Idag minns vi slakten på drygt sex miljoner människor. En del påstår att det totala antalet uppnådde till 17 miljoner människor. Män, kvinnor och barn.
Idag minns vi fångarna i koncentrationslägret Auschwitz befrielse för 69 år sedan.
Idag påminns vi om det hemska, ofattbara som hände i nazityskland. När nazisterna torterade, mördade, svalt och brände ihjäl människor. När de skändades levande som döda. När livet togs ifrån dem medan de levde. Människor som användes till experiment. Familjer som slets isär.
Barn som fick se sina föräldrar mördas, lemlästas, våldtagna. Barn som lemlästades, våldtogs, mördades.
För deras ursprung, för deras tro.
För deras familj, för deras vänner.
För deras handikapp, för deras sexuella läggning, för deras hudfärg.
En ledare som fick makten i ett Tyskland med instabil politisk ledning och svåra förhållanden fick folket med sig med hjälp av propaganda och våld.
En ledare som ogiltigförklarade Versaillesfreden, som vägrade betala krigsskadeståndet från första världskriget.
Ett land som styrdes av diktatur, där all politisk opposition förbjöds.
Ett land där barnen matades med denna propaganda i skolan. Ett land där radio, böcker, press, film och teater censurerades.
Ett land som där medborgarna levde i rädsla. Ett land som inte fick tycka vad de ville. Ett ofritt land.
En politik präglad av brutal förföljelse och diskriminering.
Den 27 januari år 1945 befriades de sista fångarna i koncentrations- och förintelselägret Auschwitz -Birkenau i Polen av sovjetiska trupper.
År 2005 deklarerade FN denna dag som Internationella Förintelsens minnesdag.
Förintelsen ska vi aldrig glömma.
Om detta må vi berätta. Om och om och om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar