Frosten hade bitit sig fast på bilrutorna i morse. Kyligt men solen strålade. Efter vägen mot fackexpeditionen i Boden, höll jag på att köra över en mjukiskatt som låg på vägen. Mötte en bilist som var otroligt lik Marit Paulsen.
Förhandling om budget, enkät till skyddsombud, avtalsrörelse, välbehövlig städning av kontoret och samtal med medlemmar och arbetsgivare har stått på agendan idag.
Men det som berör mest är då jag gick igenom 156 sidor inför en eventuell prövning till Kammarrätten. 156 sidor innehållande domslut från Förvaltningsrätten, läkar- och specialistläkarintyg, utredningar av kropp och själ och utlåtande av vård- och rehabteam. 156 sidor innehållande begäran om omprövningar och avslag från Försäkringskassan. 156 sidor av ilska, hopp och förtvivlan. Väntan och tålamod.
Jag tänker på min mormor som när hon rev upp och nystade om garn från tröjor hon stickat sa: "Tänk så många tankar jag river upp nu som jag tänkt medan jag stickade denna!"
Tänk så många tankar som ligger bakom alla dokument som skrivits och lästs för den som driver en process mot myndigheter som t e x Försäkringskassan! Beundransvärt att orka för krafterna tryter under resans gång. Resan kan bli lång, en del får jobba med detta i 2 år tills dom faller, en del längre.
Som medlem i facket får man hjälp med detta. Vi som är företrädare ska hjälpa medlemmen att hålla i, hålla ut, hålla av och vi ska hålla om.
Det är ett av värdena med att vara med i facket. Att få hjälp när man är som mest utsatt. Att orka. Att få känna att någon står på din sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar