Kvalitetssäkra genom kollektivavtal!

Jag läser att 68 av 140 auktoriserade hemtjänstföretag i Stockholm har tecknat kollektivavtal med facket.
http://www.dn.se/sthlm/hemtjanstforetag-saknar-kollektivavtal
Jag undrar varför?

Det finns många fördelar för arbetsgivare som tecknar kollektivavtal med facket!

Arbetsgivare garanteras arbetsfred och arbetstagarna får inflytande genom förhandlingar, möjlighet att teckna samverkansavtal finns.

Istället för strejk sätter sig arbetsgivare och fack ned vid förhandlingsbordet.

Arbetsgivarna får kontinuitet bland de anställda vilket innebär en vinst då denna kan kompetenshöja och spetsutbilda personal, personalen trivs, är engagerade och friska. De bidrar med synpunkter som förbättrar företaget och verksamheten då de får insyn.

Kollektivavtal reglerar också lönen, sjuk- och arbetsskadeförsäkringar samt pensionen för de anställda. Arbetsgivare som tecknar avtal får ofta rabatt i dessa försäkringar.

Möjlighet att förbättra arbetsrättslagar sker. Fack och arbetsgivare kan komma överens om att branschanpassa kollektivavtalen utifrån olika förutsättningar och villkor för arbetsgivarna.

Arbetsgivarna får dessutom facket som samarbetspartner! Arbetsgivare som har ett gott samarbete med facket har ofta framgång. De anställda trivs, har en bra arbetsmiljö och rekommenderar andra företaget de jobbar för.

Trygghet och inflytande för de anställda bidrar till tillväxt och stabilitet och därmed blir svensk ekonomi konkurrenskraftig!

Alltså, kollektivavtal ger: vinna-vinna-vinna situation! För arbetsgivare, för anställda och för hela Sverige!

Drömmar om nya upplevelser...

Jag har en ny GPS. Kartor över europa ingår. Jag väntar på att få uppdatera dessa men hemsidan ligger nere...

Så har reslängan väckts. Semestern sommaren 2012 resulterade i 700 mil på bönpallen genom europa i 3 veckor och nu drömmer jag och längtar efter vad sommaren 2013 ska bjuda på.

Skulle vara underbart att få hälsa på släkten i Italien igen men då måste jag lära mig italienska först nu när inte pappa finns längre. Jag var på Sicilien i fjol och Trieste, Aurisina, där en stor del av min släkt bor, år 2006.

Florens eller Venedig eller Rom...en färd genom alperna upplever jag gärna igen. Kroatien...underbart!

Man vet aldrig var kosan styr. Ingenting är ju omöjligt och drömma kostar gratis!

Det spelar ingen roll...

Ute var det 28 minusgrader men så länge det finns värme inomhus och inombords spelar det ingen roll.
I går träffades familjen i mitt barndomshem i gamla Sävast, Boden, för att fira jul.

Bilen gick i strejk då jag och sonen skulle åka men tur var det att min kära bror kunde komma till undsättning och hämta oss.

God mat och dryck, julklappar åt barnen och några åt oss vuxna, glädje och skratt, krossade glas, tomtenissa, eftertänksamhet, sorg och saknad...en fin julafton med andra ord!

Min sambo fattades dock mig men någon måste ju arbeta även på jul...

God fortsättning till er alla och var rädda om varandra!

Jag blundar och minns...

Jag blundar och minns min barndoms jular.

Tänker på dagarna innan julafton då jag och min syster finkammade hela huset på jakt efter julklapparna och vi lyckades alltid hitta dem. Vi klöste upp tejpen försiktigt, försiktigt för att stilla vår nyfikenhet. Med hjärtat i halsgropen satte vi tillbaka tejpen så den passade med mönstret på julklappspappret...

Vi passade på när mamma och pappa åkte in och handlande, vilket de gjorde varje lördag klockan 10.00 och oftare dagarna innan jul för att fylla på det där sista.

Jag minns kvällen innan jul då vi inte kunde somna. "Sover du?" frågade vi varandra ett flertal tillfällen innan John Blund kom och då var nog klockan både ett och två på natten.

På julafton suckade och stönade pappa. Mamma var irriterad och lagade mat så svetten lackade. "Man ska alltid få svälta tills det är julmat sedan är man så mätt så man nästan kräks" muttrade han ofta. Ändå är jag fullt övertygad om att han älskade julen. Han sjöng julsånger som han tolkade på sitt egna lilla vis då han satt i pannrummet och fyllde på ved i pannan.

Granen var alltid hämtad från skogen. Det var pappas uppgift. Jag och syrran skrattar gott och hjärtligt åt designen, pappa hade en förmåga att hitta den magraste och mest ojämna gran som gick att uppbringa. Den såg aldrig ut som i amerikanska filmer, tjock och tät. Han vårdade den dock ömt, kände med fingret om den var utan vatten och den fick en sockerbit per dag.

Kommer ihåg då vi lekte i granen. Rådstjärnan speciellt. Det var en stjärna av halm som vi rådfrågade då tomtarna inte visste någon utväg i alla de äventyr de fick vara med om mellan grenarna i granen.

Pappa hämtade mormor som bodde 7 km från gamla Sävast där vi bodde. I lagom tid så vi alla hann sitta i lugn och ro och se Kalle Ankas jul. De två småretades alltid med varandra. Hon gillade inte när pappa fotograferade henne när hon plockade skäggstrån från hakan eller när hon höll på att ta fel på frukostflingorna och torrfodret till katta och fick höra detta många, många gånger efter det.

Mamma pendlade mellan köket och Kalle och fyllde på godisskålen vilken tömdes i rask takt.

Marschallerna skulle tändas på bron och sedan var det dags för pappa att gå och köpa tidningen.

Under följande juldagar var det så dags för släktkalas hos mormor. Mostrar, mågar, kusiner och tremänningar samlades i hennes tvåa på Prästholmen. Hon ansträngde sig alltid över att alla skulle trivas och vi fick absolut inte lämna matbordet förrän vi var proppmätta. Hon gjorde alltid ugnsomelett med svampstuvning och sufflé. Sufflén var hennes paradrätt. Hon var mån om att den skulle vara fluffig, var den inte det , ojade hon sig hela eftermiddagen. Wienernougaten stod alltid på vardagsrumsbordet.

De tiderna kommer aldrig mer igen. Mormor och pappa finns inte längre i livet men jag ler för mig själv varje gång jag tänker på detta.

"Kära regering. Överst på min önskelista står:"

Så kommer ännu ett varsel. Denna gång berör det 350 anställda hos Green Cargo lagom till jul.

Hur många av Sveriges arbetstagare drabbade av varsel i år? 11 000?

Var ligger acceptansnivån hos oss medborgare?

Hur lågt eller högt lägger regeringen ribban när det gäller ansvarstagandet av Sverige?

Är arbetslöshet lönsamt? Är människor i ekonomisk kris lönsamt? Är barnfattigdom lönsamt?

Människor har sannerligen blivit en handelsvara. Krisavtal tecknas där arbetarna får jobba lika mycket men för lägre lön. Alternativet är att bli uppsagd.

Många jobbar för företag som är beroende av anbud. En begränsad tid. I konkurrens med andra. Vad är det i prislappen man konkurrerar om? Billigaste arbetskraften? Låg arbetsmiljöbudget? Tidsbegränsade anställningar? Arbetsmarknadsåtgårder så som FAS 3, lönebidrag och nystartsjobb?

Det är inte okej. Familjen har samma antal munnar att mätta, prislappen på el, hyra, mat eller bensin har inte sänkts.

Visst finns alternativ till uppsägningar. Men vågar de som sitter i makten kika utanför den berömda lådan?


Kriser kan uppstå, javisst. Men vilka åtgärder sätts in dels för att förebygga kriser och dels för att lindra?

Tänk om det vore så lätt att ändra på detta som att skriva till tomten och få det där du önskade dig mest när du var liten...

Men det är ju inte så det fungerar. Att förändra kräver tid, tålamod, kunskap och ödmjukhet. Det kräver blod, svett och tårar.

Det kräver gemenskap och enighet bland oss arbetstagare. Det kräver klokskap och löften. Det kräver avtal. Demokratiska och solidariska avtal. För allas lika värde. För vi är inte starkare än vår svagaste länk.

Jag längtar efter valet 2014...

http://arbetet.se/2012/12/20/green-cargo-varslar-350-personer/

Dan före dan före dan före dopparedan...

Ute är 24 minusgrader och snön är en dryg halvmeter...inne lyser adventstjärnor och det är varmt och gött.
Familjen hostar, snorar och febrar och det blev burksoppa á la doomsday preppers till middag, Gulaschsoppa lagad av Felix.

På köksbänken väntar choklad, nougat, cornflakes, grädde, sirap, Dumlekolor, nötter, marshmallows och turkisk peppar på att bli julgottis.

Julklappar är införskaffade i den bitterljuva trängseln på stan, likt får som föses in i fållan, trängs folket in och ut ur shoppingcentren så att snurrportarna ständigt stannar.

Myspys på caféerna där det fikas efter varm choklad, kaffe och diverse gobullar. Stressade föräldrar som drar i barnen...skynda...skynda!

Tindrande ögon hos förväntansfulla barn...

Kärlekspar som kramas och håller handen på shoppingtur inför firandet av den första gemensamma julen.

Julen är en fin högtid. Det är en tid att tänka på nära och kära, de som finns i livet och de som gått bort. En tid att bry sig om. En tid att få umgås.

Det finns många som är ensamma vid jul, mot sin vilja. Det finns många barn som inte får lika många och dyra julklappar som sina klasskompisar, det finns barn som inga alls får.

Jag hoppas att vi föräldrar har vett att tona ner denna kommers just för dessa barns skull! De har inte valt att leva i fattigdom. Vi kan ha fokus på annat än julklappar under julen som kärlek och omtanke!

Peace and love.

Vem, om inte du och jag?

Vem ska stävja rasism, mobbing och utanförskap?  Vems är ansvaret att kunna skilja på rätt och fel? Barnens väl?
Vi kan säga: "Det är samhällets sak!" Men vem är samhället? Det är bland annat du och jag!

Om du ser eller hör något rasistiskt eller att någon blir kränkt, säger du till då? Har du modet och viljan? Törs du säga till? När du ser varningssignalerna, slår du larm?

Om du hör något i kön på Konsum eller på jobbet, på förskolan, i skolan eller på Facebook, har du nog med skinn på näsan att ifrågasätta?

Jag vill inte ge främlingsfientliga organisationer näring och föda deras argumentation för ett Sverige som de vill ha det. Jag vill inte föda mobbare och de som tycker sig ha rätt att kränka andra människor. Jag gillar olika och står för allas lika värde, vi behövs oavsett bakgrund och ryggsäck.

Jag hoppas jag uppfostrat min son till detsamma och att han rakryggad orkar stå emot när det bränner, när människor runt honom uttrycker sig rasistiskt och skyller arbetslöshet och bostadsbrist på utlänningar, invandrare och de som inte uppfyller samhällskriterierna för att vara närande utan hamnar i facket "tärande".

Jag hoppas att vi kan vara sakliga och lägga fram fakta där debatten uppstår, att vi håller fokus på vad som är rätt och fel utifrån våra värderingar.

Jag tror på människors mod och hoppas vi kan se ovanför "förbud" mot pepparkaksgubbar och vissa inslag i Kalle Anka på Julafton där vi ger näring åt makter som inte förtjänar dessa!

Underbara, helvetiska snö...

Äntligen har snön kommit till Luleå, Norrbotten.
Dålig sikt efter vägarna på grund av snörök och snöande, valkar i händerna av skottning, rimfrost i skägget och förfrysta händer...

...men vad gör väl det? Vintern här har sin charm, en charm jag inte skulle vilja vara utan. För vad slår känslan av att svettig efter ett pass med snöskottning eller efter en lång skotertur i skog och mark där fastkörning brukar höra till, få komma in och göra upp en eld i kamin, kasta av sig blöta kläder, koka gott kaffe och bara vara? Mest troligt inget.

Det är vackert i naturen. Snö som hänger från träd och tak, frostiga grenar efter temperaturväxling och se solen som kämpar, kämpar att kliva ovan horisonten så här års. Se och höra norrskenet. Känna snön knirra under fötterna. Se de kalla snöflingorna, var och en unik, glittra likt diamanter singla i luften för att sedan landa mjukt på marken för att skänka barnen glädje i lek och stoj.

Naturen och tillvaron lyses upp. Helt plötsligt går allt så mycket lättare. När jul och nyår har passerat är det vårsol och pimpelfiske att se fram emot.

Och inte att förglömma, som norrlänning är man så illa tvungen att gilla läget. Och det gör jag så gärna!

Life is wonderful!

Ett jädra skitgöra

Så går debatten om bristfällig städning av toaletter på ett sjukhus. Det är inte så svårt att räkna ut, det är ren matematik.

I detta fall kanske det handlar om dumsnålhet.

Ska färre personer göra fler personers arbete så får det konsekvenser. Det handlar om attityder. Var är arbetsmiljötänket? Förebyggande hälsoarbetet? Hur ska man som äldre lokalvårdare kunna undvika skador och stress? Vill man som arbetsgivare ha kontinuitet bland personal eller vill man ha en personalomsättning som heter duga?

 Jag får en bild av en scen ur Lorry, ni vet den där då Peter Dalle kommer med sprudlande idéer för att sedan få rulla ihop ritningarna, sätta dem under armen för att sedan säga: ”Tänkte inte på det…”

Jag efterlyser arbetsmiljökrav och krav på kollektivavtal i upphandlingar och vid utläggningar av entreprenad av kommuner och landsting. Det handlar mycket om politisk vilja att ställa dessa krav.

Det vore väl en kvalitetshöjning och kvalitetssäkring om något! Tänk att få skryta med att all personal som arbetar inom och på uppdrag av kommun och landsting omfattas av en trygg och säker arbetsmiljö och anställning!

Tidningen Arbetet och Martin Klepke gör en intressant artikel i frågan: http://arbetet.se/2012/12/13/rena-toaletter-bara-om-vi-betalar-for-det/

En ängel i vardagen

Jag känner en kvinna som skänker mig glädje.

Hon arbetar som kokerska, är i sina bästa år och hon är alldeles underbar.

För att beskriva henne och vad det är som gör henne till vardagsängel är inte svårt. Hon möter mig och hela hennes kropp ler, hon har humor, älskar att laga mat och baka. Hon bryr sig om andra och kämpar speciellt för människor som har utländsk bakgrund.

Hon ser för det mesta det positiva i saker som kan vara negativa och hon har styrkan att rycka på axlarna åt vissa människors taskiga attityder.

Som hon skämtsamt uttryckte det en gång: "Det lönar sig inte att gå i strid med en del. Jag säger ibland att jag är utlänning så jag förstår inte bättre, förstår de inte min sarkasm är det upp till dem!"

Hon värvar medlemmar som ingen annan och hon vill lära sig mer om facket. Hon räds inte av olika och låter inte språkbarriärer vara ett hinder, tvärtom! Det hon inte vet, tar hon reda på. Denna kvinna är absolut att räkna med!

Denna juvel är från Iran och vi kramas nästan varje gång vi ses. Hon ger mig energi och hon inspirerar mig.

Bokslut år 2012

Så reflekterar jag över det gågna året som jag brukar när nyåret närmar sig.
Detta år har varit väldigt händelserikt för min del.

Mitt uppdrag som inspiratör för lyssnare i LOs projekt Stora resan samt bloggare på hemsidan, tog sin ände i samband med LO kongressen i slutet på maj.
Med stående ovationer blev vi 15 inspiratörer avtackade av kongressdeltagare samt Vanja Lundby Wedin (fd ordförande för LO) och denna resa har varit oförglömlig.
Drygt 86 600 samtal utfördes totalt med människor, unga som gamla, om vad de tycker om facket, vilka frågor som ligger dem närmast om hjärtat och hur de vill att facket ska verka i framtiden. Ett av de roligaste och mest lärorika uppdrag jag haft! Jag har träffat och lärt känna en massa härliga människor och fått till mig massor av kloka synpunkter!

Sommaren och semestern tillbringade jag till största delen på bönpallen då jag under tre veckors tid reste 700 mil genom Europa med min sambo och ett till par på hoj.
Genom Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien, Kroatien, Slovenien, Italien, Österrike, Tyskland, Danmark och Sverige styrde kosan. Och upplevelserna var många.
Jag fick bl a se dödsolyckor efter vägen i Tyskland, förintelselägret Auschwitz som berörde mig otroligt, oförglömlig resa genom bergen med underbara landskap av solrosor och 40 graders hetta i Kroatien, svindlande utsikt och minusgrader i Alperna, prostitution av unga flickor och motorhaveri i samhällen man helst inte går ut i när mörkret faller i Östländerna, historia och astronomiska klockan samt klosteröl i Prag och sova på en underbar prästgård i Danmark. Helt underbar mat förutom första stoppet efter att ha bränt igenom Finland dag ett, då det blev en påse chips och jordnötter med mineralvatten som inmundigades i en loppstuga som det var 30 graders värme i samt i sällskap med nästan alla Finlands mygg och knott.
Packningen rymdes i 3 packväskor på hojen och fungerade ypperligt, det fanns dock inget utrymme till att ta med sig något från shopping...

Fullt upp med att strukturera upp och bygga nätverk samt jobba på i mitt uppdrag som regionalt skyddsombud inom vård och omsorg, personlig assistans, hemtjänst och behandlingshem. Nya människor, nya ärenden, framgångar och mindre framgångar. Nya förtroendevalda ombud och nya medlemmar.

Människor har blivit arbetslösa och illa behandlade. Politiska beslut och rapporter om negativa konsekvenser pga dessa har diskuterats, Jag har varit arg och ledsen. Jag har varit snäll och jag har varit obekväm. Framgångar i arbetsmiljöarbete, högre engagemang hos våra medlemmar och förtroendevalda på arbetsplatserna trots allt!

I början på året deltog jag på "Folkhälsostämman" och till min förvåning var jag den enda som representerade facket. Det var en hel del föreläsningar och en av dem handlade om hur ekonomin påverkar människors hälsa. Som ni förstår så är det rätt mycket! Att inte ha ekonomisk trygghet är bland det mest hälsovådliga som finns i vårt samhälle, då står närhet till grönområde flera pinnhål ner på stegen! Folkhälsa är ett ämne kommer jag att klösa tag i under 2013!

Vi har dragit igång After fack på min sektion och detta har sannerligen blivit en hit så långt! Sist kom det nästan 38 deltagare! After fack innebär att vi äter lite gott till en liten summa pengar (20:-) och har olika teman som deltagarna önskar. Vi på sektionen fixar maten och ser till att deltagarna har det så bra som möjligt och att personer de vill träffa, t e x politiker, får en inbjudan.
Idéen om After fack kommer från en kokerska som är medlem i Kommunal.
"Kan vi inte göra något roligt någon gång, typ After work, fast vi kan väl kalla det After fack?" sa hon när jag var och hälsade på arbetsplatsen.
Och visst kunde vi göra det!

För att sammanfatta året så har det varit tufft, lärorikt, roligt och frustrerande och himla roligt! Det lönar sig att lyssna, att vara envis, att se och uppleva elände tillika glädje. Det för nämligen alltid med sig något gott bara man fångar upp saker som händer och engagerade människor!

Så jag är rätt nöjd med året! I morgon är det Lucia och öppet hus på min sektion i Boden. Har ni vägarna förbi så är ni hjärtligt välkomna till Kommunal i Boden på Kungsgatan 32!
Peace and love!

Internationella kvinnofridsdagen.

I dag 25 november är det Internationella Kvinnofridsdagen.

Dagen är instiftad av FN för att belysa de stora problem som våld mot kvinnor innebär för såväl enskilda kvinnor, barn och närstående som för samhället.

Lite svensk historia:
Kvinnofridslagen instiftades redan på 1200-talet av Birger Jarl.
Den person som bröt mot Kvinnofridslagen fick antingen dödsstraff eller 40 marks i dagsböter.

År 1864 avskaffades hustruagan.

År 1920 upphävs makes målmanskap och husbondsvälde över hustrun och även den gifta kvinnan blir myndig.

Enligt Brottsofferrådets statistik så gjordes 28 000 anmälningar år 2011 gällande misshandel av kvinnor som fyllt 18 år. Det är främst ensamstående kvinnor som utsätts för våld i nära relationer samt kvinnor som blir utsatta för våld i yrkeslivet. Mörkertalet är stort eftersom gärningsmännen är närstående. 85% av alla misstänkta är män.

Vem minns inte Fadime Sahindal som mördades den 21 januari år 2002 av hennes far? Hennes "brott" var att hon hade en svensk pojkvän.

Regeringen har antagit en handlingsplan för mäns våld mot kvinnor och insatser ska göras under år 2011-2014. Insatser som:

nationell mobilisering och samordning av arbetet,

åtgärder mot sexuellt våld,

stärkt förebyggande arbete samt skydd av och stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld,

förebyggande och bekämpande av hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive äktenskap mot en parts vilja,

förebyggande insatser riktade till män, och

insatser mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Men sedan då? Hur ser det ut i samhället för kvinnor som blivit utsatta för våld? Hur ser det ut med jämställdheten? Har kvinnor ekonomisk trygghet att falla tillbaka på om de blir sjukskrivna? Får kvinnor rätt vård, stöd och hjälp om de blir utsatt för mäns kriminalitet?

Mäns våld mot kvinnor är inte acceptabelt. Det är en brottslig handling. Punkt.


Varför sker det då i vårt samhälle? År 2012?
Vad finns det för attityder? Är det okej att vara nedlåtande mot tjejer och kalla dem "hora"? Vems är ansvaret att lära våra söner om rätt och fel? Vems är ansvaret att stärka våra döttrar? Jo, det är ditt och mitt!

Hur går det med politikens, kommunernas och arbetsgivarnas jämställdhetsarbete? Arbetas det aktivt med denna fråga? Når man framgång? På allas lika villkor? Allas lika värde?

Arbetsmiljöverket genomlyser kvinnors arbetsmiljö och deras uppdrag går ut på att öka kunskapen om hur kvinnor har det på jobbet. De vill att arbetsgivare ska undersöka om det finns faktorer i arbetsmiljön som gör att kvinnor blir sjuka, och i så fall göra något åt dem.
Uppdraget pågår t o m år 2015.

Det finns mycket att jobba med när det gäller allas lika värde. Löner för kvinnodominerande yrken ska höjas. Kvinnor ska in i styrelser och på andra beslutsfattande poster. Arbetsskador ska hanteras likvärdigt, oavsett om man är man eller kvinna som drabbas. Arbetsmiljön ska förbättras för kvinnor. Pensioner och försäkringar ska vara på lika villkor, oavsett om man är man eller kvinna.

Ibland funderar jag över varför det överhuvudtaget finns skillnader...kan det bero på att det är män som fattar beslut där skillnader finns...är normerna i samhället anpassade efter män?

Nä hörni, vi har en bra bit på vägen att vandra innan jämställdheten lyser med sin närvaro.

Det krävs två för att dansa tango...

Kommunal har sagt upp samverkansavtalet med Luleå kommun.

Detta på grund av en rad händelser som t e x varningar, uppsägningar, ensidiga beslut från arbetsgivaren utan att ha en dialog med facken.

Ett samverkansavtal ska utmynna i samverkan. Medarbetarna ska kunna påverka beslut och vara delaktiga inför dessa. Arbetsmiljön ska säkerställas och det är arbetsplatserna och medarbetarna som är i fokus.

Det är ett nederlag att mista samverkan för samverkan är bra. Men det ska fungera mellan parterna.

Nordnytt visar ett inslag ikväll som handlar om en medlem som blev uppsagd såsom berättade för arbetsgivaren att hon hade ADHD. Detta strider mot det mesta.
Hon säger att hon med flera är nöjd med fackets beslut att säga upp avtalet. De känner stöd.

Om man blir trampad på tårna och inte har en partner som tar emot en i tangons dansvirvlar så måste man tacka för sig och lämna dansgolvet.

Detta har facket nu gjort.

Att välja mellan pest eller kolera?

Det är väl få som undgått SAS-krisen.
Konkursen knackar på dörren och förhandlingar med facken pågår.

Ska de anställda gå med på sänkta löner och/eller sänkta sysselsättningsgrader eller ska de bli arbetslösa?

Ibland är det bättre att bli uppsagd istället för att gå ned i inkomst. Bl a a-kassa och sjukpenninggrundande inkomst baseras på lönen och det får konsekvenser för den enskilde om man t e x blir sjuk, arbetslös eller föräldraledig.

Det är ju bara att hoppas på att de har bra avtals- och medlemsförsäkringar och att alla är medlemmar både i facket och a-kassan.


Eller så går man med på kraven. Man har ju ändå ett arbete kvar. För en tid iallafall. För hur länge vet ju ingen.

Hur man än vänder och vrider på saken får alltid varsel och uppsägningar hemska konsekvenser. För den enskilde och deras familjer, för samhället, för kommunen.


Och jag ska snart ut och flyga. Med vilket bolag återstår att se.

Jag hoppas att det löser sig och att facken med dess medlemmar orkar hålla ut! Kämpa på!

Jag är besviken!

Tänk dig att du har ständig värk i kroppen. Du är opererad utan lyckat resultat. Du kan inte sova på grund av värken. Du får starka sömn- och värktablettersom gör att du blir dåsig och har svårt att koncentrera dig på ditt arbete.

Du har 5 barn som kräver engagemang, några av dessa har det svårt i skolan. Den du lever med mår inte bra och behöver stöd och hjälp.

Du är sjukskriven 50% och stundtals heltid. Du har diagnosen depression samt högt blodtryck. Du medicineras även för detta. Biverkningar av dessa yppar sig genom dålig mage och du känner aptitlöshet. På grund av illamåendet kräks du varje morgon.

Du besöker sjukvården för att få hjälp. Besökstid dröjer och intyg dröjer.

Eftersom du inte bott i Sverige så länge är du ibland svår att förstå och får upprepa dig många gånger. Nytt land, nya lagar och regler att rätta dig efter.

Försäkringskassan hör av sig. Du har nått max antal sjukpenningdagar. Sjukintyg gås igenom. "Hur mår du? Vilka arbetsuppgifter klarar du? Du måste prata med din läkare så denna skriver tydlig medicinsk diagnos, annars kan jag som handläggare inte göra en rättvis bedömning om du får sjukpenning!"

Berätta. Igen. Du prövas mot den reguljära arbetsmarknaden, eller "vanligt förekommande arbeten på arbetsmarknaden" som det heter idag.

Arbetsförmedlingen kopplas in. Berätta. Igen. Anmäla dig som arbetsökande så du inte går miste om sjukpenninggrundande inkomst.

Avstämningsmöte med rehabteamet och Försäkringskassan stundar. Du gruvar dig och är nervös. Vad förväntas av mig? Tänk om du säger fel saker? Tänk om du inte får ny sjukpenningperiod?

Så kommer dagen med stort D. Du kliver in i konferensrummet. Där väntar kurator, rehabkoordinator, sjukgymnasten och din handläggare från Försäkringskassan. Läkaren kommer också, en halvtimme för sent. En halvtimme av trevande försök att klura ut vad målet och syftet med mötet är för det har du inte förstått. Bara fått till dig att det ska vara så. Det säger reglerna.

Under mötet kommer en massa förslag om att träffa sociala. Du får till dig att psykiatrikern måste göra en bedömning, tycker kuratorn. Psykiatrikern är inte med på mötet. "Jag måste få ett relevant uppdrag" säger kuratorn. Läkaren sitter tyst. Försäkringskassan vill ha svar och besked av vården för att göra en bedömning och berättar om hur reglerna ser ut.

Du sitter där i en timme och kroppen skriker pga värken. Förstår inte. De käbblar sinsemellan om hur de ska kalla på varandra och vem som ska göra vad.

Till slut blir du förbannad. Talar fritt ur hjärtat. Din besvikelse och vilka förväntningar du har och att du vill bli behandlad med respekt och kräver dina rättigheter. Alla tittar upp och ser på dig.

Låter inte så kul, eller hur? Detta har jag fått erfara då jag följt med en medlem under dennes rehabilitering.

Och jag blev uppriktigt sagt arg och mycket besviken. Och jag var tvungen fråga vilken hjälp medlemmen skule få härnäst. Fokus på rätt person. Inte prata över huvudet.

Vi fick till en handlingsplan till slut men detta ska inte människor utsättas för! Man kan alltid hoppas att det bara var en dålig dag...

"Pensionsåldern måste höjas!"

Det slår regeringens pensionsutredare fast.

Men vad innebär det?
Att fler ska jobba efter 65 års ålder eller är det för många som tar ut sin pension innan 65?
Vad är det som gör att man orkar arbeta efter 65?

Det beror med stor sannolikhet på vilken arbetsmiljö du har!

Ökade krav i arbetslivet och hög arbetsbelastning på grund av slimmade organisationer, ofta förekommande omorganisationer och konkurrens är alltför ofta förekommande anledningar till att man inte orkar.

Det är LOs medlemmar vi talar om.

"Gör mer på kortare tid." "Om det inte passar, har du alltid valmöjligheten att säga upp dig!"

Arbetslösheten är hög idag vilket gör att arbetsgivare har en fördel på arbetsmarknaden.

Prestationskraven sätts utifrån unga och friska människors förutsättningar. Inte den som är äldre.
Hur ska diskrimineringslagens text tolkas utifrån äldres situation på arbetsmarknaden?

Hur når vi då framgång? Hur ska vi orka arbeta till minst 65 års ålder?

- Öka arbetsmiljömedvetenheten! Utbilda anställda och arbetsgivare, ha som målsättning att det ska finnas ett skyddsombud på respektive arbetsplats.
- Tänk långsiktigt!
- Investera i arbetsmiljö!
- Utveckla samverkan med parterna på arbetsmarknaden som facket, näringslivet, kommunen och arbetsförmedlingen. Var steget före och ha beredskap! Det är ingen hemlighet hur åldersstrukturen ser ut hos respektive arbetsgivare och i kommunen.
- Satsa på att förbättra folkhälsan!
- Arbetsgivare och politiker måste ta sitt ansvar!

Att ha kontinuitet bland anställda på företagen är kostnadseffektivt. Samma gäller då anställda får vara friska, känna delaktighet samt kunna påverka sin arbetssituation.
Möjlighet till utbildning, fortbildning samt kompetensutveckling bidrar även till detta!

Om jag har varit anställd hos en arbetsgivare i flera år, känner jag ofta till framgångsfaktorerna och tillika fallgroparna. Denna kunskap är guld värd!

Tidningen "Arbetet" har bra artiklar som handlar om just detta:
http://arbetet.se/2012/11/09/han-vill-se-dig-jobba-langre/

Vill du veta mer om arbetsmiljö så klicka dig gärna fram på Arbetsmiljöverkets webbutbildningar:
http://www.av.se/webbutbildningar/


Så då är det bara att lägga i en högre växel och förbättra arbetsmiljön då!


-

Att så frön...

Hemma efter kvällsöppet på Bodenssektionen i Kommunal Norrbotten.

Jag fick ett samtal av en medlem som har nedsatt arbetsförmåga och som jag stöttat gällande arbetsanpassning och rehabilitering.

Han är nyfiken på hur det är att vara fackligt förtroendevald och hur det går till att bli vald. Han vill få kunskap i arbetsmiljöfrågor.

Denna person har under lång tid stridit för sina rättigheter ensam. Han har om och om igen fått förklara för Arbetsförmedling och socialförvaltning över hur hans situation är och vilka förutsättningar han behöver för att fungera.

"Mina vänner trodde inte att jag skulle klara att ta strid en gång till. Men jag har haft stor hjälp av facket. Jag vill också vara med och påverka och göra skillnad! Hur gör man? Hur gör du? Vad är det som gör att du orkar och var får du din kunskap ifrån?" säger han.

Och jag berättar. Jag berättar om hur jag började engagera mig i facket och varför. Jag berättar om hur roligt uppdraget som facklig förtroendevald är och hur tufft det kan vara. Jag berättar om hur många nya bekantskaper man gör sig och hur mycket man lär sig under resans gång. Misstag och framgångar. Och att man faktiskt gör skillnad! Man kan påverka och komma framåt!

Jag hoppas att han inte släpper tråden han börjat spinna på. För facket behöver fler engagerade medlemmar! Som kan berätta för andra som säger att "Facket gör ingenting" och "Facket bryr sig bara om dem som skriker högst" att det inte är så.

Facket behöver medlemmar som vill och är nyfiken på!

Sorry kids!

Nu åker det överblivna halloween-karrat rakt ner i magen min!

Här har jag väntat i flera dagar på läskiga monster men inte en enda unge
har behagat knacka på!

Vad göra? Det finns ju trots allt ett bäst före datum på karrat...

Så för att undvika godisförgiftade barn och ilskna föräldrar därtill, offrar jag mig därför till fortsatt folkhälsa, glada barn samt lugna föräldrar!

Om det går åt pipsvängen...

Jag brukar roa mig med att se ett program på TV som heter "Doompreppers".

Det handlar om amerikaner som förbereder sig för diverse katastrofer som epidemier, krig, väderstormar, invsion av utomjordingar osv.

De hamstrar ris, konserver och destillerat vatten, de har värsta vapenarsenaler, medicinförråd och skyddsutrustning undangömt i bunkrar, stugor och gropar som de gräver.

En del har jeepar och bussar samt bränsle i underjordiska garage.

De klär hus och hem med bepansrat glas och tränar familjerna hur man tar på gasmasker och lär sig skjuta med vapen.

De flesta av dem lägger ner mycket tid och pengar på detta och en del har ägnat trettio år av sitt liv till denna "förberedelse".

Det får mig att leka med tanken över vad jag skulle vilja lämna till eftervärlden. Kanske arbetsrättslagarna och kollektivavtalen. Kanske ett modets kavalkad genom mitt liv. Några serietidningar som Kronblom och Herman Hedning...

Tänk vilken överraskning för den som hittar det paketet!

Framför mig får jag en bild av en person iklädd en jättepyjamas med hängrumpa, en skone piece, med Madonna-frisyr och dinglande svarta, pärlprydda kors runt halsen liggande i en hängmatta av märket "fatboy" läsandes om Åsa-Nisses senaste äventyr med Klabbarpan och Eulalia 1 och II.

Kanske är det så, att om vi visualiserar vad vi vill ge åt de som ska sköta vår värld efter oss, värnar vi mer om det vi tycker är viktigt.
Vi kanske slutar hävda vad som är mitt och ditt, kapitalism och klyftorna i samhället kanske skulle minska...

Vi kan väl prova att tänka och agera så, åtminstone för en stund?

Bistånd i samråd med Kommunals medlemmar!

Äntligen!

Så känner jag spontant när Kommunal tagit initiativet till samverkan med akademikerförbundet SSR som organiserar bl a biståndsbedömare inom äldreomsorgen i kommunerna.

I dag har hemtjänstpersonalen en rätt pressad och stressad arbetssituation.

In till medborgarna, göra det de ska, skynda iväg till nästa.
Risken att ge fel mediciner, att inte hinna allt som de äldre har rätt att få hjälp med, att inte hinna ta den där så viktiga pratstunden och kaffekoppen och att skada sig vid förflyttningar av människor ökar väsentligt.

Äldre måste få möjlighet att få göra det de kan så länge som möjligt. För att bibehålla identitet, för att hålla igång kropp och knopp. För människovärdet.

Många anställda inom hemtjänst färdas i trafik med bil och cykel. Olycks- och skaderisken ökar.

Och kanske bland det viktigaste av allt; vid arbetsskiftets slut känner man inte alltid att man gjort en tillfredsställande insats.

Det finns bara positivt att säga om denna samverkan. Det är Kommunals medlemmar som jobbar närmast de äldre.
Många av dem har inga anhöriga och har ofta tappat sin umgängeskrets. Det är oftast personalen inom hemtjänsten som är de första och sista de möter under dagarna.

Förtroende och tillit finns häremellan. Sanningssägande med respekt.

Då vill man ha tid. Tid att kunna göra ett gott arbete, tid att ge till 100 %.

Detta är en bra början! Jag hoppas även att samverkan utökas för Kommunals medlemmar inom personlig assistans.

Jag är rätt övertygad om att arbetsmiljön kommer att förbättras väsentligt!
Att kunna påverka och få känna delaktighet i sin yrkesutövning är bland det viktigaste som finns!

Det finns utvecklingsmöjligheter!

http://www.ka.se/index.cfm?c=103571

Lön för städmödan!

Sonen har röjt i sitt rum.
Tredje gången gillt blev det då jag godkänt insatserna genom att använda "The dustfinger".

Detta innebär att jag drar fingret över diverse ytor och påträffas damm och dylikt, blir det bakläxa och omtag.

Och idag fick han plötsligt lön för mödan; under sängen hittade han ett kuvert som innehöll pengar som han fått vid en födelsedag eller julafton.

Gossen blev jättelycklig och jag fick nöjet att säga: "Där ser du att städning lönar sig!"

Så...kan man kalla det pedagogik? Det var iallafall "instant reward" efter insats!


Ha det!

Bananarmar och juicekramp

Efter en natt och en heldag med arbetsplatsbesök och Fairtrade-fika unnar jag mig paranötter och mörk choklad.
Det har varit bra samtal runt människors olika arbetssituationer runt om i vår värld och stort fokus på barnarbete.
Samtal som också gett facket ros och ris. Samtal som varit utvecklande.
Att besöka arbetsplatser och träffa fackliga kamrater och blivande medlemmar är bland det roligaste som finns.
Så många idéer, så mycket kunskap, så många proffs!
I detta forum finns hur mycket engagemang och utveckling som helst!
Jag fick dessutom nöjet att få en tjej som är arbetsplats-och skyddsombud med mig under natten.
Hon mailade sektionen och meddelade att hon var intresserad av att hänga med på arbetsplatsbesök.
Och det fick hon-så klart!
Och hon vill göra om det!!

Vinna-vinna situation!

Tacos och blodtårta

Hemkommen efter att ha firat min systerdotters 15-årsdag hemma hos systra mi.

Det bjöds på Tacos och som efterrätt blev det "blodtårta" och mormors kakor. Det var ingen riktig blodtårta som ni säkert förstår men eftersom den var kraftigt mörkröd, färgad med karamellfärg, så liknade den blod.
Den heter egentligen "Red velvet" och var en av de smaskigaste tårtorna jag ätit!

Syrran älskar att baka. Och jag älskar att äta. Vi kommer fint överens.
Hon har anammat de kakrecept vår mormor Anna brukade baka efter; drömmar, schackrutor, syltkakor, chokladsnittar, kolakakor och rödrandare.

Så det blev en nostalgi-kak-kväll. Vi härmar mommo ibland, med kärleksfull humor. Hon sa ofta: "Men äääät nu! Ta mer! Du är så mager!" Med omtanke och av vänlighet. Jag minns när man varit där och ätit middag så stod magen i fyra hörn.

Mormor gick bort vid 85 års ålder. Det var hon som var "limmet" i vår släkt. Det var hon som ställde till med kalas och julmiddagar.
Jag bodde hos mommo en del som liten och i min ungdom. Det var hon som kom på mig med att tjuvröka.

När hon hittade ett paket gula blend i min jackficka höll hon hotfullt upp det och sa: "Om du slutar med dessa dumheter så säger jag inget till mamma och pappa!"
Jag slutade inte. Trots det yppade hon inget till mina föräldrar. Deras vetskap om min rökning ordnade jag själv.

Vi hade rätt högt i tak när vi diskuterade, jag och mommo. Vi pratade äldrevård, bemötande, ilskna gubbar och vilken tid jag skulle vara hemma hos henne på kvällen.

Jag minns när jag var unge och hur hon släckte lyset i sovrummet när hon bäddade upp sängen inför natten. På överkastet hade hon en stor, tjock och tung yllefilt och när hon rörde i den så blixtrade det om den.

Hon hade alltid en påse Dr Dryels på nattduksbordet, en skål med polkagrisar i vardagsrummet och hallonisglass i frysen. Jag fick ofta min favvotidning, "Lilla Fridolf".

Jag saknar mommo. Jag kunde prata med henne om det mesta. Det händer att jag fortfarande gör det ibland och jag hoppas att hon hör mig.

Älskar dig mommo!

Jag kan inte sova...

Jag befinner mig i Kiruna eller Giron som det heter på nordsamiska.

Kiruna är en stad som byggdes upp runt gruvan som började bryta järnmalm på 1890-talet av bolaget LKAB.
Staden ska flyttas på grund av att gruvbrytningen äter ur marken och hus riskerar att trilla ned i gropen.

Jag förundras över Kiruna. Här råder brist på arbetstagare. Gruvnäringen expanderar och konkurrerar med andra arbetsgivare.
Bostäder behöver byggas och vägar rustas och byggs om för att kunna bära gruvlogistiken.

Detta innebär ytterligare arbetstillfällen.

Här ligger Icehotel. Det unika bygget där allt består av is.
Här lyser Norrskenet, man kan åka hundspann, åka skidor, jaga, fiska och åka forsränning.
Här njuter man av midnattsolen.

Det är här författaren Åsa Larsson har växt upp, ni vet, hon som skrivit "Solstorm", "Det blod som spillts", "Svart stig", Tills dess din vrede upphör" och hennes senaste "Till offer för Molok".

Jag har träffat arbetsgivare och medlemmar och har bla annat fått ta del av den goda arbetsplatsen. Inom personlig assistans. Här är människan i centrum. Mår personalen bra, mår "kunden" bra.
Dialog, möten, respekt och tillgänglighet. Bra lön och bra arbetstider. Bra arbetsmiljö. Avlastning. Personlig utveckling. Friskvård och företagshälsovård. Lyhördhet.

Fast det handlar inte alltid om hur man har det utan oftast om hur man tar det.

Konflikter och jobbiga situationer uppstår alltid.
Det handlar om inställning, attityd och om att vilja. Att ge förutsättningarna att få må bra och utvecklas.

Imorse var det halt på vägarna och snön har fallit stundtals under dagen.
Jag längtar till vintern när snön knarrar under skorna och den där fuktiga, råa kylan släppt sitt grepp om moder natur och den torra "riktiga" vinterkylan kommer.

Jag känner mig glad, tankfull och samtidigt inspirerad.

Ryggsäcken har fyllts på så nu orkar jag ett bra tag till.

Om du får möjlighet så åk hit!


Nu säger jag godnatt, vi ses på stambanan!

Fira!

Ute regnar det...igen!
Fördelen med detta eviga höstregn är att elpriserna förhoppningsvis inte skjuter i höjden när termometern kryper under -35 grader i vinter.
Fast det har vi ju osett ännu...

Nu ligger i allafall mögelostarna och svettas för att inmundigas lite senare ikväll tillsammans med fikonmarmelad, nötter och päron samt ett glas gott rödvin.

Veckan har varit intensiv och jag ser fram emot att få reflektera denna tillsammans med min goda vän Pernilla!

Vi firar alldeles för sällan när vi gjort något bra. Det kan handla om allt mellan himmel och jord. Själva firandet i sig kan man ju göra på många olika sätt, gå på bio, gofika, unna sig ett restaurangbesök, ja det finns många sätt.

Extra trevligt och betydelsefullt blir det när man firar tillsammans med vänner. Vänner finns till för en i ur och skur, i vått och torrt! Så fira mer, ge dig själv eller flera en klapp på axeln när du/ni gjort något bra!

Fredagsmys på er!

Det där speciella samtalet...

Så värdefullt det där speciella samtalet är.

Ibland går hjärnan på högvarv. Då är man inte så glad när någon knackar på och vill något. För man har ju inte tid. Tror man.

Det är då man ska släppa det man har för händerna. Sträcka på sig och möta den som vill mötas. Förutsättningslöst och utan prestige.

Om man öppnar ögonen så växer den andra människan fram. Stressad. Behöver få landa efter en jobbig dag.

Öppna dina sinnen och ta emot. LYSSNA. Glöm bort dig själv för en stund!

Plötsligt känner du hur du går ned i varv. Skratt. Uppmuntran.

För det är ju din vän som sitter med dig. Som inte vill dig illa. Som vill andas efter en tuff dag tillsammans med dig!

Så avfärda inte, ta emot och fyll på den positiva energi som det där speciella samtalet faktiskt ger, bara du tillåter det ske!

"Ska det vara så förbannat svårt att bli av med folk!?"

Nu ligger en utredning på regeringens bord som handlar om försämringar i lagen om anställningsskydd.

Sammanfattningen börjar med texten:
"Utredningen har haft i uppdrag att se över reglerna kring tvister i samband med uppsägningar och att lämna förslag på hur arbetsgivarnas kostnader i samband med sådana tvister kan begränsas."

Vad är det utredarna föreslår?
Jo;
-  anställningen inte ska bestå i mer än ett år under en pågående tvist om en uppsägnings giltighet      
- skadestånden enligt 39 § ska reduceras i förhållande till antalet anställda hos arbetsgivaren
- det ska inte längre gå att ogiltigförklara en arbetsbristuppsägning på grund av att arbetsgivaren inte har uppfyllt sin omplaceringsskyldighet.


Är det inte själva undvikandet av tvisterna som arbetsgivarna tjänar på? Lagen ska väl i första hand följas? Hur tänker man då när man vill budgetera brott mot lagen?

Varför finns lagen om anställningsskydd? Några exempel:

Det handlar om trygghet för den anställde. Att kunna skaffa barn och försörja sig samt sin familj. Det handlat om att leva och överleva. Det handlar om folkhälsa. Det handlar om att få ett drägligt liv efter 65 år. Att kunna vara fri och oberoende ekonomiskt. Det handlar om självkänsla. Det handlar om att hålla samhället levande. Ur medborgarperspektiv. Ur människoperspektiv.

 Vårt skyddsnät i samhället grundar sig på att vi har en inkomst. Som när jag ska skaffa boende, ansöka om lån, skaffa telefon.
Sjuk- och föräldraförsäkringen grundar sig på lönen. Även a-kassan.


För några år sedan fick jag nöjet att lyssna och inspireras av en klok man som hade en tydlig beskrivning på facket, arbetsrättslagarna och kollektivavtalen. Han beskrev dessa som myggmedel.

"Det syns inte och luktar inte men det märks när du glömt smörja in dig med det."

Trygghet. Överenskommelse. I samråd mellan två parter. Lagen om anställningsskydd är en av många arbetsrättslagar. De ska vi värna om.

Tyvärr händer det att uppsägningar sker. Det är oundvikligt. Men det är inte så svårt att göra rätt. I dialog med facken och med goda avsikter, hamnar arbetsgivare sällan i tvist. Det är det bästa alternativet!!

Annars kan det vara förbannat besvärligt att bli av med folk!

http://regeringen.se/sb/d/15533/a/200227
http://arbetet.se/2012/10/01/saga-upp-ska-bli-billigare/
 

När jag tar livsledigt...

Om 23 år är jag 65 år ung och får, i bästa fall, pension.
Då ska jag ha som mål att glädja pendlande bilister på väg till sina arbeten.

Jag ska sätta mig i min amerikanare, som jag köpt för mina pensionspengar klockan sju på morgonen samt klockan fyra på eftermiddagen, och hålla hastighetsbegränsningen till punkt och pricka.

Jag ska hålla mig innanför de vita strecken på vägen.
Jag ska vinka och le åt stressade och uppretade bilister då de kör om mig i rasande fart.
Jag ska ha stickers i bakrutan där det står: "Det kunde vara värre!", "Have a nice day", "Krama varandra i trafiken och "Tänk på miljön!".

Jag ska färga mitt vita hår i lila nyans och ha Dame Edna- glasögon, såna där "kattögon" med strasspärlor och paljetter på.
Jag ska ha röda skinnhandskar med svandun vid handlederna.

För att jag kan. För att glädja andra och det är ju tanken som räknas;)!

Vakna med Iron Maiden...

...funkar utmärkt!
Hösten visade sig från sin vackra sida i morse. Det var en härlig känsla att susa fram bland färgsprakande träd och skinande sol med Iron Maiden genom bilstereon med hög volym.

Jag suger fortfarande på de karameller jag fick igår.

Den ena godbiten handlar om en medlem, som har behov av anpassat arbete, och nästan gett upp hoppet om arbetslivet, fick erbjudande om fortsatt anställning tack vare överläggningar med arbetsgivaren. 

Den andra godsaken handlar om aktiviteter för att stärka skyddsombuden. Det är härligt när en arbetsgivare visar handlingskraft och vill utveckla arbetsmiljöarbetet!

Det handlar om medlemsskapets värde. Att få känna att facket gör något för mig.
Antalet deltagare på ungdomsutbildningar ökar i Norrbotten. Fler är "nyfiken på". Jag befinner mig i nöjdhetens rum.

Här vill jag stanna en stund!

Allvarliga brister i arbetsskadeförsäkringen!

Arbetsskadekommissionen presenterar i sin rapport den 4 september i år att det finns många allvarliga brister i arbetskadeförsäkringen.

Kommissionen fick 2010 i uppdrag av branschorganisationen Svensk Försäkring att göra en en översyn av arbetsskadesystemet.

Kommissionen har under ca 2 år träffat företrädare för en rad myndigheter, företag, organisationer och skadedrabbade.

Utifrån detta arbete har de kommit fram till följande:

-  Arbetsskadeförsäkringen är inte rättssäker
-  Kvinnor och mäns arbetsskador bedöms olika
-  Alla arbetstagare har inte samma försäkringsskydd mot arbetsskador
-  Arbetsgivare har svaga ekonomiska drivkrafter att investera i arbetsmiljön


Beslutsunderlagen vid utredningar är inte tillräckliga, forskning av kvinnors arbetsmiljö är bristfällig vilket i sin tur leder till osakliga skillnader i bedömningen av mäns och kvinnors arbetsskador. 10 procent av alla anställda omfattas inte av kollektivavtalat försäkringsskydd.
Detta i sin tur leder till att arbetsgivare inte har samma engagemang att förebygga ohälsa och att satsa mer på förebyggande insatser gällande en bättre arbetsmiljö, speciellt för kvinnor.

Björn von Sydow, ordförande i Arbetsskadekommisionen och riksdagsledamot (S), Eva Erlandsson, huvudsekreterare och fil. lic. i nationalekonomi samt Mia Varlsson, sekreterare, docent i civilrätt, SCCL, Stockholmsuniversitet och lektor vid Skövde högskola skriver i en artikel i SvD om detta.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/arbetsskador-maste-bedomas-mer-rattssakert_7471068.svd.

Och visst är det en jämställdhetsfråga i allra högsta grad! Jag uppmanar anställda inom Kommunals avtalsområde att anmäla arbetsskador, även om många säger "det är ingen idé, jag kommer aldrig att få den godkänd som arbetsskada".

Jag hoppas på framgång i detta ärende! Det är väldigt många kvinnor inom LO kollektivet som berörs och är beroende av trygghet som arbetsskadeförsäkringen faktiskt är till för!

Arbetsmiljöverket arbetar sedan i början av året intensivt med att förbättra och utveckla kvinnors arbetsmiljö. Dels genom att sprida kunskap på seminarier och via utbildning, dels genom inspektioner på kvinnodominerande arbetsplatser.
Syftet är att öka kunskaperna om kvinnors arbetsmiljö och förebygga ohälsa och utslagning på grund av belastningsskador.

Arbetet för en jämställd, god och säker arbetsmiljö fortsätter!

To be continued...

"Bakom varje framgångsrik man står en kvinna"

Smaka på det så kallade ordspråket. Vad säger det egentligen? Att en kvinnas plats är bakom en man? Att om kvinnans man inte är framgångsrik, har hon misslyckats?

Jag reflekterar över vårt jämställda samhälle och arbetsliv ur könsperspektiv. Som det ska vara. Egentligen. I de bästa av världar. Enligt lag.

Men någonstans finns det barriärer efter vägen. Varför har merparten av de kvinnodominerande yrkeskårerna inom LO fortfarande deltidsanställningar, låga löner, taskiga arbetstider och en dålig arbetsmiljö?

Det har lagstiftats om jämställdhet och lagen heter Diskrimineringslagen. Det finns dessutom en myndighet som arbetar mot diskriminering och för allas lika rättigheter och möjligheter. Det gör myndigheten främst genom att se till att diskrimineringslagen följs.


Annelie Nordström, förbundsordförande Kommunal, kräver handling av regeringen. Hon för Kommunals medlemmars talan och beskriver verkligheten på ett mycket bra sätt i länken nedan, då hon kräver att heltidsanställning ska lagstiftas, likaså möjligheten till barnomsorg dag, kväll, natt och helg. Hon påtalar även bristerna i den offentliga äldreomsorgen.
http://www.kommunal.se/Kommunal/Nyheter/2012/Lagstifta-om-ratt-till-heltidsjobb/

Fortsättning följer i jämställdhetens tecken...

Redan Fredag???

Nu har veckorna alldeles för få dagar...
Det är mycket som händer i det fackliga sfären. Nomineringar till uppdrag, verksamhetsplanering inför nästa år, arbetsplatsbesök, förhandlingar, skyddsronder, dokumentation, avtalsrörelse, facklig/politisk samverkan, medlemsvärvning, peppa och stötta kollegor och arbetsplats- och skyddsombud och en massa möten.

Grejen är den att det är så utvecklande och lärorikt!

Det gäller att ta sig tid till att stanna upp och reflektera när det snurrar på som värst. Inte ta med sig jobbet hem.

Jag är lyckligt lottad som har så fina kollegor som har samma kompass. Det är inte alltid vi har samma karta, vi har olika förutsättningar och tänker lite olika ibland men det uppskattar jag.
Tänk om alla tänkte lika?

Nu har jag krupit in i jättepyjamasen och rullat in mig i soffan.
Fredagsharmonin och lugnet infinner sig snart...

Fairtrade, kan det vara något?

Jo, det kan det faktiskt!
Saker som vi tar för givet (än så länge) här i Sverige är långt ifrån självklart i många andra länder. Genom att vi skaffar oss kunskap om detta så kan vi hjälpa dessa människor att:

• Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor
• Fairtrade-premier till investeringar i lokalsamhälle och verksamhet
• Barnarbete och diskriminering motverkas
• Demokratin och organisationsrätten främjas
• Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas

Det finns kriterier för producenter och produkter som bygger på ILO-konventionerna för mänskliga rättigheter i arbetslivet samt syftar till ekonomisk utveckling och ökad miljöhänsyn.

Just nu pågår Fairtrade challenge 2012. Detta går ut på att fika Fairtrade märkta produkter och att göra skillnad för odlare och anställda i utvecklingsländer. Läs mer: http://fairtradechallenge.se/.

Fackförbundet Kommunal ligger i topp över hittills anmälda Fairtrade-fika, nämligen hela

25150 stycken!!

 

 

Haka på du också!

Städning idag. Det är inte min favoritsysselsättning direkt. Ska väl erkänna att när det är gjort känns det rätt bra...
Men måste allt alltid vara bortplockat, helt och kliniskt rent?

Det finns ju faktiskt minnen i fläckar och repor.

Kommer att tänka på mitt barndomshem, på blåbärsvinsfläcken i vardagsrumstaket som uppkom då en av flaskorna exploderade och en vinkaskad sköt iväg. Vin som far gjort av omsorgsfullt plockade bär och ständig koll på jäsprocessen...

Eller som de där reporna och märkena som finns i nästan gamla köksbord. Som barn gjorde man jättefina mönster, hjärtan eller skrapade in sitt namn...

Eller märken i bordet då man spelat kort och skrivit protokoll och tryckt pennan lite för hårt så det gått igenom till bordsskivan...

Eller de där strecken på dörrkarmen bakom mammas och pappas sovrumsdörr, där jag och syrran mätte oss och tävlade vem som vuxit mest...

Uttrycket "hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete" kan stämma rätt bra ibland!

På fackexpeditionen har vi "morgonbön" varje morgon. Här går vi igenom vad som händer och ska hända, vi gör verklighet av idéer och upprör oss på orättvisor och en del politiska beslut.
Vi ser till att det vi planerat göra blir utfört och vem som ska göra vad. Här tar vi upp medlemsfrågor.
Det finns också möjlighet att bolla svåra frågor och hur vi hanterar dessa.

Dagens "bön" har handlat om nattis, lönebidrag och hen.

Många medlemmar inom Kommunal och LO jobbar skift och helger. Nu har allt fler kommuner beslutat om att ha nattis där man som förälder kan ha barnen på kvällar, nätter och helger. Kommunal har varit drivande i frågan och uppmärksammat detta och det har faktiskt gett positiva resultat!
http://www.kommunal.se/Kommunal/Nyheter/2012/Rekordmanga-nattis-i-ar--Kommunals-arbete-har-gett-effekt/

Då det gäller lönebidrag som arbetsgivare får av Arbetsförmedlingen är det viktigt att den som bidraget är avsett för, får det stöd och den hjälp som står i det kontrakt som upprättas mellan Arbetsförmedling och arbetsgivare. Vi är måna om att arbetsanpassning och rehabilitering sker på ett bra sätt och att detta bidrag inte utnyttjas av arbetsgivare.

Hen. Behöver vi ha han, hon och hen? Vad är kopplat till detta? Namn? Kön? Makt?

Vi har ofta intressanta diskussioner där frågor och påståenden vänds och vrids och kastas fram och tillbaka. Våra hjärtefrågor. Medlemmars frågor och förväntningar. medlemmars förutsättningar och verklighet.
 Allas lika värde. Demokrati. Frihet. Solidaritet. Värderingar, etik och moral. Vad tycker vi? Vad utgår vi ifrån då vi hjälper våra medlemmar och driver frågor i politiken och mot arbetsgivarna? Står vi för det vi säger?

Alltid levande! Alltid aktuella!

Så har jag äntligen kommit ut.
Nu går det inte att dölja längre fast jag har minsann försökt! Jag har levt i förnekelse sedan år 2001 och krampaktigt hållit fast vid att jag inte haft behovet.
Men nu är det officiellt:
Jag behöver glasögon!
Jag har idag blottat mig för mina kollegor på Kommunal i Boden då vi planerat för vår verksamhet och fackliga aktiviteter inför nästa år. Och jag överlevde! Det var inte dödligt! Och jag såg vad det stod i papprena framför mig och på whiteboarden, klart och tydligt!
Nu är det bara att gilla läget och försöka pimpa upp mina hjälpmedel som ska sitta på näsryggen.
Kanske man skulle prova ett par bågar á la Dame Edna?

Så var det dags att packa väskan och bege sig till Västerbotten.
Målet är Lycksele och medverkan på en utbildning för Kommunal Västerbottens skolinformatörer och ungdomsansvariga.
Det ska bli jätteroligt att träffa dessa förtroendevalda med ett så viktigt uppdrag, ungdomarnas åsikter är viktiga för fackets framtid!
Med mig har jag min vän och kollega Beatrice Jarblad och likt Thelma och Louise reser vi, två riddare på en minst fyra timmars bilfärd.
Det intressanta i kråksången är att vi har lika dåligt lokalsinne bägge två, om någon ställer oss på ett köpcenter och snurrar oss tre varv så är vi vilse...
Jag ser helt klart fram emot resan och är förväntansfull över alla fackliga kamrater vi kommer att träffa!

Att försöka svänga ihop en kulinarisk anrättning när man är förkyld är inte det lättaste.
Med värkande tandben, nästäppa, hosta, huvudvärk och feber har jag inte orkat gå och handla. Då jag öppnar skafferi, kyl och frys med höga förväntningar hittar jag grytbitar, majskolvar, krossade tomater och kryddor.
"Ah", tänker jag, "jag gör en hot gryta som gynnar tillfrisknandet" då vi är två som snorar i familjen.
Sagt och gjort, jag svänger ihop allt med tre rågade skedar sambal samt chilikrydda och ingefära.
Med stor förväntan serverar jag och ser på min son ta sina första tuggor. "Smakade det bra?" frågar jag.
"Jorå, det är hett" svarar han.
"Åh, det är en massa goa kryddor i" replikerar jag stolt över min prestation.
"Alltså varmt" säger sonen. Till min fasa äter han en portion modell mindre och tackar för maten i vanlig ordning.
Så, det var ingen hit med andra ord. Men jag är glad över min artiga son och kanske min rikedom ligger i att sälja min kropp till forskning istället för att försöka bygga min förmögenhet på matlagning...eller avvakta med mina kostutsvävningar tills jag blir frisk!

Tittar på OS. Jag hör till det folket som vanligtvis inte gillar att se på sport men friidrotten är kul och spännande.
Ändå har jag ett förflutet inom sporten då jag i min sena barndom tränade och spelade just fotboll och innebandy, tro det eller ej.
Jag har en god vän som är helt begeistrad i hockey. det är inte lönt att ringa eller hälsa på när match pågår. Vill jag ha kontakt gäller det att passa på i periodvilan...
Sporttittandet får dock mig att minnas...
Jag blir påmind av senaste nyårslöftet jag gav som i vanlig ordning bestod av att börja motionera mer och att sträcka upp mina matvanor.
Och i vanlig ordning har jag inte infriat dessa löften.
Men än har jag ju några månader på mig och det är bara att ge sig själv en spark där bak och sätta fart.
Jag har ju vid ett svagt ögonblick lovat mina kollegor att jag ska börja använda kjol på jobbet när jag når en fysisk fasad som jag är nöjd med...
Nä nu ska jag gå och äta lite gräddglass!

Hur man tillverkar en god rabarberchutney.

Tigg ihop rabarber av en vän. Leta hysteriskt efter just det unika, supergoda recept som gör att just du kommer att laga den ultimata chutneyn.
Sätt på skön bluesmusik, tex Totta Näslund. Ta på ett förkläde á la Gudfadern och blanda rabarber, lök, ättika, sambal oelek, ingefära, curry, torkade aprikoser, socker och vatten.
Hacka och rör om med kärlek. Ta paus emellanåt och gå ut och prata med grannen som klippt din häck.
Insup dofterna av det du skapar och gå in i ditt "happy place".
Jaga glasburkar i dina köksskåp och svär åt dig själv att du kastat de i lämplig storlek i återvinningen.
Fyll upp burkarna och låt svalna innan du sätter dem i kylen.
Sträck på dig och ta ett djupt, förnöjsamt andetag och var stolt över att du än en gång lyckats!
Voilá!

Jag har en resvän. Idag gråter hon. Hon känner sig ensam och saknar sin familj.
Denna modiga, underbara kvinna är från Colombia. Hon har bott i Sverige några år och har svårt att förstå svenska.
Hon är arbetssökande och timanställd och vissa dagar arbetar hon 13 timmar och kroppen skriker av värk.
Vi pratar ofta om hur det är på jobbet och hur saker och ting fungerar i samhället, regelverk och var man ska vända sig för att söka arbete och om a-kassa.
Jag beundrar hennes styrka. Tänk att bo i ett land där du inte känner så många, du har tvingats lämna din familj av olika anledningar.
Jag förstår hennes längtan hem.
För ett halvår sedan reste hon till Colombia för att träffa sina anhöriga och hon sparar allt vad hon kan för att snart kunna återse dem igen. Hoppas hon får göra det snart innan hennes hjärta slits isär mer än vad det gjort hittills.

Hon berör mig för hon är en kämpe. På gott och ont.

Jag lider...
...av en våg av glädje just nu!
Jag har gjort två arbetsplatsbesök under förmiddagen varav det ena resulterade i ett arbetsplats- och skyddsombud, deltagare till medlemsrättsutbildning samt arbetsanpassning. En annan medlem kom in och det visade sig att han hade ersättning att hämta från avtalsförsäkring samt medlemsförsäkring då han varit långtidssjuksriven.
Det andra resulterade i ett möte med två ungdomar som från att inte veta något om facket till att säga: "Det första jag ska göra när jag får ett jobb är att gå med i facket!". Att få reda på att bl a hemförsäkring ingår i medlemsavgiften, något som man måste ha om man ska få hyra lägenhet, var nog det som avgjorde.
Är jag fackföreningsnörd? Svar ja. I dag har jag både sått och skördat!

Imorgon är det 1 Augusti.
Hösten knackar på och luften börjar bli svalare.
Jag har gjort min andra arbetsdag efter sommarsemestern och längtan efter surströmming på hårt tunnbröd med smör, lök och färskpotatis blir svårare och svårare men snart, snart ska jag få sätta tänderna i denna delikatess!
Huden flagnar efter sommarens äventyr på mc som sträckte sig i 700 mil genom 14 länder och i väderlek från regn till strålande sol och temperatur från 5 grader till 40 under tre veckors tid.

Välkommen till min blogg!