I afton har jag träffat en grupp privatanställda personliga assistenter. Förkylda och trötta men entusiastiska och nyfiken på.
Vi har pratat om arbetsmiljö och hur de uppfattar sitt arbete. Jag är förundrad över alla som arbetar som personliga assistener.
De har ett unikt arbete och ett otroligt engagemang. De arbetar i en miljö som ofta innebär ensamarbete, långa arbetsskift och åtgärder kräver smarta lösningar. Risken att utsättas för hot och våld föreligger också. Inte alltid av brukaren/kunden och i deras hem, utan av miljön runt omkring.
Som personlig assistent vårdar man inte bara kunden/brukaren utan även anhöriga. Tänk dig att hjälpa, leda och handleda utan att egentligen "synas". Att stärka, utveckla och förutse utan att höras. Vilken yrkesstolthet de har!
Vi pratade om att arbetsmiljö, hälsa och skyddsfrågor och kom fram till att arbetsmiljö omfattar egentligen allt som berör arbetet. Förflyttning, arbetsskadeanmälan, påklädning, ett mjukt uppvaknande, vad som är bäst i väntan på färdtjänsten, hur man undviker en stressituation, halkrisker och bra kommunikationssätt för att undvika missförstånd och konflikter.
"Det här var ju riktigt intressant, jag skulle kunna tänka mig att vara skyddsombud" sa en av assistenterna plötsligt.
Så kom vi in på värdet av ett fackligt medlemsskap, vad de har för förväntningar på facket och vad facket gör och kan göra för dem.
Att de har en positivt inställd arbetsgivare gör ju inte det hela sämre!
Innan mötet avslutades planerade vi in en skyddsrond.
Och inte att förglömma, en ny medlem och mest troligt ett arbetsplats- och skyddsombud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar