Städning idag. Det är inte min favoritsysselsättning direkt. Ska väl erkänna att när det är gjort känns det rätt bra...
Men måste allt alltid vara bortplockat, helt och kliniskt rent?

Det finns ju faktiskt minnen i fläckar och repor.

Kommer att tänka på mitt barndomshem, på blåbärsvinsfläcken i vardagsrumstaket som uppkom då en av flaskorna exploderade och en vinkaskad sköt iväg. Vin som far gjort av omsorgsfullt plockade bär och ständig koll på jäsprocessen...

Eller som de där reporna och märkena som finns i nästan gamla köksbord. Som barn gjorde man jättefina mönster, hjärtan eller skrapade in sitt namn...

Eller märken i bordet då man spelat kort och skrivit protokoll och tryckt pennan lite för hårt så det gått igenom till bordsskivan...

Eller de där strecken på dörrkarmen bakom mammas och pappas sovrumsdörr, där jag och syrran mätte oss och tävlade vem som vuxit mest...

Uttrycket "hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete" kan stämma rätt bra ibland!