Jag förundras över arbetsgivare som inte vill teckna kollektivavtal, förhandla eller följa arbetsmiljölagen.
Jag förundras över politiker som väljer att dra ned Arbetsmiljöverkets resurser, avpolletera forskningen på arbetsmiljö och hälsa och omintetgöra stödet till företagshälsovård.
Politiker som försämrar a-kassa, sjukförsäkring och den offentliga sektorns ekonomi.
Politiker som lutar sig bakåt och pillar sig i naveln medan arbetsmarknaden är under all kritik, medan kvinnor får lägre lön, deltidsarbetar och arbetar delade turer på grund av kön.
När människor är daglönare.
När människor provanställs hos en annan arbetsgivare trots att de yrkesarbetat i samma bransch i många år, på timtid.
Jag förundras över den elitistiska ursållningen av arbetskraft.
Jag förundras över det utbildningsutbud som finns (eller inte finns) som inte är tillgängligt för alla.
Varför väljer man dessa alternativ?
När samverkan, överenskommelser och en god arbetsmiljö och hälsa främjar företag, kommuner, landsting och dess verksamheter?
När delaktighet och påverkansmöjlighet får människor att växa?
När det gynnar folkhälsa?
När det skapar framtidstro och trygghet?
När trygghet, delaktighet, en god hälsa, utveckling och konitnuitet bland personalen är en konkurrenskraft på arbetsmarknaden?
När en god hälsa främjar samhällsekonomin?
Då vi kan bygga ett Sverige för alla, oavsett kön, handikapp, etnicitet, ålder, var man än bor i vårt vackra avlånga land.
Jag bara undrar...varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar