Jag sitter och läser ur min dagbok från augusti år 2005. Det var då jag reste till pappas barndomshem i Italien tillsammans med mor, far och son. Min son var 11 år.
Leenden och tårade ögon om vartannat. Jag vet att jag aldrig mer kommer att få uppleva en liknande resa mer. Min far gick bort för 4 år sedan. Tack gode gud att jag hade med mig min dagbok...
Här har jag en del av min släkt, 313 mil från Luleå.
"1 augusti -05.
Varken jag eller Mogge sov en blund natten till idag. 05.00 kom flygtaxin och jag sprang omkring som en yr höna på morgonen. Mot Kallax och sedan Arlanda. Mamma och pappa kommer till mig före och lämnar bilen i mitt garage.
Resan gick smärtfritt, alla väskor med. De fick åka ända till Venedig på en gång, skönt att behöva släpa på dem!
Mor och far nervösa. Lilleman drack kaffe med mjölk och magknipet kom som ett brev på posten...
Vidare till Köpenhamn. Lång väntan innan sista flygrutten ska avklaras. Ögonlocken känns tunga efter en sömnlös natt.
Framme i Venedig. Äntligen! Far är nervös.
Så vid utgången ser vi en bekant figur i vit blus. Det är faster Maria. Hon har kommit till flygplatsen för att möta oss. Bredvid henne står hennes man Giovanni. Rita är också med. Rita är gift med Massimo och de hyr restaurangen som står nästgårds till Maria.
Kramar, pussar. Tårar. Saknad. Glädje.
På väg till byn Precenico några mil utanför Trieste. Rita talat engelska så vi samtalar under bilresan. Maria är nyfiken och vill veta ALLT vi pratar om. Rita svarar lydigt. Det är Maria som bestämmer.
+ 30 grader. Mogge somnar i bilen.
Vi reser genom slingriga vägar då vi kommit ut från motorvägen. Fikonträd, vinrankor och valnötsträd kantar vägarna.
Så är vi framme. Maria har en rätt stor gård. Hon bor i ett tvåvåningshus som en gång för länge, länge sedan varit en ladugård. I trädgården växer hortensiabuskar och det sprätter ned guldbaggar från de övermogna frukterna från fikonträdet. Ytterdörren var av ek. Stor, tung, mäktig och respektingivande. En stor del av inredningen inomhus består av ek. Hållbart och slitstarkt. Utskurna mönster på innerdörrarna och vackra snickerier och glasinfattningar.
In med väskor. Rumsfördelning. Efter många om och men, bestämmer vi att jag och mamma sover i ett rum och Mogge och pappa sover i ett annat. Det är varmt och svettigt.
Så blir det mat. Mat, mat och lite mat. Maria börjar med lufttorkad skinka, salami, feferoni, bröd, oliver, sallad och vin. Det smakar underbart. Samtal på italienska. Jag begriper inte många ord, några få. Det gör inget. Jag sitter och ser på min faster och på min far. Syskon som inte setts på jättelänge. De käbblar lite. Inget ovanligt.
Ingen täckning på mobilen. Här är det fast telefoni som gäller.
Hundar bråkar på en kattstackare som klivit över till deras territorium. Svalare ute nu. Det ramlar ned valnötsskal från träden, ekorrar och andra djur smaskar på godsakerna. Det gäller att ducka, rätt vad det är får man nötter i huvudet.
De är rätt lika, pappa och Maria. Gester och näsa.
Mogge och pappa går på upptäcksfärd. Giovanni slänger sig i soffan framför TVn och ser på RAI.
Mörkert faller och vi är trötta.
G´natt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar