Så kommer ännu ett varsel. Denna gång berör det 350 anställda hos Green Cargo lagom till jul.
Hur många av Sveriges arbetstagare drabbade av varsel i år? 11 000?
Var ligger acceptansnivån hos oss medborgare?
Hur lågt eller högt lägger regeringen ribban när det gäller ansvarstagandet av Sverige?
Är arbetslöshet lönsamt? Är människor i ekonomisk kris lönsamt? Är barnfattigdom lönsamt?
Människor har sannerligen blivit en handelsvara. Krisavtal tecknas där arbetarna får jobba lika mycket men för lägre lön. Alternativet är att bli uppsagd.
Många jobbar för företag som är beroende av anbud. En begränsad tid. I konkurrens med andra. Vad är det i prislappen man konkurrerar om? Billigaste arbetskraften? Låg arbetsmiljöbudget? Tidsbegränsade anställningar? Arbetsmarknadsåtgårder så som FAS 3, lönebidrag och nystartsjobb?
Det är inte okej. Familjen har samma antal munnar att mätta, prislappen på el, hyra, mat eller bensin har inte sänkts.
Visst finns alternativ till uppsägningar. Men vågar de som sitter i makten kika utanför den berömda lådan?
Kriser kan uppstå, javisst. Men vilka åtgärder sätts in dels för att förebygga kriser och dels för att lindra?
Tänk om det vore så lätt att ändra på detta som att skriva till tomten och få det där du önskade dig mest när du var liten...
Men det är ju inte så det fungerar. Att förändra kräver tid, tålamod, kunskap och ödmjukhet. Det kräver blod, svett och tårar.
Det kräver gemenskap och enighet bland oss arbetstagare. Det kräver klokskap och löften. Det kräver avtal. Demokratiska och solidariska avtal. För allas lika värde. För vi är inte starkare än vår svagaste länk.
Jag längtar efter valet 2014...
http://arbetet.se/2012/12/20/green-cargo-varslar-350-personer/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar