Slaktens och förnedringens minnesdag

Idag minns vi slakten på drygt sex miljoner människor. En del påstår att det totala antalet uppnådde till 17 miljoner människor. Män, kvinnor och barn.

Idag minns vi fångarna i koncentrationslägret Auschwitz befrielse för 69 år sedan.

Idag påminns vi om det hemska, ofattbara som hände i nazityskland. När nazisterna torterade, mördade, svalt och brände ihjäl människor. När de skändades levande som döda. När livet togs ifrån dem medan de levde. Människor som användes till experiment. Familjer som slets isär.
Barn som fick se sina föräldrar mördas, lemlästas, våldtagna. Barn som lemlästades, våldtogs, mördades.

För deras ursprung, för deras tro.

För deras familj, för deras vänner.

För deras handikapp, för deras sexuella läggning, för deras hudfärg.

En ledare som fick makten i ett Tyskland med instabil politisk ledning och svåra förhållanden fick folket med sig med hjälp av propaganda och våld.

En ledare som ogiltigförklarade Versaillesfreden, som vägrade betala krigsskadeståndet från första världskriget.

Ett land som styrdes av diktatur, där all politisk opposition förbjöds.

Ett land där barnen matades med denna propaganda i skolan. Ett land där radio, böcker, press, film och teater censurerades.

Ett land som där medborgarna levde i rädsla. Ett land som inte fick tycka vad de ville. Ett ofritt land.

En politik präglad av brutal förföljelse och diskriminering.

Den 27 januari år 1945 befriades de sista fångarna i koncentrations- och förintelselägret Auschwitz -Birkenau i Polen av sovjetiska trupper.

År 2005 deklarerade FN denna dag som Internationella Förintelsens minnesdag.

Förintelsen ska vi aldrig glömma.

Om detta må vi berätta. Om och om och om igen.

Värmande skyddsarbete i 36 minusgrader

I dag har jag färdats 20 mil i ett frostigt, underbart vackert Norrbotten.

Skyddsarbete med Arbetsmiljöverket har stått på agendan och jag har verkligen sett fram emot denna dag.

Det kändes lite osäkert om bilen skulle starta på morgonen då termometern visade -27 grader men den gick troget igång.

Jag är verkligen nöjd efter dagens insatser. De inspektörer från Arbetsmiljöverket som deltog i dagens sittning var mycket professionella. Lyhörda, kompetenta och tydliga.

Efter överenskommelser om det fortsatta arbetsmiljöarbetet reste jag hemåt med en känsla av att förbättringar kommer att ske.

Att moder natur bjöd på ett av de vackrare vykorten efter vägen gjorde inte saken sämre.

Jag kan inte låta bli att reflektera över den moderatledda regeringens mycket dåliga beslut gällande neddragningarna inom Arbetsmiljöverket. För Norrbotten innebär dessa att antalet inspektörer reduceras och att huvudkontoret flyttar till Umeå.

Vi skyddsombud tappar tillgång och närheten till utveckling, snabba insatser, råd och stöd vid bl a arbetsplatsolyckor, allvarliga tillbud och olyckor, åtgärder och skyddsstopp gällande arbetsmiljö.
Detsamma gäller för arbetsgivarna.

Jag gläds åt dagen idag, trots 36 minusgrader utanför arbetsplatsen. Jag kommer att göra vad jag kan för att få upp den goda arbetsmiljön på den politiska agendan igen!

Äntligen trygghetskrav i upphandling!

Facket har under lång tid krävt kollektivavtal då kommuner upphandlar.

Vi har fått avslag med motivationen att EU inte tillåter det.

Det är mycket glädjande att EU tydliggjort kommuners rätt att kräva sociala villkor, kollektivavtal, ekologisk mat till skolor och sjukhus.

Det är inte bara företag med ekonomiska resurser som ska ha möjlighet att vinna upphandlingar utan här riktar man fokus på trygghet för medborgarna och de anställda.

Medelstora och mindre företag bjuds också in i matchen. Lokala företag får möjlighet att vinna upphandlingar och det är mycket positivt för samhällsutvecklingen, bl a för glesbygdskommuner.

Detta är ett steg i rätt riktning.

Nu ser jag fram emot att samma krav får ställas gällande LOV (lagen om valfrihet) inom vård och omsorg. I dagsläget finns ingen rätt att ställa krav på sociala villkor, kollektivavtal eller miljö för huvudman, d v s kommuner och landsting. Facken har ingen förhandlingsrätt och ingen möjlighet att kräva trygghet för de anställda.

Jag väntar. Förhoppningsfull.

Visst lönar sig heltidsanställningar!

Ungefär var tredje kvinna och var tionde man jobbar deltid.
Nästan 207 000 kvinnor och 71 000 män skulle vilja jobba heltid.
De arbetar deltid för att lämpligt heltidsarbete saknas. De är ofrivilligt deltidsarbetslösa.

År 2005 var antalet deltidsarbetslösa 248 000 och år 2012 ökade antalet till 305 000 personer. Av dessa var 58% kvinnor.

Inom arbetaryrkena är skillanden mellan kvinnors och mäns deltidsarbetande allra högst; kvinnor 42,4% och män deltidsarbetar 12,3%. LOs medlemmar.

Om kvinnor hade haft samma sysselsättningsgrad som män, skulle ca 150 000 fler kvinnor vara i arbete.

Kvinnor förvärvsarbetar inte på samma villkor som män. Det innebär att vi har inte samma förutsättningar att forma våra liv och samhället på lika villkor som män.

Kvinnodominerande branscher har genomgående lägre lön än män. Det är betydligt fler kvinnor än män som har utrygga anställningar som daglönare och visstidsanställningar.

Det är också kvinnorna som är föräldralediga i högre utsträckning.

Detta i sin tur innebär att kvinnor får lägre pension och lägre ersättning vid sjukdom och lägre föräldrapenning.

Att arbeta heltid lönar sig. Dels sparar arbetsgivare pengar eftersom vikarie- och övertidskostnader minskar.
Sedan höjs kvalitéten i verksamheter och företag eftersom kontinuiteten blir bättre och samordningsvinster gällande utbildning och kompetenshöjning kan göras. Arbetet kan planeras bättre och de anställda fåt förutsättningar till att ta ett större ansvar.

Gör arbetsgivarna rätt satsingar på bemanning, minskar arbetskraftskostnader i form av vikarier.
Vid heltidsanställningar kan arbetsmiljöarbetet bedrivas på ett effektivare sätt och personalen är delaktiga och kan påverka.
Sjuktalen minskar och personalomsättningen lägre.
Frisktalen ökar.
http://arbetet.se/2008/08/12/rtt-till-heltid-kan-vara-lnsamt/

Trots detta hävdar Svenskt Näringsliv att rätt till heltid ger färre jobb.
Ett av argumenten är att ungdomar blir utestängda från arbetsmarknaden.
http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/ratt_till_heltid/ratt-till-heltid-ger-farre-jobb_107078.html

Hur tänkte man nu? På vilket sätt skulle det stänga ute ungdomar?

Det är lätt att tänka kortsiktigt.

Vad händer om man inte klarar sig på sin lön? Jo, människor tvingas flytta för att söka arbete i andra kommuner. Det i sin tur innebär lägre skatteintäkter för kommunerna och lägre konsumtion för handeln.
Fastighetsmarknaden blir lidande och företag riskerar att gå omkull. Det föds färre barn och skolor riskerar att läggas ner.
Det blir mindre pengar till offentlig sektor.
Vägar och underhåll försämras.
Kulturen i städer blir svår att upprätthålla.
Folkhälsan försämras ytterligare.

Så vill vi väl inte ha det?

Det handla om att göra kloka investeringar i arbeten. Heltidsarbeten och tillsvidareanställningar som människor kan leva på.

Det är så vi minskar utanförskap och fattigdom.
Det är så vi får en utveckling i samhället!

Så skapa heltidsanställningar, både för män och kvinnor. Det är år 2013. Vi lever inte på stenåldern längre!

Vi har lämnat neanderthaleran och vill inte dit igen!

Varför välja bort utveckling och hälsa?

Jag förundras över arbetsgivare som inte vill teckna kollektivavtal, förhandla eller följa arbetsmiljölagen.

Jag förundras över politiker som väljer att dra ned Arbetsmiljöverkets resurser, avpolletera forskningen på arbetsmiljö och hälsa och omintetgöra stödet till företagshälsovård.
Politiker som försämrar a-kassa, sjukförsäkring och den offentliga sektorns ekonomi.
Politiker som lutar sig bakåt och pillar sig i naveln medan arbetsmarknaden är under all kritik, medan kvinnor får lägre lön, deltidsarbetar och arbetar delade turer på grund av kön.

När människor är daglönare.

När människor provanställs hos en annan arbetsgivare trots att de yrkesarbetat i samma bransch i många år, på timtid.

Jag förundras över den elitistiska ursållningen av arbetskraft.

Jag förundras över det utbildningsutbud som finns (eller inte finns) som inte är tillgängligt för alla.

Varför väljer man dessa alternativ?

När samverkan, överenskommelser och en god arbetsmiljö och hälsa främjar företag, kommuner, landsting och dess verksamheter?

När delaktighet och påverkansmöjlighet får människor att växa?

När det gynnar folkhälsa?

När det skapar framtidstro och trygghet?

När trygghet, delaktighet, en god hälsa, utveckling och konitnuitet bland personalen är en konkurrenskraft på arbetsmarknaden?

När en god hälsa främjar samhällsekonomin?

Då vi kan bygga ett Sverige för alla, oavsett kön, handikapp, etnicitet, ålder, var man än bor i vårt vackra avlånga land.

Jag bara undrar...varför?