.

Visst finns alternativ till uppsägningar. Men vågar de som sitter i makten kika utanför den berömda lådan?


Kriser kan uppstå, javisst. Men vilka åtgärder sätts in dels för att förebygga kriser och dels för att lindra?

Tänk om det vore så lätt att ändra på detta som att skriva till tomten och få det där du önskade dig mest när du var liten...

Men det är ju inte så det fungerar. Att förändra kräver tid, tålamod, kunskap och ödmjukhet. Det kräver blod, svett och tårar.

Det kräver gemenskap och enighet bland oss arbetstagare. Det kräver klokskap och löften. Det kräver avtal. Demokratiska och solidariska avtal. För allas lika värde. För vi är inte starkare än vår svagaste länk.

Jag längtar efter valet 2014...

http://arbetet.se/2012/12/20/green-cargo-varslar-350-personer/

Dan före dan före dan före dopparedan...

Ute är 24 minusgrader och snön är en dryg halvmeter...inne lyser adventstjärnor och det är varmt och gött.
Familjen hostar, snorar och febrar och det blev burksoppa á la doomsday preppers till middag, Gulaschsoppa lagad av Felix.

På köksbänken väntar choklad, nougat, cornflakes, grädde, sirap, Dumlekolor, nötter, marshmallows och turkisk peppar på att bli julgottis.

Julklappar är införskaffade i den bitterljuva trängseln på stan, likt får som föses in i fållan, trängs folket in och ut ur shoppingcentren så att snurrportarna ständigt stannar.

Myspys på caféerna där det fikas efter varm choklad, kaffe och diverse gobullar. Stressade föräldrar som drar i barnen...skynda...skynda!

Tindrande ögon hos förväntansfulla barn...

Kärlekspar som kramas och håller handen på shoppingtur inför firandet av den första gemensamma julen.

Julen är en fin högtid. Det är en tid att tänka på nära och kära, de som finns i livet och de som gått bort. En tid att bry sig om. En tid att få umgås.

Det finns många som är ensamma vid jul, mot sin vilja. Det finns många barn som inte får lika många och dyra julklappar som sina klasskompisar, det finns barn som inga alls får.

Jag hoppas att vi föräldrar har vett att tona ner denna kommers just för dessa barns skull! De har inte valt att leva i fattigdom. Vi kan ha fokus på annat än julklappar under julen som kärlek och omtanke!

Peace and love.

Vem, om inte du och jag?

Vem ska stävja rasism, mobbing och utanförskap?  Vems är ansvaret att kunna skilja på rätt och fel? Barnens väl?
Vi kan säga: "Det är samhällets sak!" Men vem är samhället? Det är bland annat du och jag!

Om du ser eller hör något rasistiskt eller att någon blir kränkt, säger du till då? Har du modet och viljan? Törs du säga till? När du ser varningssignalerna, slår du larm?

Om du hör något i kön på Konsum eller på jobbet, på förskolan, i skolan eller på Facebook, har du nog med skinn på näsan att ifrågasätta?

Jag vill inte ge främlingsfientliga organisationer näring och föda deras argumentation för ett Sverige som de vill ha det. Jag vill inte föda mobbare och de som tycker sig ha rätt att kränka andra människor. Jag gillar olika och står för allas lika värde, vi behövs oavsett bakgrund och ryggsäck.

Jag hoppas jag uppfostrat min son till detsamma och att han rakryggad orkar stå emot när det bränner, när människor runt honom uttrycker sig rasistiskt och skyller arbetslöshet och bostadsbrist på utlänningar, invandrare och de som inte uppfyller samhällskriterierna för att vara närande utan hamnar i facket "tärande".

Jag hoppas att vi kan vara sakliga och lägga fram fakta där debatten uppstår, att vi håller fokus på vad som är rätt och fel utifrån våra värderingar.

Jag tror på människors mod och hoppas vi kan se ovanför "förbud" mot pepparkaksgubbar och vissa inslag i Kalle Anka på Julafton där vi ger näring åt makter som inte förtjänar dessa!

Underbara, helvetiska snö...

Äntligen har snön kommit till Luleå, Norrbotten.
Dålig sikt efter vägarna på grund av snörök och snöande, valkar i händerna av skottning, rimfrost i skägget och förfrysta händer...

...men vad gör väl det? Vintern här har sin charm, en charm jag inte skulle vilja vara utan. För vad slår känslan av att svettig efter ett pass med snöskottning eller efter en lång skotertur i skog och mark där fastkörning brukar höra till, få komma in och göra upp en eld i kamin, kasta av sig blöta kläder, koka gott kaffe och bara vara? Mest troligt inget.

Det är vackert i naturen. Snö som hänger från träd och tak, frostiga grenar efter temperaturväxling och se solen som kämpar, kämpar att kliva ovan horisonten så här års. Se och höra norrskenet. Känna snön knirra under fötterna. Se de kalla snöflingorna, var och en unik, glittra likt diamanter singla i luften för att sedan landa mjukt på marken för att skänka barnen glädje i lek och stoj.

Naturen och tillvaron lyses upp. Helt plötsligt går allt så mycket lättare. När jul och nyår har passerat är det vårsol och pimpelfiske att se fram emot.

Och inte att förglömma, som norrlänning är man så illa tvungen att gilla läget. Och det gör jag så gärna!

Life is wonderful!

Ett jädra skitgöra

Så går debatten om bristfällig städning av toaletter på ett sjukhus. Det är inte så svårt att räkna ut, det är ren matematik.

I detta fall kanske det handlar om dumsnålhet.

Ska färre personer göra fler personers arbete så får det konsekvenser. Det handlar om attityder. Var är arbetsmiljötänket? Förebyggande hälsoarbetet? Hur ska man som äldre lokalvårdare kunna undvika skador och stress? Vill man som arbetsgivare ha kontinuitet bland personal eller vill man ha en personalomsättning som heter duga?

 Jag får en bild av en scen ur Lorry, ni vet den där då Peter Dalle kommer med sprudlande idéer för att sedan få rulla ihop ritningarna, sätta dem under armen för att sedan säga: ”Tänkte inte på det…”

Jag efterlyser arbetsmiljökrav och krav på kollektivavtal i upphandlingar och vid utläggningar av entreprenad av kommuner och landsting. Det handlar mycket om politisk vilja att ställa dessa krav.

Det vore väl en kvalitetshöjning och kvalitetssäkring om något! Tänk att få skryta med att all personal som arbetar inom och på uppdrag av kommun och landsting omfattas av en trygg och säker arbetsmiljö och anställning!

Tidningen Arbetet och Martin Klepke gör en intressant artikel i frågan: http://arbetet.se/2012/12/13/rena-toaletter-bara-om-vi-betalar-for-det/

En ängel i vardagen

Jag känner en kvinna som skänker mig glädje.

Hon arbetar som kokerska, är i sina bästa år och hon är alldeles underbar.

För att beskriva henne och vad det är som gör henne till vardagsängel är inte svårt. Hon möter mig och hela hennes kropp ler, hon har humor, älskar att laga mat och baka. Hon bryr sig om andra och kämpar speciellt för människor som har utländsk bakgrund.

Hon ser för det mesta det positiva i saker som kan vara negativa och hon har styrkan att rycka på axlarna åt vissa människors taskiga attityder.

Som hon skämtsamt uttryckte det en gång: "Det lönar sig inte att gå i strid med en del. Jag säger ibland att jag är utlänning så jag förstår inte bättre, förstår de inte min sarkasm är det upp till dem!"

Hon värvar medlemmar som ingen annan och hon vill lära sig mer om facket. Hon räds inte av olika och låter inte språkbarriärer vara ett hinder, tvärtom! Det hon inte vet, tar hon reda på. Denna kvinna är absolut att räkna med!

Denna juvel är från Iran och vi kramas nästan varje gång vi ses. Hon ger mig energi och hon inspirerar mig.

Bokslut år 2012

Så reflekterar jag över det gågna året som jag brukar när nyåret närmar sig.
Detta år har varit väldigt händelserikt för min del.

Mitt uppdrag som inspiratör för lyssnare i LOs projekt Stora resan samt bloggare på hemsidan, tog sin ände i samband med LO kongressen i slutet på maj.
Med stående ovationer blev vi 15 inspiratörer avtackade av kongressdeltagare samt Vanja Lundby Wedin (fd ordförande för LO) och denna resa har varit oförglömlig.
Drygt 86 600 samtal utfördes totalt med människor, unga som gamla, om vad de tycker om facket, vilka frågor som ligger dem närmast om hjärtat och hur de vill att facket ska verka i framtiden. Ett av de roligaste och mest lärorika uppdrag jag haft! Jag har träffat och lärt känna en massa härliga människor och fått till mig massor av kloka synpunkter!

Sommaren och semestern tillbringade jag till största delen på bönpallen då jag under tre veckors tid reste 700 mil genom Europa med min sambo och ett till par på hoj.
Genom Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien, Slovenien, Italien, Österrike, Tyskland, Danmark och Sverige styrde kosan. Och upplevelserna var många.
Jag fick bl a se dödsolyckor efter vägen i Tyskland, förintelselägret Auschwitz som berörde mig otroligt, oförglömlig resa genom bergen med underbara landskap av solrosor och 40 graders hetta i Kroatien, svindlande utsikt och minusgrader i Alperna, prostitution av unga flickor och motorhaveri i samhällen man helst inte går ut i när mörkret faller i Östländerna, historia och astronomiska klockan samt klosteröl i Prag och sova på en underbar prästgård i Danmark. Helt underbar mat förutom första stoppet efter att ha bränt igenom Finland dag ett, då det blev en påse chips och jordnötter med mineralvatten som inmundigades i en loppstuga som det var 30 graders värme i samt i sällskap med nästan alla Finlands mygg och knott.
Packningen rymdes i 3 packväskor på hojen och fungerade ypperligt, det fanns dock inget utrymme till att ta med sig något från shopping...

Fullt upp med att strukturera upp och bygga nätverk samt jobba på i mitt uppdrag som regionalt skyddsombud inom vård och omsorg, personlig assistans, hemtjänst och behandlingshem. Nya människor, nya ärenden, framgångar och mindre framgångar. Nya förtroendevalda ombud och nya medlemmar.

Människor har blivit arbetslösa och illa behandlade. Politiska beslut och rapporter om negativa konsekvenser pga dessa har diskuterats, Jag har varit arg och ledsen. Jag har varit snäll och jag har varit obekväm. Framgångar i arbetsmiljöarbete, högre engagemang hos våra medlemmar och förtroendevalda på arbetsplatserna trots allt!

I början på året deltog jag på "Folkhälsostämman" och till min förvåning var jag den enda som representerade facket. Det var en hel del föreläsningar och en av dem handlade om hur ekonomin påverkar människors hälsa. Som ni förstår så är det rätt mycket! Att inte ha ekonomisk trygghet är bland det mest hälsovådliga som finns i vårt samhälle, då står närhet till grönområde flera pinnhål ner på stegen! Folkhälsa är ett ämne kommer jag att klösa tag i under 2013!

Vi har dragit igång After fack på min sektion och detta har sannerligen blivit en hit så långt! Sist kom det nästan 38 deltagare! After fack innebär att vi äter lite gott till en liten summa pengar (20:-) och har olika teman som deltagarna önskar. Vi på sektionen fixar maten och ser till att deltagarna har det så bra som möjligt och att personer de vill träffa, t e x politiker, får en inbjudan.
Idéen om After fack kommer från en kokerska som är medlem i Kommunal.
"Kan vi inte göra något roligt någon gång, typ After work, fast vi kan väl kalla det After fack?" sa hon när jag var och hälsade på arbetsplatsen.
Och visst kunde vi göra det!

För att sammanfatta året så har det varit tufft, lärorikt, roligt och frustrerande och himla roligt! Det lönar sig att lyssna, att vara envis, att se och uppleva elände tillika glädje. Det för nämligen alltid med sig något gott bara man fångar upp saker som händer och engagerade människor!

Så jag är rätt nöjd med året! I morgon är det Lucia och öppet hus på min sektion i Boden. Har ni vägarna förbi så är ni hjärtligt välkomna till Kommunal i Boden på Kungsgatan 32!
Peace and love!