Äter frukost, dricker de muggar kaffe jag behöver för att komma igång och går igenom mailen. Ringer några samtal.
I dag ska jag träffa människor jag aldrig träffat förut. Efter vägen västerut. 50 mil i bil. Jag är förväntansfull och nyfiken på.
Jag packar arbetsväskan med material och handböcker i arbetsmiljö. Lunchen bestående av en avocado och två kokta ägg åker ned i påsen. En rulle dasspapper är alltid bra att ha, man vet aldrig...
Solen skiner på morgonen och det är nästan vindstilla, det får bli capribyxor och sandaler. Sommaren är bara ett par veckor bort. Vindjackan på och jag går till bilen, Ferrarin, som jag har döpt henne till. Svenssonbil låter så tråkigt.
Tankar fullt och ställer in GPS:en.
Under resans gång samtalar jag med ett skyddsombud som ska följa med en medlem för första gången till en rehabträff. Hon får lite råd och stöd.
En arbetsgivare som jag träffat tidigare i veckan ringer och vi reder ut frågetecken gällande riskbedömningar och pratar om skyddsombudens roll på arbetsstället. Hur och när de ska verka i sina roller. Vi är överens om fortsatt dialog.
En medlem som jag följer gällande arbetsanpassning och rehabilitering hör av sig. Medlemmen har många frågor och farhågor. Jag förklarar och berättar. Vi säger hejdå till varandra och ska träffas inom snar framtid.
Jag närmar mig slutdestinationen. Radion har slutat ta emot signaler för länge sedan. Jag ser ut över landskapet och njuter. Jag ser tallskog, älven, sjöar och berg som är snöklädda på toppen. Det ser ut som att jättar har spelat boule med jättestora stenar på kalhyggena, de ligger utspridda lite här och var. Det gallras träd i skogarna.
Jag passerar Arvidsjaur. Här behövs inga övergångsställen, folket går lite som de vill över gatorna. Det gäller att se upp.
Det är renar och tjädrar efter vägarna. Mina mötande medtrafikanter blinkar med helljuset då de nyss passerat ren och jag gör likadant. Sådant värmer, bra trafikvett!
Så kommer jag fram. Jag har stämt möte med en arbetsgivare och en anställd inom privat personlig assistans och vi ska träffas på sektionsexpeditionen. Jag är framme i god tid så jag hinner köpa en wienerlängd till fikat. Jag hinner även äta min medhavda lunch.
Så kliver jag in på expeditionen. Ordförande har lämnat dörren öppen så att jag ska hitta. Det doftar ljuvligt av kaffe och hon hälsar mig välkommen, alltid lika glad och trevlig.
Arbetsgivaren och den anställda kommer. Vi fikar och presenterar oss. Vi pratar om brukaren, om trygghet, om anställniingsvillkor och vad som ger glädje i yrket. Vi pratar arbetsmiljö. Klockan går fort och innan vi skiljs åt har vi bestämt tid för en ny träff. Kanske, kanske får Kommunal Norrbotten ett arbetsplats- och skyddsombud, jag hoppas.
Mötet håller hög kvalitet. Jag tror vi sa hejdå till varandra i nöjdhet. Det känns så. De sa så. Vi skakar hand. Fasta handslag med ögonkontakt.
Det börjar regna. Molnen hopar sig och det är mörka moln på himlen.
Men inte i mitt sinne.
Jag startar Ferrarin och reflekterar dagen. Med vindrutetorkarna vispandes på framrutan.
Rehabträffen som skyddsombudet skulle på gick jättebra, hon var nöjd.
Hemkommen mailar jag och skickar meddelanden.
Jag har fått protokoll från riskbedömningarna av arbetsgivaren jag pratade med under resan och inbjudan till möten.
Pizza till middag.
Imorgon är en ny, helt vanlig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar